Stockholms universitet

Genomströmningsproblem på lärarutbildningarna – myt eller verklighet?

Krönika av prorektor Clas Hättestrand.

Clas Hättestrand. Foto: Niklas Björling
Clas Hättestrand. Foto: Niklas Björling

Lärarutbildningarna är Sveriges största yrkesutbildning. Ungefär 15 000 studenter påbörjar varje år en lärarutbildning och av dessa tar mer än 10 000 ut någon form av lärarexamen (och av dessa kommer var sjunde från Stockholms universitet!). Trots den omfattande utbildningen har Sverige en stor brist på legitimerade lärare, en brist som dessutom beräknas öka. Skolverkets senaste prognos pekar på att det i Sverige kommer att saknas 45 000 lärare år 2033. Det är därför inte konstigt att det ofta sneglas på dessa 5 000 studenter i varje årskull som inte tar sig igenom utbildningen.

Låg genomströmning pekas ofta ut som ett stort problem för just lärarutbildningar. Och visst låter det otillfredsställande med så många avhopp. Men hur ser det då ut på Stockholms universitet? För att ta reda på det, och för att därigenom också skaffa underlag för åtgärder för att förbättra genomströmningen, tillsatte universitetet en omfattande utredning om genomströmningen vid lärarutbildningarna, som blev klar i slutet av förra året. Den visar en hel del intressanta resultat.

Till att börja med ska det slås fast att genomströmningen varierar kraftigt mellan olika lärarutbildningar. Generellt kan sägas att ju högre åldrar utbildningen riktar sig mot, desto lägre är genomströmningen. Den utbildning som ofta pekas ut som den med störst problem, ämneslärarutbildningen, har en klart otillfredsställande genomströmning. Endast 20 - 25 procent av de som börjar en sådan utbildning på Stockholms universitet tar till slut ut en examen. Samtidigt ska man notera att det inte är en låg siffra om man jämför med många generella kandidatprogram, till exempel inom kulturvetenskap, geografi eller biologi, som har ungefär samma examensfrekvens. Detta gör inte genomströmningen i sig mer tillfredställande, men det visar i alla fall att man ska vara försiktig att peka ut just ämneslärarutbildningarna eller ämneslärarstudenter och deras förkunskaper som särskilt bristfälliga, vilket ofta görs i debatten.

Grundlärarutbildningarna och förskollärarutbildningen har en examensfrekvens på omkring 60 procent, vilken är helt i paritet med universitetets andra professionsutbildningar som till exempel socionomprogrammet, psykologprogrammet och juristprogrammet. Och de kortare lärarprogrammen som KPU och yrkeslärarprogrammet har examensfrekvenser på 60 - 80 procent, beroende på inriktning, vilket får anses vara klart bra.

En positiv trend kan också skönjas i resultaten. Andelen studenter som stannar kvar i utbildningen ökar över tid. De åtgärder som universitetet hittills vidtagit verkar alltså ge resultat, vilket förstås är glädjande. Universitetets utredning visar också att när avhopp sker, sker det i de flesta fall tidigt i utbildningen, vilket naturligtvis är bättre än att det sker sent. En vanlig orsak är helt enkelt att studenten anser sig ha gjort ett felaktigt studieval. Detta visar på betydelsen av god studievägledning och rättvisande information om krav och förväntningar på den som söker en lärarutbildning.

Universitetets utredning har givit djuplodande och värdefull kunskap om genomströmningen vid lärarutbildningarna. Denna nyvunna kunskap ligger nu till grund för vidare utvecklingsarbete av utbildningarna och förhoppningsvis kan vi öka genomströmningen och samtidigt bibehålla den höga kvaliteten i universitetets lärarutbildningar.

Clas Hättestrand