Polarexpedition framme i avlägsen grönländsk fjord

I början av augusti lämnade den svenska isbrytaren Oden hamnen i Thule på nordvästra Grönland tillsammans med ett 40-tal forskare från Sverige, USA, Danmark, Australien och Schweiz. Det geografiska område expeditionen GEOEO North of Greenland 2024 (GEOEO24) fokuserar på är den otillgängliga Victoriafjorden. 

Expeditionen koordineras av Polarforskningssekretariatet. De två vetenskapliga ledarna för expeditionen finns vid Stockholms universitet. Det är Martin Jakobsson, professor i maringeologi och geofysik, och Nina Kirchner, professor i glaciologi. Av de elva forskargrupperna ombord leds sju från Stockholms universitet. 

Smältande glaciärer påverkar havsnivån

Fokus ligger på att undersöka hur mycket och hur snabbt inlandsisen på norra Grönland kan bidra till den globala havsnivåhöjningen. Kunskapen är idag bristande om vad som händer när glaciärer möter havet och blir till havsvatten genom smältning. Det är viktigt att veta mer i detalj hur dessa processer sker och i vilken hastighet, främst för att kunna ta fram scenarier för hur mycket den globala havsnivån kommer att stiga i ett varmare klimat. Denna kunskap är också viktig för klimatmodeller.

Nått så långt som moderna isbrytarexpeditioner kan nå

Den 10 augusti nådde isbrytaren Oden den norra delen av Naressundet mellan Grönland och norra Kanada. Detta markerar den punkt där den tunga havsisen i Lincolnhavet börjar och är vanligtvis den mest avlägsna punkt som moderna isbrytarexpeditioner kan nå. Området kring Lincolnhavet och den intilliggande centrala Norra ishavet kallas ofta för "det sista isområdet", eftersom detta förutspås bli den sista regionen som behåller packis året runt om den nuvarande trenden med minskande havsis fortsätter.

Utmanande kamp mot flerårig havsis 

”Det stod klart att det skulle bli svårt att fortsätta norrut, så beslutet togs att stanna i området kring Newmanbukten för att bedriva forskning och observera hur förhållandena utvecklas i Lincolnhavet. Efter några mycket framgångsrika dagar av datainsamling bestämde vi oss dock på kvällen den 12 augusti för att försöka oss på en framryckning längre norrut. Det blev en utmanande kamp mot den fleråriga havsisen och isryggarna. Vår medelhastighet var cirka 2 knop, och ibland gjorde vi inga framsteg alls. Helikopterspaningsflygningar blev nödvändiga under den här perioden", skriver Martin Jakobsson och Nina Kirchner i ett mejl från isbrytaren Oden.

”Den tuffaste sträckan var cirka 35 sjömil norr om Newman Bugt, men isen blev något mer farbar när vi närmade oss Victoriafjorden. Till slut, på kvällen den 15 augusti, nådde expeditionen den nordligaste punkten på Ryder 2019-expeditionen, när Oden var det första fartyget som gick in i Sherard Osbornfjorden där Ryderglaciären rinner av.”

”Turen var på vår sida” 

"Härifrån var vi tvungna att börja staka ut vår väg framåt eftersom havsbotten är okänd och vi inte kan riskera att Oden går på grund. Själva inloppet till Victoriafjorden, där Stephensons Island ligger, nåddes efter ungefär två dagars kartläggning, och det är här vi är nu. Vi hade uppskattat att vi enbart hade 20 procents chans att nå Victoriafjorden, så turen var på vår sida den här gången", skriver Martin Jakobsson och Nina Kirchner.

Insamling av prover på ben och tänder

En av forskargrupperna ombord på Oden leds av paleogenetikern Love Dalén vid Stockholms universitet. Forskargruppen kommer att samla in prover på land och leta efter ben och tänder från djur. De kommer också att ta bottenprover i sjöar och hav. Målet är att kunna se hur historiska klimatförändringar påverkat ekosystemen och utbredningen av flora och fauna på Grönland. 

Blogginlägg av Love Dalén 20 augusti från Victoriafjorden

”Det har varit en lång resa upp till Victoriafjorden med Oden, tidvis genom flera meter tjock is. Men nu är vi äntligen här! Uppe på land runt om Victoriafjorden finns ett flertal sjöar som utgör en viktig komponent i vårt forskningsprojekt. Vi ska använda en flytande plattform för att ta upp sedimentkärnor från sjöarnas botten, och sedan analysera förhistoriskt DNA från dessa kärnor. Syftet är att undersöka de grönländska myskoxarnas historia, inklusive hur de påverkades när de första människorna anlände till Grönland.

Så här långt har vi besökt ett antal sjöar för att undersöka hur djupt de är, och därmed om de lämpar sig för sedimentprovtagning. Och vi har hittat en sjö som passar utmärkt för detta, samt flugit ut och byggt ihop vår provtagningsplattform. Tyvärr blåste det för mycket för att ta ett sedimentprov. Men vi har lämnat utrustningen på sjöstranden, och så snart vädret blir mer gynnsamt så flyger vi ut till sjön med helikopter och fortsätter arbetet.

Parallellt med sedimentprovtagningen så samlar vi även in förhistoriska ben och tänder från myskoxe, vilka vi kommer använda för att studera myskoxarnas arvsmassa vid olika tidpunkter under de senaste 10 000 åren. Här kan vi få fram information om bland annat myskoxarnas genetiska variation och inavelsgrad. Denna insamling har gått mycket bra, och vi har så här långt hittat att trettiotal ben och tänder. Vi kommer påbörja DNA-analyserna ombord på Oden, i en särskild laboratoriecontainer som är anpassad för analyser av förhistoriskt DNA. Men hur gamla lämningarna är kommer vi inte veta förrän vi är tillbaka i Sverige och kan göra kol-14-analyser.”

Läs mer

Läs artikeln: På väg till Grönland för att studera smältande glaciärer 
Följ expeditionsbloggen på universitetets webbplats
Följ expeditionsbloggen på Polarsekretariatets webbplats
Följ den aktuella platsen för GEOEO-expeditionen vid spårningsbojen ombord på Oden