Så kan forskning stärka socialtjänsten som brottsförebyggande arena

– Det vilar ett tungt ansvar på socialtjänsten att vidta åtgärder mot unga lagöverträdare. Men vi vet för lite om vilka arbetssätt som används och hur de fungerar, säger Julia Sandahl, doktor i kriminologi vid Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet.

Med 24 miljoner kronor i ryggen från forskningsrådet Forte kommer forskarna Julia Sandahl och Anna Kahlmeter, tillsammans med kollegor från Kriminologiska institutionen och Institutionen för socialt arbete, titta närmare på hur socialtjänsten fungerar som arena för brottsprevention. En utgångspunkt för forskningens inriktning är det ökade trycket på socialtjänsten att arbeta med unga lagöverträdare som en konsekvens av den senaste tidens ökning av skjutningar. Arbetet sker i nära samverkan med socialförvaltningen i Stockholms stad och med stadens elva stadsdelsförvaltningar och kommer pågå i sex år.

– Det är ett unikt tillfälle. Få forskningsprojekt får möjlighet att följa upp unga över så lång tid. Nu kan vi se både vad som hänt tidigare och hur det går för dem flera år framåt, säger Julia Sandahl.

Ömsesidig förståelse är A och O 

Satsningen sker mot bakgrund av den nya socialtjänstlagen som betonar att socialtjänsten ska arbeta mer förebyggande, särskilt när det gäller barn som begår brott. Målet är att ta reda på vilka metoder och arbetssätt som används inom socialtjänsten, hur unga mottagare och yrkesverksamma  upplever insatserna, och vad som i slutändan gör skillnad. Julia Sandahl berättar att det handlar både om att samla in ett stort kvantitativt material och att följa och intervjua ungdomar, fältassistenter, socialsekreterare och andra som är direkt inblandade, även på strategisk nivå.

– Att se hur det går för unga som fått insatser från socialtjänsten är kanske stommen i projektet. Men vi ska inte bara mäta utfall. Vi vill förstå människors erfarenheter. Hur upplever en ung person stödet från socialtjänsten? Hur ser personalen på sina förutsättningar och arbetssätt och på uppdraget att förebygga brott i stort? 

Nära samverkan med socialförvaltningen ställer också krav på ömsesidig förståelse, poängterar hon. 

– Jag tror att man måste ha respekt för varandras arbetsprocesser och att vi jobbar i helt olika organisationer med olika tidsperspektiv. Inom socialtjänsten hanterar man akuta frågor varje dag, medan vi tänker flera år framåt. Det är viktigt att vara transparenta gentemot varandra och hitta en medelväg som fungerar för bägge parter. Tex tror jag det är bra om man kan vara överens om gemensamma mål med forskningen och rimliga förväntningar på varandra. 

”Politiken sätter förutsättningarna”

Forskarna kommer inte enbart att bidra med ny kunskap, utan även säkerställa att resultaten kommer till användning inom socialtjänsten.

– Det vi behöver vara tydliga med från början är att forskningen inte direkt ger färdiga metodböcker. Den typen av konkreta tillämpningar kan i bästa fall växa fram först efter att forskningen är genomförd. 

Istället ligger fokus på att bygga upp långsiktiga strukturer för samarbete – mellan forskare och praktiker för att öka möjligheterna att få politiker att lyssna. 

– Det är politiken som sätter förutsättningarna för praktiken. Därför är det avgörande att våra resultat också når beslutsfattare, och inte bara de som jobbar i verksamheten.

Forskningsprogrammet strävar även efter att inkludera de som berörs direkt – personal inom socialtjänsten och de unga som är föremål för insatser. Planen är bland annat att utveckla en gemensam masterkurs om brottsprevention inom socialtjänsten, där både yrkesverksamma och studenter kan mötas.

– Det handlar om att bygga kunskap tillsammans och att skapa utrymme för gemensamt lärande. Programmet möjliggör att vi kan följa utvecklingen över lång tid, och kanske till och med söka medel för ytterligare uppföljningar framöver, avslutar Julia Sandahl. 

Forskningsprojektet Socialtjänstens arbete med brottsprevention – förutsättningar, arbetssätt och utfall (SambA) genomförs av: Julia Sandahl, forskare, Anna Kahlmeter, forskare, Peter Andersson, universitetslektor, Maria Andersson Vogel, universitetslektor, Felipe Estrada Dörner, prefekt, Tove Pettersson, professor, David Pålsson, universitetslektor, Emelie Shanks, universitetslektor, Stefan Wiklund, professor.

Läs mer om forskningsprojektet här.

Läs mer om samverkan mellan Stockholms universitet och Stockholms stad här. 

Är du forskare och behöver hjälp med att hitta rätt nivå för din samverkan? Kontakta Stockholms universitets samverkansstöd. Läs mer här. 

Text: Madeleine Bäckman, samverkanskommunikatör