Expedition till Antarktis förutspår framtida havsnivåer

I december 2025 startade den internationella forskningsexpeditionen iQ2300 till Antarktis. Målet är att ta reda på hur klimatförändringar har påverkat Antarktis enorma ismassor för att kunna förutspå framtidens havsnivåer.

Den svenska forskningsstationen Wasa på Antarktis

Den svenska forskningsstationen Wasa på Antarktis. Stationen drivs av Polarforskningssekretariatet som står för den fysiska delen av expeditionen. Foto: Ninis Rosqvist/Stockholms universitet

Konsevenser för jordens havsnivåer

– Inlandsisen i Östantarktis innehåller mycket av jordens sötvatten, så en möjlig framtida krympning av isen, i ett allt varmare klimat, kan få stora konsekvenser för jordens havsnivåer. Vi vet inte så mycket om hur det ser ut med avsmältningen ännu, men det ska vi ändra på med den här expedition till Riiser-Larsenisen, säger Arjen Stroeven, professor i naturgeografi vid Stockholms universitet.

Leder på distans

Det är Arjen Stroeven som koordinerar expeditionens forskningstema, som består av flera olika forskningsprojekt, på distans. Med på expeditionen finns däremot två forskare från Institutionen för naturgeografi vid Stockholms universitet, som var och en leder två av forskningsområdena:

  • Ninis Rosqvist, professor i geografi, leder ett forskningsprojekt som handlar om att studera snökärnor som visar inlandsisens årliga snötillskott, en motsvarighet till årsringar i ett träd.
  • Ian Brown, docent i jordobservation, leder ett forskningsprojekt som handlar om att med hjälp av radar samla data om isens storlek och avsmältning.
Ian Brown och Ninis Rosqvist packar en skoter utanför forskningsstationen Wasa.

Ian Brown och Ninis Rosqvist packar för första forskningsturen i fält. Foto: Stockholms universitet 

Fakta Riiser-Larsenisen

Riiser-Larsenisen är en shelfis. En shelfis är den delen av inlandsisen som flyter på havet men som samtidigt sitter fast med inlandsisen som ligger på land. För att förstå en shelfis måste man studera båda den flytande delen (som smälter bort i havet, eller som bryts sönder i isberg) och den del som förser shelfisen med ny is, dess så kallade avrinningsområde.

Karta över Antarktis

Expeditionerna går till Riiser-Larsenisen och dess avrinningsområde inklusive polarplatån ovanför i Dronning Maud Land, Antarktis. Bild: Martim Mas e Braga/iQ2300, British Antarctic Survey

Förändrat klimat

Under årets expedition samlar tretton forskare från flera olika länder in data i fält både på Riiser-Larsenisen och i dess avrinningsområde. Forskningsresultaten kommer sedan att publiceras och sammanställas för en dialog med beslutfattare. Meteorologiska analyser från området tyder på att det skett en förändring av klimatet, men för att kunna fastställa utvecklingen krävs observationer på plats.

– Det finns indikationer från satellitdata på att det kommer mer snö, vilket kan vara en effekt av att atmosfären och havet blivit varmare, men vi vet inte ännu hur inlandsisen reagerar och därmed inte heller med vilken hastighet havsnivån kommer att höjas, säger Arjen Stroeven.

Om Ninis Rosqvists forskning

– Vi kommer att borra efter snökärnor och för första gången kommer vi att kunna få resultat direkt på plats. Det sker med ny utrustning utvecklad för Grönland av mina danska kollegor – så det är första gången den utrustningen kommer till Antarktis, säger Ninis Rosqvist.

Forskarteamets mål är att ta reda på hur mycket snö det kommer varje år i området, mer snö tyder på en förändring i klimatet.

– Vi kommer att åka tillbaka till områden som borrades under 1980-talet. Om vi borrar djupt nog, till snölagren från 1980-talet, blir målet att få minst femtio år av data för att kunna se utvecklingen, fortsätter hon.

Utgår från snöytan

Det som skiljer Antarktis från Arktis är att snön och isen ännu inte har börjat smälta. I snö och iskärnorna finns därför ett årsarkiv, som i trädringar. Om Antarktis atmosfär har blivit varmare kommer forskarna att kunna se det.

Tillsammans kommer gruppen, som består av tre forskare, att bidra med ny kunskap om den Antarktiska atmosfären, isen och havet.

– Utgångspunkten blir årets snöyta och sedan jobbar vi oss nedåt och tillbaka i tiden. Vi vill också förstå variationen i rummet och därför borrar vi längs en linje som börjar på den flyttande Riiser-Larsenisen nära havet, och slutar på Polarplatån, över 2000 meter över havet.

Forskargruppen gör också mätningar med markradarutrustning, som kan mäta lager i snön, mellan borrplatserna.

– För att få den rumsliga bilden, behöver vi ta prover på så många platser som möjligt.

Fakta snökärnor

De flesta borrkärnor blir 5–10 meter långa. Ju närmare havet man är, desto mer snö har det kommit varje år. Det betyder att borrkärnor närmare havet visar färre år per meter borrkärna än de som tas längre inåt land. För att borra till snölager från 1980-talet behövs det ungefär 30 meter.

Om Ian Browns forskning

Med hjälp av radarmätningar från satellit kan hans forskarteam bland annat upptäcka sprickor i glaciären, i synnerhet om det finns smältvatten i dessa. Mätningarna kan också visa om inlandsisen växer eller förlorar i massa, det vill säga om den sammanlagd smälter av eller växer på.

– Genom att mäta avståndet mellan satelliten och isens yta med en höjdmätare vet vi hur högt isen är, säger Ian Brown.

Skapar helhetsbild

Metoden kallas altimetri och görs med hjälp av en altimeter, eller höjdmätare, ett instrument som mäter höjden över en viss referensnivå, som havsytan. Vid en tidigare expedition (2021/2022) gjorde Ian förarbetet genom att mäta snöns mikrostruktur och hur den påverkar radarns återspridning tillbaka till satelliten. Med hjälp av dessa fältstudier kan forskargruppen skapa en helhetsbild av isens utseende idag samt återskapa förändringar över dem senaste 20 åren.

– Ändringar i Riiser-Larsenisen ska användas som en tidig indikator för avsmältning i Antarktis. Om shelfisen når en “tipping point”, och börjar falla sönder, kan det bli allvarligt. Då vet vi att nu har förändringarna nått Dronning Maud Land, säger Ian Brown.

Fakta om expeditionen

 

Forskningsprojektet iQ2300 2025/2026

Forskningsexpeditionen iQ2300 2025/2026, ledd av det svenska Polarforskningssekretariatet, är den första av flera expeditioner till Östantarktis inom iQ2300. Temat, Östantarktis bidrag till havsnivåhöjning år 2300(iQ2300), fokuserar på hur den östantarktiska isen reagerar på klimatförändringar och hur dessa förändringar kan påverka den globala havsnivån fram till år 2300. Forskarna kombinerar fältdata, fjärranalys, marina observationer och avancerad is- och klimatmodellering. Målet är att minska osäkerheterna i framtida havsnivåprognoser och att identifiera trösklar i issystemet som kan leda till snabb avsmältning.

Läs mer om forskningsprojektet

Läs mer om expeditionen och följ det som händer på plats i Polarforskningssekretariatets blogg

 

Deltagare från Stockholms universitet

Med på expeditionen finns två forskningsledare från Stockholms universitet:

Ninis Rosqvist, professor i geografi vid Stockholms universitet.

Läs mer om Ninis Rosqvists forskning

Ian Brown, universitetslektor i naturgeografi och docent i jordobservation vid Stockholms universitet.

Läs mer om Ian Browns forskning

Och...

Arjen Stroeven, professor i naturgeografi, som ligger bakom expeditionens forskningsfokus, men inte deltar fysiskt.

Läs mer om Arjen Stroevens forskning

 

Finansiering

Den fysiska expeditionen iQ2300 finansieras av:

Polarforskningssekretariatet, som ansvarar för allt logistiskstöd inklusive boende, transport, och tekniskt stöd på Antarktis, och Alfred-Wegener-Institut (AWI) genom forskningsstationen Neumayer III.

Forskningen finansieras av:

Stockholms universitet, Carl Tryggers Stiftelse, Research Council of Finland, FORMAS, Swedish Research Council och German Aerospace Centre (DLR).

Senast uppdaterad: 2026-01-21

Sidansvarig: Kommunikationsavdelningen