Genstudie ger ny bild av migrationen vid Medelhavet

DNA-analyser på lämningar från bronsåldern som förvaras i svenska museer ger ny pusselbit till migrationen vid Medelhavet. Foto: Jens Olof Lasthein

– I början av bondestenåldern ser vi en stor rörlighet bland de här områdena, men för ca 7000 år sedan ändras migrationsmönstret och olika delar av regionen skiljer ut sig från varandra genom migration från omgivande områden, säger Anders Götherström, professor vid Institutionen för arkeologi och antikens Kultur och verksam vid Centrum för Paleogenetik, Stockholm universitet.

– En spännande detalj är att migrationen i början verkar ha omfattat fler kvinnor medan den senare kom att omfatta fler män, fortsätter han.

Undersökningen består av arkeologiska data och förhistoriskt DNA, bland annat DNA-analyser av skelett från nio individer från den iranska fyndplatsen Shah Tepé. Mycket av materialet från Shah Tepé förvaras vid svenska museer. Utöver de nio individerna från Iran analyserades arvsmassa från ytterligare 26 förhistoriska individer från Georgien, Anatolien, och Grekland. I sin helhet utgör studien en viktig pusselbit i den arkeologiska kunskapen om Sydvästasiens förhistoria och de områden där jordbruket utvecklades och sedan spreds till Europa.

– Det här har varit en spännande studie att jobba med. Gravarna är drygt 5000 år gamla och från Bronsåldern, säger Jan Storå, professor vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur vid Stockholms Universitet.

Arkeologiska utgrävningar vid Shah Tepé på 1930-talet. Modifierad bild ur boken ”Excavations at Shah Tepé” av Ture J. Arne 1945.

Den förhistoriska arkeologiska platsen Shah Tepé, som ligger på Gorganslätten i nordöstra Iran, undersöktes 1933 av den svenske arkeologen Ture J. Arne i ett samarbete med iranska myndigheter. Han publicerade sina fynd 1945 i boken ”Excavations at Shah Tepé”. Platsen var ett byliknande centrum med bosättning över lång tid.

– Arne öppnade rätt stora ytor i Shah Tepe, och han frilade mer än 250 lämningar av historiska och förhistoriska människor. Delar av det här materialet förvaltas i dag vid Världskulturmuseerna, och det är naturligtvis mycket roligt när de beforskas av internationella projekt med en stark förankring i regionen de kommer ifrån, säger antikvarie Mia Broné vid Världskulturmuseerna.

Och det fanns mycket DNA i materialet.

– Av de 14 vi började med fick vi mycket DNA från nio individer, säger Ricardo Rodriguez Varela, forskare vid Centrum för Paleogenetik, Stockholms unviersitet, som ledde laboratoriearbetet.

Studien har koordinerats av professor Mehmet Somels forskargrupp vid Middle Technical University i Ankara i samarbete med forskare från flera europeiska universitet och museer.

Studien ”Spatial and temporal heterogeneity in human mobility patterns in Holocene Southwest Asia and the East Mediterranean” är publicerad i Current Biology.