Stockholms universitet

SciLifeLab 10 år: ”En enorm tillgång för Sverige”

Den nationella forskningsresursen SciLifeLab fyller tio år. Anläggningen har högt internationellt anseende och har nu blivit ett nav för forskning kopplad till covid-19. Över 300 personer knutna till Stockholms universitet är verksamma vid SciLifeLab.

 

Foto: Camila Wernersson
SciLifeLabs lokaler i Solna. Foto: Camilla Wernersson

I år är det tio år sedan SciLifeLab (Science for Life Laboratory) startade. Den nationella infrastrukturen för forskning inom livsvetenskaper (life sciences) har två noder – en vid Karolinska Institutet i Solna och en i Uppsala. Karolinska Institutet, Kungliga Tekniska högskolan (KTH), Stockholms universitet och Uppsala universitet är värduniversitet för SciLifeLab, men det finns även verksamhet knuten hit vid de flesta större svenska lärosätena.

Finansieringen kommer främst från värduniversiteten och statliga forskningsmedel men även Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse är en viktig finansiär. European Research Council och andra utländska finansiärer är dessutom viktiga för forskningen som bedrivs här.

 

16 forskargrupper från Stockholms universitet

Foto: Eva Dalin
Ylva Engström Foto: Eva Dalin

Vid SciLifeLab finns 16 forskargrupper från Stockholms universitet och totalt 320 personer med SU-anknytning i personalregistret. Ylva Engström, professor vid Institutionen för molekylär biovetenskap Wenner-Grens institut och vicedekan för Naturvetenskapliga fakulteten är ”Integration Director” och därmed Stockholms universitets främsta representant inom SciLifeLab.
Enligt henne har SciLifeLab inneburit att svenska forskare fått tillgång till mycket avancerad teknik och kompetens, som enskilda institutioner eller universitet annars inte skulle kunnat bygga upp. Det har gett forskningen en enorm skjuts på många områden.
– Vi har flyttat fram positionerna, både i forskningsprojekten och i teknikutvecklingen. En av de mest framgångsrika satsningarna har varit att de fyra lärosätena enades om att lägga stora resurser på att rekrytera unga forskare på biträdande lektorsnivå, de så kallade SciLifeLab Fellows. Det har blivit en fantastisk utveckling för SciLifeLab att få hit dessa unga forskare, men också för heminstitutionerna, säger Ylva Engström.

 

Internationellt erkänd anläggning

Foto: Niklas Björling
Per Ljungdahl Foto: Niklas Björling

Per Ljungdahl, även han professor vid Institutionen för molekylär biovetenskap Wenner-Grens institut, har nyligen tillträtt tjänsten som föreståndare för SciLifeLab Campus Solna. På frågan om det viktigaste som uppnåtts lyfter han att SciLifeLab utvecklats till en internationellt erkänd forskningsanläggning med exceptionellt bra möjligheter till experimentell forskning inom molekylär biovetenskap. Förklaringen tror han ligger i den gemensamma satsning de fyra värduniversiteten valt att göra på att utveckla en högteknologisk forskningsanläggning, som inte något enskilt svenskt universitet skulle kunnat genomföra. Denna nationella infrastruktur har forskare i hela Sverige kunnat dra nytta av.

De högteknologiska faciliteterna vid SciLifeLab gör det möjligt för svenska forskare att genomföra nyskapande experiment, enligt Per Ljungdahl.
– Den nationella betydelsen och genomslaget för SciLifeLab ökar allt mer. Det återspeglas inte minst av att Vetenskapsrådet samt Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse vänt sig till SciLifeLab för extrasatsningar och för att genomföra och koordinera forskning inom molekylär och medicinsk biologi kopplad till covid-19.

 

Banbrytande forskningsmetoder

Enligt Per Ljungdahl står sig SciLifeLab även mycket väl internationellt. Forskarna inom SciLifeLab har högt anseende inom områden som bioinformatik, strukturbiologi, transkriptomik och proteomik (och många av teknikerna har utvecklats vid SciLifeLab).
– Dessa experimentella metoder är banbrytande och har en betydande inverkan på de tre huvudprofilområden som finns vid Campus Solna – datadriven cellbiologi, precisionsmedicin samt biologisk mångfald och evolution.

Stockholms universitet har varit med om att bygga upp starka forsknings- och infrastrukturmiljöer på SciLifeLab, såsom kryo-EM, bioinformatik och ”Ancient DNA”.
– Genom deltagandet i SciLifeLab har Stockholms universitet ökat sina interaktioner med framför allt Karolinska Institutet och KTH, men även med Uppsala universitet. Det har skapats många breda samarbeten inom forskning men också inom utbildning, säger Ylva Engström.
Hon vill även lyfta det gemensamma masterprogram som har ett högt söktryck och attraherar internationella studenter som får möjligheten att se det som Stockholmsregionen kan erbjuda inom Life Science.

 

Forskning om ”gammalt” DNA

Det är inte enbart forskare inom Naturvetenskapliga fakulteten som är aktiva vid SciLifeLab. Forskningen inom området ”Ancient DNA” ligger inom Humanistiska fakulteten, vid det nystartade Centrum för paleogenetik (CPG). Forskarna här har tillsammans med forskare på Uppsala universitet utvecklat en facilitet som analyserar nedbrutet DNA. Men de har också klivit fram inom forskningen och är universitetets ”superanvändare” av genomikplattformen. Ylva Engström tror även det finns potential vid SciLifeLab inom psykologi, lingvistik och neuro/beteende-vetenskap i bred bemärkelse.

Finns områden inom SciLifeLab som bör stärkas?
– Miljöområdet är ännu inte så väl utbyggt och behöver fortsätta att stärkas. Den del som berör biodiversitet och evolution har kommit igång mycket väl, men inom den delen av miljöområdet som berör miljöeffekter, klimat och även geologi finns en stor potential som ännu inte är så väl utnyttjad, säger Ylva Engström.
Hon tror även matematik, särskilt beräkningsmatematik, kan bli ännu starkare från SU:s sida och att det i gränssnittet mellan bildbehandling, datalogi och artificiell intelligens finns mycket att utveckla. Inom Kemisektionen finns också goda möjligheter att utveckla nya analysmetoder som kan komma till användning på serviceplattformarna.

 Hur ser du på framtiden för SciLifeLab?
– Väldigt positivt. Det är en enorm tillgång för Sverige och för Stockholmsområdet att ha SciLifeLab både som ”service-facilitet” men också forskningsmiljön vid Campus Solna som vi jobbar mycket med för att utveckla ännu mer. SciLifeLab är en stor tillgång för de forskare och lärare som redan finns här, men det stärker också våra möjligheter att rekrytera unga forskartalanger och även mer seniora forskare. Det fungerar som ett dragplåster, säger Ylva Engström.

Hon betonar även att det under coronapandemin snabbt kunde byggas upp en effektiv testning, eftersom kunskapen och laboratorierna redan fanns på plats.
– En hög koncentration av kompetens och forskningsverksamhet kommer alltid att leda till viktiga framsteg även om vi inte idag vet vilka de blir.

Per Ljungdahl har även en positiv framtidsbild för SciLifeLab och svensk livsvetenskap.
– SciLifeLab är känt för att få saker gjorda och vi har blivit tillfrågade att koordinera flera olika initiativ som initierats av stora privat forskningsfinansiärer.

 

Viktig infrastruktur för svensk life science

Foto: Eva Dalin
Gunnar von Heijne
Foto: Eva Dalin

Gunnar von Heijne, professor vid Institutionen för biokemi och biofysik, har allt sedan starten bedrivit forskning vid SciLifeLab. Han var Stockholms universitets representant i gruppen som skrev ansökan om SciLifeLab och universitetets representant i den första ledningsgruppen på SciLifeLab. Numera är han director för den nationella faciliteten för kryo-EM (kryoelektronmikroskopi) där han även själv forskar.
– Genom att SciLifeLab finns kan vi göra kryo-EM-studier som vi knappast skulle gjort annars.

Flera internationella utvärderingar visar också att SciLifeLab står sig bra i internationell konkurrens och bedriver relevant forskning.
– SciLifeLab är en utomordentligt viktig infrastruktur för svensk life science, och har en stark ställning internationellt. SciLifeLab har ju också visat direkt samhällsrelevans under coronapandemin, säger Gunnar von Heijne.

Något större firande av de första tio åren för SciLifeLab lär det dock inte bli i år. Coronapandemin har omöjliggjort detta. Men förhoppningsvis kommer jubileet att uppmärksammas med ett virtuellt möte i november.

SciLifeLab i siffror
SciLifeLab hade 2019 en total omsättning på761 miljoner kronor. 466 personer var anställda vid forskningsinfrastrukturen. Av dessa hade 71 procent en doktorsexamen. Det fanns cirka 200 forskningsledare med forskargrupper vid SciLifeLab.

Vid Campus Solna arbetade 700 personer och där fanns cirka 60 självständiga forskningsgrupper. De två byggnaderna Gamma och Alfa har labb- och kontorsytor på totalt 15 000 kvadratmeter.

Läs mer på SciLifeLabs webbplats www.scilifelab.se.

Tillkomsten av SciLifeLab
Initiativet till SciLifeLab (Science for Life Laboratory) kom ursprungligen från Karolinska Institutet, Kungliga Tekniska högskolan (KTH) och Stockholms universitet. Bakgrunden var dels behov av att kunna investera i kostsam utrustning och att locka internationella forskare för att Stockholm skulle kunna behålla positionen som en av världens främsta regioner inom livsvetenskaper (life science). Dels fanns en önskan att knyta de tre universiteten närmare varandra geografiskt genom att uppföra SciLifeLab i den planerade Hagastaden i Norra stationsområdet. I regeringens forskningsproposition 2008 avsattes vidare stora summor för så kallade strategiska forskningsområden, varav ett var molekylära biovetenskaper. I propositionen nämnde regeringen även att SciLifeLab skulle bildas, men underförstått var att även Uppsala universitet måste involveras.

Rektorerna vid de fyra universiteten kom överens om att alla fyra lärosätena skulle ingå i SciLifeLab och att verksamheten skulle ha två noder, en i Stockholm och en i Uppsala. Med totalt 145 miljoner kronor i grundplåt av regeringens strategiska forskningsmedel kunde verksamheten starta år 2010. Stockholmsnoden kom att hamna intill Karolinska Institutet i Solna där det fanns två nyuppförda byggnader att flytta in i. Professor Mathias Uhlén vid KTH blev SciLifeLabs första chef och professor Gunnar von Heijne vid Stockholms universitet dess första biträdande chef.

I ett tidigt skede gick Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse in med stora belopp för att bygga upp infrastrukturen – och har genom åren fortsatt att anslå summor till både infrastruktur och forskning. Det statliga anslaget har utökats, liksom anslagen från de fyra värduniversiteten. En stor del av forskningsfinansiering kommer från statliga finansiärer som Vetenskapsrådet men även European Research Council och andra utländska finansiärer.

År 2013 utsågs SciLifeLab till nationell forskningsinfrastruktur och har sedan dess verksamhet vid de flesta större svenska lärosäten. Det innebär att forskare i hela Sverige kan använda den utrustning och den kunskap som finns vid SciLifeLab. Akademiska forskare som använder sig av infrastrukturen betalar en subventionerad användaravgift.