Ny studie om fängelsetidens effekt på intagnas återfallsrisk
I den kriminalpolitiska debatten talas det återkommande om fängelsets brottsförebyggande betydelse för personer som döms till fängelse. I en ny studie från Kriminologiska institutionen undersöker Enes Al Weswasi, Fredrik Sivertsson, Olof Bäckman och Anders Nilsson vilken effekt fängelsetiden har på återfall för personer som döms till fängelse för första gången.
Längden på tiden en intagen behöver sitta i fängelse har liten betydelse för återfallsrisken. Det visar en färsk studie om sambandet mellan fängelsetid och återfallsrisken för personer som dömts till fängelse för första gången.
- Varken en ökning eller en minskning av den tid en intagen behöver sitta av sitt straff verkar ha en betydelsefull effekt på risken för återfall, säger Enes Al Weswasi, doktorand vid Kriminologiska institution och en av författarna till studien som publicerats i tidskriften Journal of Experimental Criminology.
Delade meningar om fängelsets effekt inom kriminologi
Enligt kriminologisk teori finns det både förklaringsmodeller som beskriver hur fängelset är brottsalstrande men även teorier om hur fängelset på grund av rehabiliteringspotential eller avskräckning kan vara brottsförebyggande. Tidigare forskning har dock haft svårt att studera sambandet mellan fängelsetid och återfall.
- I grunden handlar det om svårigheterna med att identifiera det kontrafaktiska utfallet, det vill säga vad som hade hänt om en intagen inte hade blivit exponerad för exempelvis mer alternativt mindre tid i fängelse, säger Enes Al Weswasi. Därför behöver man kunna identifiera en kontrollgrupp som kan fungera som en jämförelsegrupp.
Så gjordes studien
För att säkrare kunna tala om orsakssamband användes tre kriminalpolitiska reformer som naturliga experiment.
Reformerna handlar alla tre om ändringar i när en person intagen i fängelse blir villkorligt frigiven - när Sverige gick från tvåtredjedelsfrigivning till halvtidsfrigivning och sedan tillbaka till tvåtredjedelsfrigivning, säger Enes Al Weswasi. Med hjälp av de tre naturliga experimenten kunde de intagna delas in i antingen experimentgrupper som exponerats för mer alternativt mindre tid i fängelse och kontrollgrupper som inte exponeras för mer/mindre tid i fängelse.
Resultat pekar på att fängelsetid inte har en individualpreventiv effekt; varken risken för återfall eller antal återfall påverkas på något betydande sätt av att intagna får spendera mer eller mindre tid i fängelse, säger Enes Al Weswasi.
Mer om studien
Titel: Does sentence length affect the risk for criminal recidivism? A quasi-experimental study of three policy reforms in Sweden av Enes Al Weswasi, Fredrik Sivertsson, Olof Bäckman och Anders Nilsson
Studien publicerades nyligen i den vetenskapliga tidskriften Journal of Experimental Criminology
https://doi.org/10.1007/s11292-022-09513-1
Kontakt
enes.al.weswasi@criminology.su.se
Senast uppdaterad: 19 maj 2022
Sidansvarig: Kriminologiska instituionen