Stockholms universitet

Recept på framgångsrik samverkan mellan hem och skola

Lagom involverade föräldrar som accepterar skolans spelregler, som deltar på möten och tar kontakt med skolan om det behövs. Det är den ideala formen av föräldrasamverkan, enligt lärarna i en ny studie. Föräldrarna å sin sida vinner på att använda sig av sina sociala och kulturella resurser.

Foto: Mostphotos
Foto: Mostphotos

– Det som tycks vara viktigt för ett framgångsrikt hem-skola-samarbete är transparens, tillit, ömsesidig respekt och engagemang för eleven. Det säger Maria Mersini Pananaki som i sin avhandling intervjuat föräldrar och lärare om hur de upplever och skapar sin relation.

Maria Mersini Pananaki. Foto: Niklas Björling
Maria Mersini Pananaki. Foto: Niklas Björling

Den lagom involverade föräldern ses som den ideala från lärarnas sida. Även om de flesta lärare har positiva erfarenheter av föräldrasamverkan är samarbetet inte alltid smidigt.

– Å ena sidan pekar de på alltför involverade föräldrar som stör arbetet och projicerar sina höga ambitioner på sina barn. De hänvisar också till för lite involverade föräldrar som inte följer upp sina barns utveckling och inte deltar i föräldramöten och utvecklingssamtal.

Problematiskt när föräldrar lägger sig i skolans inre arbete

Så länge föräldrarna är lagom involverade och accepterar villkoren för hem-skola-samarbetet kan lärarna vara mer fria i sin yrkesutövning. Friktioner uppstår när föräldrar och lärare, kollektivt eller individuellt, tar upp problematiska situationer som utmanar skolans normer.

– Det kan handla om att föräldrarna vill ha tillgång till skolans inre arbete, som gör att lärarna måste anstränga sig för att parera det. En förälder ville till exempel veta mer om en mobbningsincident, medan en annan önskade sig lärarledda utvecklingssamtal och mer fördjupad återkoppling om barnets utveckling.

Föräldrar ser sig inte själva som jobbiga

– En intressant iakttagelse är att även om föräldrarna kände till att vissa föräldrar satte press på lärarna så ansåg de sig själva som positivt engagerade. De såg inte sig själva som jobbiga, det var alltid andra föräldrar som ställde höga krav, säger Maria Mersini Pananaki.

Irritationen hos föräldrar och lärare riktade sig i många fall mot utbildningssystemet snarare än mot varandra, visar intervjuerna.

– Föräldrarna insåg att lärare var mycket pressade på grund av kraven i skolans läroplan. Samtidigt tenderade de att rikta problemen till enskilda lärare, även om det inte var lärarnas problem, eftersom de definieras som representanter för skolans normer.

Bättre läge för föräldrar med svensk bakgrund och hög utbildning

Sedan tidigare är det känt att föräldrars sociala, ekonomiska och kulturella bakgrund definierar engagemanget i skolan. Med hjälp av sin analysmodell kan Maria Mersini Pananaki visa vilka resurser, som hon kallar ”parental school capital”, föräldraskolkapital, som ger föräldrar ökad makt i kommunikationen med lärare. Det handlar om föräldrarnas olika bakgrund och samspelet mellan kultur, utbildning, familjestruktur och barnens skolsituation.

Den mest kraftfulla formen av detta föräldraskolkapital, som leder till fördelar inom skolan, är hög utbildning, svensk uppväxt, delat ansvar mellan föräldrar och en stabil elevprestation.

– Alla föräldrar, oavsett utbildningsnivå, beskrev att de tog ansvar för sina barns skolgång och hade höga ambitioner för barnens framtida utbildningsvägar. Skillnaden som utbildningskapitalet gjorde var att föräldrarna med hög utbildningsnivå uttryckte fler åsikter om vilket elevstöd som var bäst. De var mer självsäkra i sina förhandlingar med skolan, medan föräldrar med låg utbildningsbakgrund lämnade större frihet åt lärarna.

Delat ansvar för barnets skolgång ger fördelar

Familjestatus i benämning kärnfamilj eller ensamstående förälder visade sig däremot inte ha så stor inverkan. Det var snarare hur föräldrarna fördelade det skolrelaterade ansvaret mellan sig som påverkade deras framgång i samarbetet med skolan.

– Föräldrar som bidrog lika till barns skolgång var mer benägna att kräva resurser från skolan eftersom de hade mer tid att engagera sig och att förhandla som en homogen enhet. För föräldrar utan en partners stöd var det ingen skillnad i kön, men i ekonomi. Svag socioekonomisk situation ledde till delegering av barnrelaterat ansvar till lärarna.

Utlandsfödda föräldrar kämpar med utbildningssystemet

Även om lärarna anstränger sig för att underlätta samarbetet med utlandsfödda föräldrar kan de inte bidra till så stora förändringar, visar studien.

– Utlandsfödda föräldrar med lägre utbildningsnivå kämpade för att ge uttryck för sin oro. De hade svårt att kommunicera med lärare och att förstå det svenska utbildningssystemet. Brist på andra nätverk gjorde att de i många fall lärde sig om skolan och det svenska samhället enbart genom lärarna.

– Utifrån mina resultat är det viktigt att öka förståelsen för föräldrars och lärares förväntningar på varandra för att få djupare kunskap om varje elevs situation. Det krävs flera åtgärder för att hantera ojämlikheterna både på samhällelig och lokal nivå, med insatser främst från staten och skolmyndigheter som ansvarar för föräldrasamverkan, men också från rektorer och pedagoger. Informella fikasamlingar har till exempel visat sig kunna samla föräldrar som inte deltar i utvecklingssamtal. Olika föräldraföreningar kan också involveras.


Läs Maria Mersini Pananakis avhandling: The parent-teacher encouonter. A (mis)match between habitus and doxa.

 

Ta del av fler nyheter från Stockholms universitet
Vill du läsa mer om aktuell forskning vid universitetet besök su.se/forskning. Prenumerera även gärna på universitetets nyhetsbrev och lärarutbildningens nyhetsbrev.