Förhistoriskt DNA avslöjar grottlejonets historia

Forskare vid Centrum för Paleogenetik (CPG) har kartlagt arvsmassan från tolv grottlejon insamlade i Eurasien och nordligaste Nordamerika och jämfört den med arvsmassan hos moderna lejon från Afrika och södra Asien.

– Grottlejon har ofta framställts som en större och robustare version av dagens lejon. Men det vi ser är något betydligt mer anmärkningsvärt – en evolutionär linje som varit skild från dagens lejon i över en miljon år och som hunnit utveckla egna unika biologiska egenskaper, säger David Stanton, tidigare forskare på Naturhistoriska riksmuseet, numera universitetslektor vid Cardiff University i Storbritannien.

Lång evolutionär separation

Jämförelser mellan arvsmassa visar att grottlejon och moderna lejon bildade tydligt åtskilda grupper, vilket tyder på en lång evolutionär separation. Tidigare uppskattningar har pekat på en relativt nylig uppdelning. De nya analyserna visar en betydligt äldre splittring som kan sträcka sig mer än 1,5 miljoner år tillbaka i tiden.

Forskarna identifierade också genetiska skillnader som sannolikt bidrog till grottlejonets särpräglade biologi. Bland annat hittades mutationer som är unika för grottlejon och som förväntas påverka proteinfunktioner, samt ovanligt många genetiska förändringar kopplade till hjärnfunktion, syn, tillväxt och utveckling av cirkulationssystemet.

Klimatförändringar ledde till nya korsningar

Trots den långa perioden av åtskillnad utvecklades grottlejon och moderna lejon inte helt isolerat från varandra. Forskargruppen identifierade flera perioder av hybridisering mellan de två linjerna.

– Våra resultat tyder på att tidigare klimatförändringar gjorde mer än att omforma livsmiljöer. De förde aktivt arter samman och skapade tillfälliga möjligheter till korsningar som annars inte hade uppstått, säger seniorförfattaren Love Dalén, professor och forskargruppsledare vid Centrum för paleogenetik i Stockholm.

Forskarna fann att andelen genetiskt arv från moderna lejon ökade i grottlejonens arvsmassa under perioder då inlandsisarna var som mest utbredda. Under dessa kallare perioder expanderade grottlejon sannolikt söderut, vilket förde dem i kontakt med moderna lejon i områden som Central- och Sydvästasien.

Genetiska data pekar på att en nyligen utdöd population av moderna lejon i Sydvästasien sannolikt var källan till detta genflöde. Dessa lejon verkar ha fungerat som en kontaktzon mellan de två utvecklingslinjerna under kallare perioder.

Studien genomfördes vid Centrum för paleogenetik (CPG), som är ett samarbete mellan Stockholms universitet och Naturhistoriska riksmuseet och publiceras i tidskriften Cell 3 juni 2026.

Läs artikel: Palaeogenomes reveal the evolutionary relationship between cave and modern lions
Läs mer om Centrum för paleogenetik