Stockholms universitet

Kreativ forskningsmiljö lockar fysiker och astronomer till Stockholm

Med målet att ta sig an astrofysikens och partikelfysikens stora gåtor på ett tvärvetenskapligt vis grundades år 2008 Oskar Klein-centret i Stockholm. Nu hyllas forskningsmiljön som rik och tillåtande och drar till sig internationellt ledande forskare, bland annat Nobelpristagaren Frank Wilczek.

AlbaNova campus area.
På AlbaNova finns Fysikum, Institutionen för astronomi, Oskar Klein-centret och Nordita. Foto: Jens Olof Lasthein

– Tidigare var det i princip bara vår egen forskningsgrupp som vi träffade. Nu har vi skapat ett stort nätverk av forskare – ett centrum för forskning. Det finns ingen likhet med hur det var tidigare.

Angela Adamo, associate professor
Angela Adamo

Så kommenterar Angela Adamo, universitetslektor vid Institutionen för astronomi, den utveckling som institutionen har genomgått sedan hon första gången kom dit 2006 för att doktorera på den intensiva stjärnbildningen i blå galaxer.

– Som forskare är det viktigt att få vara del av en stark forskningsgemenskap som befinner sig i forskningens frontlinje. Att jobba tillsammans ger en rikedom och gör oss starkare, fortsätter hon.

Förändringen är ett resultat av en satsning som Vetenskapsrådet gjorde år 2008. Tillsammans med Kungliga Tekniska högskolan, KTH, fick Stockholms universitet ett tioårigt anslag för att skapa möjligheter för tvärvetenskaplig forskning. Det resulterade i Oskar Klein-centret (OKC) där 140 astronomer och fysiker nu samlas för att bättre förstå sig på några av universums största mysterium: Vad är den mörka materiens natur? Hur skapas och utvecklas galaxer och stjärnor? Hur beter sig och fungerar supernovor, neutronstjärnor och svarta hål? Vilken är den korrekta gravitationsteorin?

 

Attraherades av löftet om tvärvetenskap

Som en del i grundandet av Oskar Klein-centret inrättades tio nya postdoktortjänster. En av de som anställdes var Chad Finley, numera biträdande föreståndare för centret.
– Man annonserade ut tjänsterna med att man skulle få kontakt med andra forskare. Det var en av de saker jag verkligen saknade där jag var tidigare, säger Chad Finley.

IceCube image
IceCubes detektor vid Sydpolen. Bild: IceCube/NSF

Han arbetade då vid universitetet i Wisconsin, Madison, USA, där huvudkontoret för det så kallade IceCube–samarbetet ligger. Det inkluderar forskare från 14 olika länder som med hjälp av en unik detektor belägen på Sydpolen – the IceCube Neutrino Observatory – fångar upp information från neutrinos som flödar genom universum.

– I Wisconsin hade IceCube en egen byggnad utanför campus och jag träffade sällan forskare från andra områden. Det var IceCube dygnet runt. Vid Oskar Klein-centret anstränger vi oss för att få människor att interagera och engagera sig i varandras forskning på många olika nivåer, säger han.

 

Idéer uppstår i mötet mellan olika forskare

Associate professor Chad Finley.
Chad Finley

Sedan centret grundades har man medvetet arbetat för att bryta ner vallarna mellan olika forskningsdiscipliner. Bland annat träffas forskarna regelbundet i olika tvärvetenskapliga arbetsgrupper, byggda kring teman som Kosmologi och gravitation eller Bortom standardmodellen.
– Det fungerar som ett slags inkubator för nya idéer och samarbeten. Till exempel kan någon som jobbar med partikelfysik vid Cern hitta ett samarbete med någon som jobbar med Xenon Dark Matter Project, säger Chad Finley.

Varje vecka anordnas också seminarier där internationellt ledande forskare ofta talar. Då och då träffas man för mer avslappnade kvällsaktiviteter och en gång per år bjuds alla centrets forskare till Oskar Klein-dagarna. Doktorander och postdoks har även ett eget nätverk där de stöttar och hjälper varandra.

– Det har format min forskarprofil. Det handlar inte bara om att utveckla sina färdigheter som forskare utan också att bidra till en bra forskningsmiljö. Vi diskuterade till exempel hur man överkommer omedvetna fördomar inom forskningen, säger Angela Adamo, som numera leder en forskargrupp som studerar hur stjärnor formas i galaxer och hur det påverkar galaxers utveckling i ett kosmiskt tidsperspektiv.

 

Den strategiska satsningen har lönat sig

Frank Wilczek
Frank Wilczek. Foto: Niklas Björling

Femton år efter att Oskar Klein-centret grundades är det tydligt att satsningen har lönat sig. Antalet personer som arbetar vid centret har fördubblats och internationellt ledande forskare har lockats till miljön, bland annat Nobelpristagaren Frank Wilczek och den framstående teoretiska astrofysikern Katherine Freese. Vid Albanova har också ett nytt campus vuxit fram. I ett av husen huserar Nordic Institute for Theoretical Physics, NORDITA, som samlar Nordens ledande teoretiska fysiker, vilket bidrar till miljöns mångfald.

För Angela Adamo var det ett enkelt val att söka sig tillbaka till Stockholm efter en postdok i Heidelberg. Skälen var två: den svenska familjepolitiken, som gör det möjligt att satsa på en forskarkarriär och samtidigt få barn, och den internationellt ledande forskningsmiljö som Oskar Klein Centre erbjuder.
– Det är en riktigt bra miljö att vara i. Man har respekt för varandra och är omtänksam om alla. Så jag har fått allt jag ville ha.  
 

Hur har den tvärvetenskapliga forskningsmiljön vid Oskar Klein-centret bidragit till din utveckling som ung forskare?

 

Andrea Gallo Rosso
Andrea Gallo Rosso

Andrea Gallo Rosso är postdoc vid Fysikum och samarbetar inom ALPHA-konsortiet, vars mål är att bygga en detektor för att fånga axioner, partiklar som kan utgöra den mörka materien i universum.

– I vid bemärkelse är det avgörande att samarbeta med människor med olika bakgrund för att undvika ”förstelning” och för att stimulera bra forskning. Det jag gör skulle inte vara möjligt utan tvärvetenskap. Att bygga en banbrytande detektor är inte ett enmansjobb. Det krävs samarbete mellan många grenar av fysiken och tillämpning av helt olika expertområden.


 

Katherine Dunne
Katherine Dunne

Katherine Dunne är doktorand vid Fysikum och arbetar i gränssnittet mellan partikelfysik och utveckling av instrument som används inom experimentell fysik.

–  Jag är tacksam för den atmosfär av samarbete och tvärvetenskap som finns vid Oskar Klein-centret. Förutom mitt huvudsakliga arbete inom instrumentering och partikelfysik har jag kunnat bidra till ett axionsexperiment, som ligger utanför min huvudgrupps område. Det betyder att jag har kunnat arbeta med teoretiker och experimentalister med olika expertis. Det har varit oerhört givande att kunna utforska nya ämnen, och OKC:s stöd har varit avgörande för att göra det möjligt för mig.

 

Oskar Klein

Oskar Klein var en svensk teoretisk fysiker. Han bidrog till flera banbrytande upptäckter inom fysiken och är bland annat känd för Kaluza-Klein-teorin, Klein-Gordon–ekvationen, Klein-Nishinas formel och Kleinparadoxen.

Läs mer om Oskar Klein-centret.

Text: Ann Fernholm