Samtal mot strömmen – om vattenkraftens påverkan på Luleälven

Dessa frågor stod i fokus för BIOrdinary’s sommarskola 2025. I tre år i rad har en grupp forskare vid Institutionen för socialantropologi vid Stockholms universitet organiserat dessa forskarskolor som en del av forskningsprojektet BIOrdinary. Studenter och forskare från olika discipliner och karriärstadier samlas för att utforska hur förändringar i biologisk mångfald uppfattas och hanteras på platser som länge präglats av bosättning, handel och jordbruk, i motsats till områden med hög biologisk mångfald och naturskyddsområden.

2025 års sommarskola hölls i det vidsträckta och glesbefolkade Norrbotten, ett landskap djupt präglat av över ett sekels utbyggnad av vattenkraft. Under fyra långa och ljusa midsommardagar reste teamet motströms längs den 461 kilometer långa och kraftigt uppdämda Luleälven. Målet var att utforska vilka långsiktiga effekter som utbyggnaden av den storskaliga vattenkraften har haft på den biologiska mångfalden, ur en rad olika perspektiv.

I mer än hundra år har Luleälvens resurser använts för att förse landet med energi. Idag står älvens femton aktiva vattenkraftverk för cirka elva procent av Sveriges totala elproduktion. Platser som Harsprånget, Suorva och Porjus har ofta blivit synonyma med kraftverken. Men forskarna i BIOrdinary ifrågasätter det dominerande narrativet om vattenkraften som en grön och hållbar energikälla, då de ser hur lokalsamhällen och andra arter och livsmiljöer påverkas.

– Sommarskolan fokuserade på frågor om biologisk mångfald och rättvisa, att inte bara se till de ekologiska förluster som expansionen inneburit utan också förändrade möjligheter till försörjning, markförhållanden och rättigheter för människor i lokalsamhället omkring Luleälven. Bilden av Norrbotten som Sveriges ”sista vildmark” står i stark kontrast mot den verkliga: att regionen formats av ett sekels utbyggnad av vattenkraft. Vi ville lära oss mer om hur grön energiproduktion påverkar lokalsamhällen, andra arter och livsmiljöer, säger Vilma Johansson, forskningskoordinator för BIOrdinary, som även deltog i sommarskolan.

Sommarskolans deltagare besökte fiskodlingar och kraftverk samt pratade med lokala ekologer och urfolksaktivister för att lära sig mer om de sociala och miljömässiga effekterna av industriell expansion. I kortfilmen ”Dammed: Conversations against the current” får man följa när gruppen reser motströms upp längs Luleälven, och delar med sig av sina erfarenheter av en älv starkt präglad av vattenkraftsutbyggnaden.

Se kortfilmen "Dammed – conversations against the current" om BIOrdinarys sommarskola 2025.

– Att med egna ögon få se de radikalt olika landskapen – vissa vackra, andra ganska brutala – som utgör Sveriges viktigaste vattenkraftsystem, ledde till samtal som jag inte tror skulle ha uppstått i ett klassrum. Under ledning av författare, biologer och aktivister med personliga relationer till älven påmindes vi om att förvaltning av naturresurser i grunden handlar om oss människor och våra livsmiljöer, att de beslut som tas är av stor vikt för oss alla. Vi delar en gemensam historia och därmed också en gemensam framtid. Hur vill vi att den framtiden ska se ut? Det var den typen av frågor som årets sommarskola försökte reda ut, säger Vilma Johansson.

2023 års sommarskola utforskade gruvdriftens långsiktiga påverkan på landskap och biologisk mångfald i Norberg, Bergslagen, medan sommarskolan 2024 undersökte den förändrade marina biologiska mångfalden i Tjärnö och Kosterhavet, Bohuslän.

Sommarskolorna är en del av forskningsgruppen BIOrdinarys metod för att nå ut utanför akademin. Istället för traditionell envägskommunikation där forskare delar med sig av sina insikter till allmänheten ville de skapa en mer dynamisk kommunikationsmodell med ömsesidigt lärande och erfarenhetsutbyte. Sommarskolorna är uppbyggda enligt denna vision, med fokus på dialog, situationsanpassat lärande och samarbete mellan forskare, aktivister och studenter, berättar Karin Ahlberg, forskare i socialantropologi. Hon är en av projektledarna för BIOrdinary samt en av initiativtagarna bakom sommarskolorna.

– Genom att upplösa rollen av forskaren som expert och publiken som mottagare, får vi forskare också chansen att lära av våra samtalspartner. Under tre till fyra dagar möter forskare och studenter från olika discipliner experter, representanter för lokalbefolkningen, konstnärer, aktivister och yrkesverksamma för att utforska ett gemensamt tema. Budskapet är att vi alla kan engagera oss i processen att återställa skadade landskap omkring oss”, säger Karin Ahlberg.

Text: Elin Sahlin