Stockholms universitet

Större politiskt ledarskap krävs för klimatomställning

Fortfarande saknas politiska strategier och beslut för att snabbt reducera utsläppen. Det säger statsvetaren Naghmeh Nasiritousi som forskar om hur ambitiösa länder kan agera ”förtrupp” på klimatområdet.

Hand håller mobil vid COP26.
Kan "klimatklubbar" bestående av ambitiösa länder påskynda klimat- och energiomställningen. Det är en av huvudfrågorna i Naghmeh Nasiritousis forskning. Fotot är från klimattoppmötet COP26. Mostphotos/Golib

Den 4 april presenterar FN:s klimatpanel IPCC sin tredje delrapport inom den pågående ”rapportcykeln”. Efter en delrapport i höstas om den naturvetenskapliga grunden för klimatförändringarna och en delrapport för en månad sedan om effekter, anpassning och sårbarhet fokuserar denna rapport på hur klimatförändringarna kan begränsas. Bland de frågor som kommer att lyftas i rapporten är vilka faktorer som påverkar utsläppsutvecklingen och vilka tekniska och ekonomiska styrmedel som finns för att minska utsläppen. Även resonemang kring hur utsläppsminskning, klimatanpassning och hållbar utveckling förhåller sig till varandra förväntas i delrapporten.

– Den här rapporten kommer för första gången att även fokusera på frågor om konsumtion och beteendeförändringar. Tidigare har mycket fokus varit på teknologiska innovationer men allt fler studier pekar på att ändrade konsumtionsmönster och beteendeförändringar är viktiga pusselbitar. Rapporten presenterar en rad lösningar, så det är viktigt att beslutsfattare tar till sig den omfattande kunskapsgenomgången som IPCC nu presenterar.

Det säger Naghmeh Nasiritousi, forskare inom statsvetenskap vid Stockholms universitet och Utrikespolitiska institutet, som studerar hur stater och andra aktörer agerar inom klimatpolitiken. Hon leder forskningsprojektet ”Vägen till koldioxidneutralitet” som finansieras av Energimyndigheten. I projektet undersöker forskarna länders långsiktiga klimatstrategier och hur internationellt samarbete kan öka takten i klimatomställningen.

 

Studerar betydelsen av ”klimatklubbar”

Projektets övergripande mål är att undersöka ifall en ”klimatklubb” bestående av framåtsträvande samhällsaktörer kan påskynda den pågående klimat- och energiomställningen. Idén med en klimatklubb är att ambitiösa länder som vill accelerera klimatarbetet skapar en klubb och använder sanktioner mot icke-medlemmar för att få fler att gå med i klubben. I dag bygger internationellt klimatsamarbete till stor del på icke-bindande överenskommelser där de länder som är emot mer ambitiösa klimatåtgärder kan sätta takten för vad som skrivs in i internationella överenskommelser. Tanken med en klimatklubb är att de som vill öka takten ska sätta tempot istället, utan att andra länder ska kunna åka snålskjuts.

– Även om idén är elegant, visar vår forskning att den inte är en enkel lösning på de problem som internationell klimatpolitik dras med, men att den eventuellt kan fungera som ett komplement till befintliga samarbeten, säger Naghmeh Nasiritousi.

 

Avsaknad av politiska strategier och beslut

Naghmeh Nasiritousi
Naghmeh Nasiritousi .
Foto: Niklas Björling

Vad är då mest effektivt för att reducera klimatutsläppen? Enligt Naghmeh Nasiritousi har tidigare forskning tydligt visat att det som behövs är att ersätta fossil energi med ren energi, att skydda ekosystem och sluta upp med avskogning. Hur detta ska göras globalt och på ett rättvist sätt är något som hennes projekt tittar på genom att undersöka vad länder själva har dragit upp för planer för att möta Parisavtalets mål.

– Det vi ser är att det fortfarande saknas politiska strategier och beslut som gör det möjligt att snabbt reducera utsläppen. Vi måste alltså inte bara täppa till ambitionsgapet, men även implementeringsgapet. Det är viktigt att inte skjuta upp klimatomställningen under pågående kriser utan titta mer på synergier mellan olika områden för att lösa flera problem samtidigt.

Hur mycket av klimatarbetet bör ske på internationell respektive nationell nivå?
– Det internationella klimatsamarbetet är fortsatt viktigt för att harmonisera och effektivisera länders klimatarbeten, samt för att ge stöd till sårbara länder. Men mycket av själva arbetet behöver ske på nationell nivå, och det är ju varje stat som ska se till att de uppfyller sin del av Parisavtalet, säger Naghmeh Nasiritousi.

Hur går det att få acceptans bland befolkningen för klimatomställningen?
– Det är den stora frågan som fått aktualitet i takt med ökande drivmedelspriser. Ny forskning visar att framförallt rättviseaspekter har stor betydelse för att få social acceptans för klimatomställningen. Dessutom är det viktigt med politiskt ledarskap som förklarar varför olika åtgärder sätts in och vart vi är på väg.

Vilken koppling har din forskning till delrapporten från IPCC?
– Delrapporten handlar om hur världen kan åstadkomma utsläppsminskningar. Den behandlar många av de frågeställningar som jag och mina kollegor undersöker kring vikten av det politiska arbetet lokalt, nationellt och internationellt för att få till de förändringar som krävs för att nå Parismålen.

Vilka effekter kan Ukrainakriget få för det internationella klimatsamarbetet?
– Å ena sidan visar kriget på sårbarheten av att vara beroende av fossila energislag som stigit i pris, vilket kan ge en skjuts åt länder som vill fasa ut fossil energi. Å andra sidan finns risken att klimatförhandlingarna försvåras av spänningar och att politiker distraheras av andra kriser och därmed agerar kortsiktigt.

Sverige har som mål att bli klimatneutralt till 2045 och EU till 2050. Kan dessa mål uppnås?
– Sverige och EU har kommit en bit på väg genom att anta institutionella ramverk för att förbereda för den omställning som behöver ske. Till exempel har man infört klimatpolitiska råd som granskar och stödjer beslutsfattare med rapporter och underlag och verkar som blåslampor. Men även om förutsättningarna är goda, har det svenska klimatpolitiska rådet visat att mycket fortfarande återstår att göra för att Sverige ska kunna nå sina klimatmål. Det är fullt möjligt att nå målen, men då krävs breda strategier och större politiskt ledarskap, säger Naghmeh Nasiritousi.

Läs även artikeln Ekonomiska styrmedel effektiva mot klimatutsläppen med ekonomen John Hassler som forskar om vad som är den mest effektiva klimatpolitiken.

 

----

 

Fakta om FN:s klimatrapporter

FN:s klimatpanel IPCC ger vart sjätte-sjunde år ut en stor kunskapsutvärdering och så specialrapporter (delrapporter). I nuvarande ”rapportcykel” var delrapporten Klimat i förändring 2021: Den naturvetenskapliga grunden den första delen och presenterades i augusti 2021. Den andra delrapporten, Klimat i förändring 2022: Effekter, anpassning och sårbarhet, presenterades den 28 februari i år. Den 4 april presenteras den tredje delrapporten, Klimat i förändring 2022: Att begränsa klimatförändringen.

I september kommer en sammanfattande så kallad syntesrapport som även innefattar alla rapporter som IPCC släppt mellan 2018 och 2022. Rapporterna ska sammanfatta det globala kunskapsläget och utgöra underlag för bland annat FN:s klimatförhandlingar.

Rapporterna bygger på det arbete över 200 forskare och experter från hela världen senaste åren bedrivit med att granska tiotusentals vetenskapliga forskningsartiklar för att bedöma kunskapsläget kring hur klimatförändringen kan begränsas. Deras utvärdering har studerats och kommenterats i flera omgångar av såväl andra forskare och experter som FN:s enskilda medlemsländer.
Läs mer på IPCC:s webbplats.

Ta del av fler nyheter från Stockholms universitet
Vill du läsa mer om aktuell forskning vid Stockholms universitet hittar du våra forskningsnyheter här. Du kan även prenumerera på universitetets nyhetsbrev. Läs tidigare nummer och prenumerera här.