Magkänsla utmanas av AI under sommarens fotbolls-VM

På arenorna i USA, Kanada och Mexiko pågår just nu det mest teknikintensiva fotbolls-VM i historien. Spelarna bär GPS-västar under tröjorna som mäter varje sprint och belastning. Bollen är uppkopplad och skickar data 500 gånger i sekunden.

Smarta armband – nyligen förbjudna på Wimbledon men tillåtna på VM-planerna – mäter spelares fysiologi i realtid. Och för första gången har alla 48 deltagande lag tillgång till Football AI Pro, ett AI-verktyg som analyserar miljontals fotbollsdata och presenterar dem som text, grafer och 3D-visualiseringar.

Jakob Tholander är professor inom människa-datorinteraktion vid Institutionen för data och systemvetenskap på Stockholms universitet. Hans forskning handlar om hur idrottare och tränare faktiskt förhåller sig till teknik och data, och vad som händer när mätningen möter den kroppsliga känslan av att utöva sport. Vi bad honom reflektera över den utveckling som vi ser i fotbolls-VM just nu.

Dina studier visar att elitidrottare ofta föredrar den egna "känslan" framför sensordata. Handlar det om ett motstånd mot tekniken, eller fångar datan faktiskt inte det som spelar roll?

– Det skulle jag inte säga. Snarare betonar idrottare i stor utsträckning "känslan" i olika delar av sitt idrottande, och sensordata och analyser är mer instrumentella till sin karaktär. Därför blir det viktigt att inte låta sensordata ta över när man försöker förstå sin träning och utveckling. Data gäller enskilda mätpunkter, och även om man kan göra avancerade och komplexa analyser kommer man aldrig fånga hela individens subjektiva upplevelse. Datan fångar självklart sådant som man anser spelar roll – men det ger samtidigt en begränsad bild. Därför blir det viktigt hur man tolkar och hur man låter analyserna komma in i det praktiska idrottandet.

VM 2026 är det första mästerskapet där alla lag har tillgång till samma AI-analysverktyg. Om datan blir lika för alla – förskjuts då konkurrensfördelen tillbaka till just den känsla, intuition och läsning av ögonblicket som är svår att kvantifiera?

– Även om allt fler har tillgång till kraftfulla analysverktyg är kanske den viktigaste kompetensen vad man gör med dessa analyser. Analyserna står inte för sig själva utan måste omvandlas i praktiken – genom träning och match – och där kan man anta att det finns ganska stora skillnader i resurser mellan olika nationer.

Finns det en risk att tränare och spelare som lutar sig för mycket mot AI-rekommendationer förlorar förmågan att lita på sin egen bedömning?

– Det skulle jag kanske inte påstå om elitidrotten. Men risken är snarare påtaglig när motionärer använder AI-verktyg till hjälp för exempelvis löpträning. Där finns exempel på personer som fått träningsförslag som inte är anpassade efter deras faktiska kapacitet, vilket kan leda till överträning eller skador. Självklart finns det även exempel på motsatsen – där AI-verktygen ger stöd åt motionärer som saknar kunskaper om hur de ska komma igång och utveckla sin träning på en lämplig nivå.

Om tio år – har datan eller magkänslan vunnit mark i toppfotbollen? Och spelar det roll för utövarna och för oss som tittar?

– Verktygen kommer såklart att bli bättre och mer avancerade, så idrottare och tränare kommer säkert att bli ännu skickligare på att använda dem till sådant där de faktiskt vinner konkurrensfördelar. Vad gäller publiken verkar de ju gilla analyser och data, så det är troligt att det får en större roll i publikupplevelsen – både på teve och på arenor.