Stockholms universitet logo, länk till startsida

Forsman och Pålsson i debattartikel om tryggare samhällsvård

Familjehems- och institutionsvård av barn har återkommande kritiserats för bristande kvalitet. Hilma Forsman och David Pålsson vid Institutionen för socialt arbete har skrivit en debattartikel i tidningen Socionomen om hur systemet kan förbättras.

I en debattartikel i tidningen Socionomen diskuterar Hilma Forsman och David Pålsson vid Institutionen för socialt arbete vilka uppgifter som på nationell nivå samlas in om samhällsvård. De menar att god officiell statistik och annan kunskap om barn och vårdgivare är väsentlig för att kunna bedöma och förbättra samhällsvårdens kvalitet. Hilma Forsman och David Pålsson har i egenskap av forskare, deltagit i det internationella projektet ”The DataCare Project” (Eurochild och UNICEF). Projektet innebar en kartläggning av vilka uppgifter som finns om samhällsvård i 27 EU-länder och Storbritannien – vilket bidragit till viktiga insikter om hur Sverige står sig i ett europeiskt perspektiv.

Hilma Forsman och David Pålsson

I jämförelse med många andra länder finns det i Sverige en lång tradition och förhållandevis god infrastruktur för officiell statistik. Unikt i ett europeiskt perspektiv är också att det svenska systemet gör det möjligt att till viss del följa barnens utveckling genom att uppgifterna om samhällsvård kopplas ihop med uppgifter i andra register. Sådana analyser har bland annat avslöjat stora brister gällande placerade barns hälsa och skolgång och kan därmed ligga till grund för förbättringar av vården.

Brister i samhällsvården

Forsman och Pålsson menar dock att Sveriges officiella statistik och annan nationell kunskap om samhällsvård ändå brister i flera avseenden. I debattartikeln belyser de särskilt fyra områden:

  1. Det saknas uppgifter om stöd från socialtjänsten innan en placering.
  2. Informationen om skäl till placering är knapphändig. Idag framgår enbart om placeringen skett frivilligt eller om den på grund av brister i hemmiljön och/eller eget beteende skett med tvång. 
  3. Det saknas viktiga uppgifter om vårdgivare. Svensk samhällsvård, och i synnerhet institutionsvård, är i jämförelse med många andra länder en fragmenterad marknad med begränsad överblick. 
  4. Barns upplevelser av samhällsvården inhämtas inte systematiskt. 

I artikeln föreslår Pålsson och Forsman olika vägar till förbättrad kunskap. Ett sådant förslag är att bättre utnyttja vårt system för officiell statistik genom att samla in uppgifter om vilka öppenvårdsinsatser som barn fått och mer detaljerade skäl till varför de placerats (punkt 1 och 2). Uppgifterna förs in i Socialstyrelsens register över insatser till barn och unga.

Läs artikeln i sin helhet med alla förslag på förbättringar här.