Forskare varnar i Science för att minska svenska vargstammen

Den svenska vargstammen är genetiskt isolerad och starkt inavlad, enligt forskarna. Foto: Christina Hansen Wheat

Varför skriver ni brevet i Science?
– Alla vi medförfattare är djupt oroade över de uttryckta önskemålen om att halvera vargstammens storlek. Vargbeståndet är, och har länge varit, i en mycket svår genetisk situation. Stammen är genetiskt isolerad och starkt inavlad. Den nuvarande stammen är grundad av endast tre individer på 1980-talet och har varit genetiskt isolerad i decennier. Endast ytterligare tre individer har på senare år lyckats reproducera sig och sprida gener som fortfarande finns kvar i beståndet. Den genetiska basen är alltså mycket snäv och inavelsnivån i genomsnitt lika höga som den man får när helsyskon parar sig (inavelsgrad på ungefär 0.25).

Vad hoppas ni kunna uppnå med brevet?
– Vi hoppas sprida information om att den svenska vargstammen inte är i en sådan bevarandesituation att jakt och reduktion av stammen är rimlig. Tvärt om väntas sådana åtgärder rejält försämra bevarandeläget. Få vilda djurbestånd i världen är så välstuderade som de svenska vargarna och resultaten pekar åt samma håll – beståndet är i en svår genetisk situation där även negativa effekter av den kraftiga inaveln kunnat konstateras. Nyligen bekräftade studier där hela arvsmassan undersökts utarmning av genetisk variation.

Linda Laikre är professor i populationsgenetik vid Stockholms universitet. Foto: Eva Dalin

Vilket är ert viktigaste budskap till politiker om vad som behöver göras?
– För att det genetiska läget ska förbättras behöver populationen öka i storlek. Dessutom behöver det genetiska utbytet mellan den svenska stammen och bestånd i Finland ökas rejält. Detta har forskare länge framhållit men ännu har en sådan situation inte uppnåtts i praktiken.

– I dag används en riktlinje om en varg per generation som invandrar till den svenska populationen räcker för att ge genetiskt tillskott. Detta är inte korrekt. Väsentligt fler invandrare behövs. Dessutom är det viktigt att utbytet går åt båda håll så att svenska vargar även vandrar till Finland. Förvaltningsmålet bör vara att skapa en väl sammanhängande population av varg över den skandinaviska halvön och Finland som tillsammans är väsentligt större än dagens bestånd i dessa områden. För en god bevarandesituation med möjlighet till långsiktig överlevnad behöver värdet på den genetiskt effektiva storleken hos den sammanhängande populationen uppgå till minst 500 vilket innebär minst 2 000 individer.

Kan du ge exempel på något annat land där du anser att politikerna lyssnat på forskningen i vargfrågan?
– Flera av mina medförfattare har erfarenheter av vargförvaltning i andra länder. Professor Carles Vilà berättar att i Spanien har vargen nu fullt skydd över hela landet och populationen uppskattas till 300 flockar och över 2 000 djur. Han är djupt förvånad över att Sverige går i direkt motsatt riktning. En annan medförfattare, Dr. Cristiano Vernesi, berättar att Italien har ungefär 3 000 vargar och myndigheterna har inte föreslagit att antalet ska reduceras. Frankrike, Polen, Tyskland, Rumänien, med flera länder har också större vargpopulationer än Sverige.

Från Stockholms universitet är även professorerna Love Dalén, Christopher W. Wheat och Nils Ryman medförfattare till brevet i Science.

Läs brevet i Science: Planned cull endangers Swedish wolf population