”Internationalisering är något institutet ägnat sig åt varje dag i hundra år”

Villa Borgheses trädgårdar står i blom – våren har kommit betydligt längre här än hemma. Svenska institutet i Rom ligger i utkanten Villa Borghese – en oas som samlar 10 av Roms 47 internationella forsknings- och kulturinstitut vilka alla har kontakt sinsemellan. Hela området har en internationell atmosfär, varje institut med sin unika kulturella prägel. Precis intill svenska institutet ligger egyptiska institutet med sina hieroglyfer på fasaden, och nästan vägg i vägg ligger Danska institutet i sin funktionalistiska stil och gult tegel. 

Svenska institutet i Rom är en institution för svensk forskning och högre utbildning främst inom humanistiska ämnen såsom antikvetenskap, klassiska språk, historia, konstvetenskap, arkitektur och restaureringskonst. I samverkan med svenska lärosäten och USI-nätverket – Universitet och svenska institut i samverkan för internationalisering – ges årligen återkommande kurser inom antik- och konstvetenskap, men också regelbundna eller enstaka kurser inom exempelvis filologi och andra ämnen. Institutet deltar även i forskningsprojekt i samverkan med svenska lärosäten, men även i internationella forskningsprojekt med italienska och utländska forskningsinstitutioner. 

Stort internationellt nätverk

Svenska institutet har ett stort internationellt nätverk och hjälper till med att förmedla kontakter mellan Sverige och Italien eller andra internationella kontakter. Det kan till exempel vara myndigheter, kulturarvs- och forskningsinstitutioner samt andra internationella vetenskapliga aktörer. 

Ulf Hansson, direktör för Svenska Institutet i Rom, under tavlan ”Molnet” av Prins Eugen, som var inredningskommitténs ordförande och skänkte en version av sin välkända målning Molnet till konferensrummet. Foto: Elin Sahlin/Stockholms universitet

– Det är viktigt att påpeka att vi inte är ett bilateralt institut, vi samarbetar med hela världen. Som forskare på institutet får man tillgång till det här internationella forskarsamhället, säger Ulf Hansson, direktör på Svenska institutet i Rom sedan 2019.

En annan viktig del av verksamheten och som också ger goda möjligheter till nätverkande, är institutets egna föreläsningsserier och konferenser, eller när de står värd för externa konferenser. Ulf Hansson nämner flera fall där forskningssamarbeten startat just på det sättet. I konferens- och seminarieverksamheten har institutet utöver de traditionella fokusområdena exempelvis gjort tematiska satsningar på genusstudier och identitet i det tidigmoderna Italien. 

Ulf Hansson är klassisk arkeolog och kulturhistoriker och hans forskningsintressen inkluderar bland annat etruskisk och tidigromersk arkeologi, antikvarianismens och arkeologins historia samt konsthistoria. Han är även expert på etruskisk smyckeskonst. Enligt styrelsens stadgar behöver direktören på institutet vara arkeolog, och bör även ha kännedom om institutets alla kärnämnen, konstvetenskap och klassiska språk. Vicedirektörtjänsten ska innehas av en konstvetare då konstvetenskap idag är ett av kärnämnena. Institutet har även en forskarlektor i antikvetenskap. 

Sabrina Norlander Eliasson är vice direktör på Svenska institutet i Rom. Foto: Elin Sahlin/Stockholms universitet

Sabrina Norlander Eliasson är sedan 2023 vice direktör på Svenska Institutet i Rom, men även professor i konstvetenskap vid Stockholms universitet där hon tidigare tagit initiativ till och lett det internationella mastersprogrammet Teknisk konstvetenskap och konstmuseet.  Hon är också lärare på fördjupningskursen i konstvetenskap vid Svenska institutet i Rom, som ges i samarbete med Stockholms universitet. Parallellt har hon kvar delar av sin anställning på Stockholms universitet som består av forskningsprojekt inom konstvetenskap. Sabrina Norlander Eliasson, som är halvitalienska, trivs väldigt bra i staden Rom och beskriver Svenska institutet som en jätterolig arbetsplats. 

– Institutet är en plats där internationalisering är något man ägnat sig åt varje dag i hundra år. Det är en plattform där vi kan utveckla så mycket, säger Sabrina Eliasson Norlander.

Svenska institutet i Rom grundades 1925 och fyller därmed 100 år i år. Det grundades på initiativ av bland andra kronprins Gustav VI Adolf och var från början en strategi för Sverige som nation att positionera sig internationellt. Det ekonomiska stödet kom från början från kungafamiljen och privata donatorer. Institutet fick marken där den nuvarande byggnaden står på 30-talet, i utbyte mot ett motsvarande stycke mark för ett italienskt kulturinstitut på Gärdet i Stockholm. Stora utgrävningar genomfördes under 1950–70-talen i södra Etrurien, bland annat i San Giovenale och Acquarossa nära Viterbo. Gustav VI Adolf var själv arkeologiskt intresserad och kunnig, och deltog aktivt i utgrävningarna. Publiceringsarbetet pågår i flera fall fortfarande. Från början fokuserade alltså Svenska institutet i Rom på forskning och utbildning inom arkeologi. Senare breddades utbudet till konstvetenskap, filologi, kulturvård samt arkitektur och byggnadsminnesvård. 

Tar emot stipendiater 

Svenska institutet i Rom tar emot stipendiater, alltifrån mastersstudenter upp till seniora forskare. Oftast är det humanister som i sin forskning har någon koppling till Italien. Men även forskare inom exempelvis samhällsvetenskap och juridik med Italienkoppling är välkomna att söka de allmänna stipendierna. Forskare kan också ansöka om att få gästbostad till exempel för att få skrivro för att jobba med sin avhandling eller annat projekt. Även om institutet har en tydlig humaniorakoppling säger Ulf Hansson att de välkomnar samarbete över fakultetsgränserna. Institutet kan bistå med ett femtontal rum och lägenheter för stipendiater och gästande forskare. 

Som forskare på Svenska institutet i Rom får man inte bara tillgång till institutets nätverk, utan även forskningsbiblioteket som har cirka 70 000 volymer, främst inom förromersk och romersk arkeologi, topografi, antik historia, filologi, samt konst- och arkitekturhistoria med inriktning mot Italien och Medelhavsområdet. Man får även tillgång till de andra institutens bibliotek som har en gemensam webbaserad katalog. 

Svenska institutet i Roms bibliotek. Foto: Elin Sahlin/Stockholms universitet

Samarbete mellan Svenska instituten i Medelhavsområdet

Svenska institutet i Rom är dubbelt så stort som institutet i Aten. Både institutet i Rom och institutet i Aten är privata stiftelser och finansieras till stor del av Utbildningsdepartementet. För verksamhet utöver utbildningar, exempelvis forskningsprojekt, utgrävningar och konferenser, söker instituten externa forskningsmedel, exempelvis från Vetenskapsrådet eller Riksbankens Jubileumsfond. 

Svenska forskningsinstitutet i Istanbul grundades 1962 och var från början ett arkeologiskt institut. Turkiets forne ledare Atatürk hade en nära förbindelse med svenska kungen. Idag har man fokus på bland annat humaniora och samhällsvetenskaplig forskning. Exempel på ämnen är arkeologi, konstvetenskap, historia, statsvetenskap, sociologi och religionsforskning. Kurser i exempelvis demokrati och mänskliga rättigheter har tidigare getts genom USI via lärosäten tillsammans med svenska staten. Även forskningsinstutet i Istanbul utlyser årligen olika stipendier och tar emot stipendiater och gästforskare. 

De svenska systerinstituten har mycket kontakt och utbyten med varandra, särskilt institutet i Rom och institutet i Aten.

Svenska institutet i Athen

Svenska institutet i Athens byggnad är ritad av arkitekten Philippos Oikonomou och uppförd i athensk nyklassicistisk stil. Huset var från början en förmögen familjs privatbostad och köptes av Svenska institutet år 1975. Foto: Elin Sahlin/Stockholms universitet

I Aten finns omkring tjugo internationella institut utspridda i staden. Svenska institutet, byggd i nyklassicistisk stil och idag k-märkt byggnad, ligger mitt i själva hjärtat av Aten. Från institutets takterrass har man utsikt över Akropolisklippan med det majestätiska Parthenontemplet, som ligger endast några minuters promenad längs gågatan ett stenkast bort från institutet. Aprilsolen lyser skarpt och reflekteras mot de vitkalkade husen i ett nästan bländande ljus. Institutet har själva valt att hålla fast vid stavningen av Athen med ett ’h’ eftersom Aten stavas med bokstaven theta på grekiska och inte med t.

Runt hörnet ligger Nordiska biblioteket, ett forskningsbibliotek som även är öppet för grekiska och utländska studenter och som drivs av svenska, norska, danska och finska instituten. Biblioteket har en stor samling med runt 40 000 volymer och tidskrifter inom främst grekisk antikforskning, arkeologi och det antika Greklands religion och historia.

Institutet ordnar även löpande seminarieserier. Också här finns rum och lägenheter för stipendiater som gästar institutet. Svenska institutet har dessutom ett gästhem i Kavala i norra Grekland, ett k-märkt hus där svenska forskare, konstnärer och författare kan ansöka om att bo.

Svenska institutet i Athen är ett mellanstort institut som öppnade 1948. Institutet har en tydligare antikforskningsprofil än institutet i Rom, med fokus på fältarkeologi, men det finns även beröringspunkter med demokratiforskning. Institutet fungerar som en minimyndighet för svenska forskare som vill arbeta i fält – institutet måste vara huvudman för alla utgrävningar som svenska forskare utför i Grekland. Just nu har institutet fyra aktiva fältprojekt. 

Från Svenska institutet i Athens takterass syns Parthenontemplet på Akropolisklippan tydligt. Foto: Elin Sahlin/Stockholms universitet

Institutet fungerar även som mellanhand till grekiska kulturministeriet. Jenny Wallensten, direktör för Svenska institutet i Athen berättar att institutet har ett mer uttalat uppdrag att också verka för ett kulturutbyte mellan Sverige och Grekland än instituten i Rom och Istanbul. Det märks bland annat i institutets samarbete med Konstfack och Atens konsthögskola kring siden, samt samarbete mellan Joniska universitetets musikutbildning i Grekland och Fridhems folkhögskola i projekt som sammanför jazzmusiker från de båda länderna. I Sverige arrangeras även grekiska filmkvällar.

Jenny Wallensten är förutom direktör, docent i klassisk arkeologi och antikens historia. Hon berättar att i Grekland är det viktigt att kommunicera utgrävningarna med lokalbefolkningen. Det kan till exempel ske på kulturhus eller genom att man presenterar sitt projekt för den lokala borgmästaren och lokalbefolkningen.

– Det är viktigt att vara ödmjuk inför det faktum att vi tillåts arbeta med ett annats land kulturarv. Vi är stolta över att kunna bidra till arbetet kring detta liksom dess bevarande, säger Jenny Wallensten. 

Jenny Wallensten ( t h) , direktör för Svenska institutet i Athen, guidar på Akropolismuséet. Foto: Elin Sahlin/Stockholms universitet

USI är ett samarbete mellan svenska lärosäten och de svenska instituten i Rom, Aten och Istanbul som ger möjligheter till internationalisering, tvärvetenskaplighet och samverkan med andra aktörer. Syftet är att skapa en plattform för ömsesidigt kunskaps- och erfarenhetsutbyte och att ge studenter, doktorander, lärare och forskare vid de medverkande lärosätena kännedom om och möjlighet att nyttja institutens unika möjligheter. Läs mer på USI:s webbsida.

Text och foto: Elin Sahlin

Läs även:

”Att uppleva konstverken på plats i Rom är något helt annat än att läsa om dem i en bok” intervju med Adéle Askelöf som läste den konstvetenskapliga fördjupningskursen vid Svenska institutet i Rom. 

"Erfarenheten av platser och artefakter blir som att utöka sitt mentala lexikon", intervju med Mattias Olow som läste fördjupningskursen i det antika Greklands arkeologi som Stockholms universitet ger i samarbete med Svenska institutet i Aten.

”Oslagbart få vara med när någon väljer att bli konstvetare”, intervju med Sabrina Norlander Eliasson, professor i konstvetenskap vid Stockholms universitet och vice direktör på Svenska institutet i Rom och lärare på fördjupningskursen i konstvetenskap i Rom.