”Kunskapsmotstånd mer komplext än vad vi trodde”
Att försöka förstå mekanismerna bakom varför människor i vissa situationer inte vill ta till sig kunskap var ett av målen när forskningsprogrammet ”Kunskapsresistens: Orsaker, konsekvenser och motmedel” startade 2019. I vintras avslutades projektet. Vad kom forskarna fram till och vad händer nu?
– Vi har fått mycket mer kunskap om hur kunskapsmotstånd fungerar och det har blivit mer forskning under de här åren än vad jag hade vågat hoppas på, säger Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi vid Filosofiska institutionen, Stockholms universitet, när hon ska sammanfatta hur det har gått med forskningsprogrammet som hon har lett under sex år.
”Kunskapsresistens: Orsaker, konsekvenser och motmedel” startade 2019 med finansiering från Riksbankens Jubileumsfond med syftet att förstå mekanismerna bakom kunskapsmotstånd och vad som skulle kunna göras för att förändra beteendet. Programmet har involverat forskare från olika discipliner och lärosäten: filosofer och psykologer från Stockholms universitet och statsvetare och medievetare från Göteborgs universitet. Även forskare i Nederländerna, Polen, Storbritannien, Österrike och USA har medverkat.
– Det har forskats om vetenskapsmotstånd tidigare, men vi ville ta ett helhetsgrepp, det har varit väldigt värdefullt och har gett en mer samlad bild, säger Åsa Wikforss.
De olika disciplinerna har befruktat varandra på olika sätt. Filosoferna har arbetat med det grundläggande teoretiska ramverket, bland annat genom att precisera begreppet kunskapsmotstånd i termer av en viss sorts evidensmotstånd. Psykologerna har sedan i olika experiment undersökt de psykologiska mekanismerna bakom att människor i vissa situationer slår ifrån sig evidensen och medieforskarna har studerat hur dessa mekanismer samverkar med det nya, opålitliga informationslandskapet. Statsvetarna slutligen har relaterat det hela till den politiska omgivningen, till exempel har de undersökt hur partitillhörigheten påverkar hur människor tar till sig evidens. Under åren har forskarna involverats i varandras studier och resultaten från forskningen har publicerats vartefter, både i vetenskapliga tidskrifter, men också i böcker.
– Vi har sett att frågan om varför människor inte tar till sig tillgänglig kunskap är mycket mer komplex än vad vi trodde. Vår hypotes var att kunskapsresistens uppstår i ett avancerat samspel mellan psykologiska, politiska och informationsmässiga förhållanden i samhället, men vi hade inte förstått riktigt hur komplicerat det är. Det är inte så lätt som att bara säga ”skärp dig, börja tänk rationellt istället” så löser det sig, säger Åsa Wikforss.
Just det omgivande informationslandskapet tycks ha fått en mer betydande roll för att människor håller fast vid en viss åsikt, trots att forskning och etablerad kunskap visar att den är ogrundad.
Informationslandskapet avgörande
– Ibland handlar det om att vi människor styrs av det som kallas motiverat tänkande, alltså att ens resonemang styrs av önskningar i stället för av evidens. Till exempel resonerar man utifrån de värderingar som finns i den politiska eller ideologiska grupp man identifierar sig med. Och om en person befinner sig i ett polariserat informationslandskap och hela tiden matas med desinformation så samverkar det med det motiverade tänkandet. Det är något som vi verkligen har sett under projektet, den avgörande rollen informationsomgivningen spelar. Men att ändra på förutsättningarna för informationslandskapet är inte helt lätt, säger Åsa Wikforss.
Inte långt efter att programmet hade inletts kom coronapandemin och forskarna kunde i realtid följa hur flödet av information och desinformation tog fart och förstärkte olika åsiktsläger.
– Det var som ett live-experiment om det som vi höll på med, det var både skrämmande men också intressant att följa.
Forskningsprogrammet startade i efterdyningarna av Brexit och diskussionen om fejkade nyheter och ”alternativa fakta” i samband med den amerikanske presidenten Donald Trumps första mandatperiod. Nu, sex år senare, har tonläget skruvats upp ytterligare, konstaterar Åsa Wikforss.
– Medieforskarna i programmet har till exempel sett hur det ökande utbudet av alternativa medier med missvisande information har lett till kunskapsmotstånd och svartmålning av traditionella medier.
– I projektet har vi inte specifikt undersökt hur informationslandskapet skulle kunna förbättras, det är ju delvis en juridisk fråga, men i internationella metastudier lyfts två saker fram: att det är viktigt att stärka oberoende medier, och att ställa större krav på techplattformarna.
Otvetydig information underlättar tolkning av fakta
När det gäller frågan om hur kunskapsresistens kan motverkas såg psykologerna i sina experimentella studier att människor lättare kunde ta till sig fakta om informationen var otvetydig – det minskade risken för partiska tolkningar. Och statsvetarna kunde se att när argument håller god kvalitet så var människor mer benägna att ta till sig dem, berättar Åsa Wikforss.
– En viktig insikt är att det som ser irrationellt ut inte behöver vara det. Ofta har människor sina skäl till varför de tycker si eller så i en fråga, något som jag tycker skulle vara intressant att undersöka framöver är om det kan vara lättare att få folk att ändra uppfattning om man sätter sig in i just deras argumentation och verkligen försöker förstå skälen till att de till exempel är motståndare till vaccinationer.
Forskarna arbetar nu med en populärvetenskaplig bok som ska sammanfatta forskningsresultaten från programmet, den planeras att ges ut 2026.
– Sen har forskningen knoppats av på olika håll, och vi håller förstås kontakten. Vi vill stärka kunskapen på det här området och hoppas att det vi får fram kan komma till användning.
Mer information och läsning
Forskningsprogrammet ”Kunskapsresistens: Orsaker, konsekvenser och motmedel”
Webbartikel ”Var tydlig – och motverka kunskapsmotstånd” (2022)
Webbartikel ”Går det att motverka kunskapsmotstånd?” (2019)
Programmets publiceringar i vetenskapliga tidskrifter och böcker
Senast uppdaterad: 10 juni 2025
Sidansvarig: Kommunikationsavdelningen