Stockholms universitet logo, länk till startsida

Koskinen: "Bergman själv ringde upp efter min disputation"

För tre år sedan firades hundraårsjubiléet av den världsberömde teater- och filmregissören Ingmar Bergman. Och trots att det nu är 14 år sedan hans bortgång är han lika aktuell idag. En av Sveriges främsta experter på Bergman, Maaret Koskinen, berättar i en intervju med IMS webbsajt om hur hon för första gången kom i kontakt med den store auteuren.

Viskningar och rop. Foto: Bo-Erik Gyberg © 1973 AB Svensk Filmindustri
Vid årets Bergmansymposium den 20 november kommer professor emerita Maaret Koskinen att introducera Viskningar och rop. Foto: Bo-Erik Gyberg © 1973 AB Svensk Filmindustri


PUBLICERAD: 10 november 2020
UPPDATERAD: 7 oktober 2021
 

Bergmansymposium den 20 november, 10:00 – 16:00


– Jag har onekligen haft turen att hamna i rätt sammanhang i rätt tid. Som bara det att Bergman själv ringde upp efter min disputation för att kolla vem som skrivit en doktorsavhandling om hans filmer utan att kontakta honom själv… Och på den vägen är det. I mitt fall har det, för att citera Sara Danius - och utan några som helst övriga jämförelser - råkat bli forskning om ”vita, döda män”, säger Maaret Koskinen, professor emerita i filmvetenskap, Stockholms universitet.


Ingmar Bergman gick bort 2007. Vilken betydelse har hans filmer idag?
– Verkligen svårt att svara på. Men skulle tro att intresset fortfarande är större utomlands. En fingervisning får man av en doktorsavhandling vid Institutionen för mediestudier från förrförra året, Jono van Belles "Scenes from an Audience", där hon genom intervjuer i Sverige och Belgien jämförde hur olika sorters publiker förhåller sig till Bergmans filmer i minnet och i nuet, bland annat teveserien Scener ur ett äktenskap från 1973 – och lyckades visa att just en filmskapare som Bergman fortfarande spelar mycket stor roll för hur publiken upplevde själva filmerna.

Maaret Koskinen, professor emerita i filmvetenskap, Stockholms universitet. Foto: Privat
Maaret Koskinen, professor emerita i filmvetenskap, Stockholms universitet. Foto: Privat


I över ett decennium har anordnats Bergmansymposier i Stockholm. Förra året fick det dock ställas in på grund av den "mycket allvarliga smittspridningen" av covid-19. Den 20 november 2021 gör Hedvig Eleonora församling ett nytt försök med samma tema: farsot, avstånd, närhet. Finns det något i Bergmans verk som talar till oss idag?


– Det är ju det märkliga med Bergman, att där alltid tycks finnas teman att resonera kring. Man behöver bara titta på det som tidigare kommit upp i tidigare års Bergmansymposier i Hedvig Eleonora kyrka: Ondskan, Barnet, Genus, Skriften, Ålderdomen, Minnet, Lutherdomen, Musiken… Och som dessutom diskuterats av gäster som Agneta Pleijel, Stefan Jarl, Ebba Witt-Brattström, Johan Cullberg, Suzanne Osten, Leif Zern, Inga Landgré, Caroline Krook, bara för att nämna några, säger hon.

Och tillägger att:

– I år har vi ett par intressanta gästföreläsare: Sverker Sörlin, idéhistoriker, författare och professor i miljöhistoria och Susanne Wigorts Yngvesson, professor i etik.

Liv Ullmann och Erland Josephson. Foto: Bo-Erik Gyberg © 1973 AB Svensk Filmindustri
Liv Ullmann och Erland Josephson i Bergmans film Viskningar och rop. Foto: Bo-Erik Gyberg © 1973 AB Svensk Filmindustri
 

Du kommer att introducera Viskningar och rop (1973) - som ju är en berättelse om en döende kvinna, hennes systrar och tjänarinnan. På vilket sätt är den fortfarande aktuell idag?

– Låt mig citera Jan Holmberg, vd för Bergmanstiftelsen, som i programbladet skriver att Närhet och Avstånd är en central aspekt redan i Bergmans estetik men att de samtidigt bär på en etik: ”Hans närbilder är berömda och en integrerad del i hans kanske viktigaste budskap: vårt behov av att komma varandra nära.” Och med tanke på pandemin fortsätter han: ”Hur kan vi komma varandra nära när vi inte får? Kan social distans ändå medge ett annat slags närhet?” Sedan är Avstånd förstås inte bara ett rumsligt begrepp utan kan också gälla tid: ”Vi har alla erfarenheter av hur den egna barndomen kan kännas som igår, och igår som för en evighet sedan. Att betrakta det förflutna på distans – vad betyder det? Vad är vunnet och vad är förlorat med avståndet? Vad kommer vi, eller våra efterkommande, att säga om tiden vi lever i?”

Av Svante Emanuelli
 

20 november: Bergmansymposium i Hedvig Eleonora kyrka

Maaret Koskinens avhandling Spel och speglingar (1993)

Jono van Belles avhandling "Scenes from an Audience" (2019)

 

 

Ytterligare information

Ernst Ingmar Bergman

Född 14 juli 1918 i Uppsala, död 30 juli 2007 på Fårö, var en svensk film- och teaterregissör, manusförfattare, teaterchef, dramatiker och författare. Lite beroende på hur man räknar gjorde Bergman ett sextiotal filmer, över etthundrasjuttio teateruppsättningar och författade ett hundratal böcker och artiklar. Till hans mest kända verk hör filmerna Det sjunde inseglet, Smultronstället, Persona och självbiografin Laterna magica. 
 

Maaret Koskinen

Professor emerita i filmvetenskap vid Stockholms universitet och filmskribent i bland annat DN och filmtidskriften FLM. Disputerade 1993 med avhandlingen "Spel och speglingar. Ingmar Bergmans filmiska estetik". 

(Källa: ingmarbergman.se och DiVA)