Enorma mängder plast flyter som nanopartiklar i havet

27 miljoner ton. Det är den uppskattade vikten bara av de plastpartiklar mindre än 1 mikrometer, som flyter omkring i Nordatlanten. Detta framgår av en omfattande studie som nyligen publicerades i den vetenskapliga tidskriften Nature.

– Det är extremt svårt att mäta nanoplast i miljöprover, vilket är en stor anledning till att detta nya miljögift har förblivit oupptäckt så länge. Resultatet är överraskande – i just det här havsområdet finns det lika mycket eller till och med mer nanoplast än mikroplast. Dessutom upptäckte vi det på djup större än 4 500 meter. Det säger Dušan Materić, forskningsledare för nanoplastgruppen vid Helmholtz Center för miljöforskning (UFZ) i Tyskland och en av årets nominerade från SU till Wallenberg Academy Fellows-programmet i Sverige.

Expedition till havs

Sophie ten Hietbrink är doktorand vid institutionen för geologiska vetenskaper vid Stockholms universitet. Under sin masterutbildning vid Utrechts universitet tillbringade hon fyra veckor ombord på forskningsfartyget RV Pelagia. Under en resa från Azorerna till den europeiska kontinentalsockeln tog hon vattenprover på tolv platser. Allt som var större än en mikrometer filtrerades bort. 

– Genom att torka och värma upp det återstående materialet kunde vi mäta de karakteristiska molekylerna hos olika typer av plaster med hjälp av masspektrometri, säger Sophie ten Hietbrink.

Chockerande mängder

Genom att räkna ut vad resultaten från de olika platserna skulle innebära för hela Nordatlanten kom forskarna fram till den enorma mängden 27 miljoner ton nanoplast. 

– En chockerande mängd. Men tack vare detta har vi fått ett viktigt svar på paradoxen med all försvunnen plast, menar Sophie ten Hietbrink. 

Hittills har forskare inte kunnat lokalisera all plast som någonsin producerats i världen, en del av plasten har varit försvunnen. Men nu visar det sig alltså att en stor mängd flyter omkring i vattnet som små partiklar. Forskningen ger den första uppskattningen av hur mycket nanoplast som finns i haven.

Sol, floder och regn

Nanoplaster kan nå vatten på olika sätt. Större partiklar kan falla sönder under påverkan av solljus. En del nanoplast följer troligen med flodvatten ut i haven. Det verkar också som om nanoplaster når haven via luften; luftburna partiklar kan antingen följa med regnvatten ner eller falla ner på vattenytan som så kallat ”torrt nedfall”.

– Nu när vi vet att de finns i stora mängder i haven är det tydligt att de sprids i hela ekosystemet – från mikroorganismer till fisk och människor, säger Helge Niemann, forskare vid det nederländska kungliga institutet för havsforsking (NIOZ) och professor i geokemi vid Utrecht University.

Finns det en lösning?

Trots att nanoplast är ett allvarligt miljöproblem och är här för att stanna menar Dušan Materić att det finns två saker att fokusera på: förebyggande arbete och åtgärder. 

– Prevention handlar om att minska plastproduktion, till exempel inom fast fashion, och att ersätta plast med naturliga material eller fungerande alternativ. Och nej, 'nedbrytbar' eller 'komposterbar' plast är ofta inte ett bra val – det är vanligtvis bara svagare plast som bryts ner snabbare till nanoplast. 

När det gäller åtgärder är metoderna fortfarande under utveckling och ofta dyra i förhållande till problemet. 

– Men vissa tekniker kan ändå användas effektivt, särskilt i områden där föroreningarna är som störst, säger Dušan Materić.

Studien

Nanoplastic concentrations across the North Atlantic är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Nature.
DOI: 10.1038/s41586-025-09218-1

Mer läsning

Läs mer om Sophie ten Hietbrinks forskning och kontaktuppgifter

Helmholtz Centre for Environmental Research (UFZ)

Utrechts universitet 

Nederländska kungliga institutet för havsforsking (NIOZ)