Stockholms universitet

Stora osäkerheter i riskbedömning av låga doser strålning

Har vi överskattat hälsoriskerna med låga doser joniserande strålning från exempelvis radonhus? Men underskattat riskerna av att exponeras för en kombination av olika strålning? Med hjälp av specialbyggd utrustning utforskar Andrzej Wojcik vid Stockholms universitet vilka effekter låga doser strålning har på vår biologi.

Under vårt liv utsätts vi alla för joniserande strålning. I den svenska berggrunden finns relativt höga halter av uran, och söderfallprodukter från uranet skickar kontinuerligt ut låga doser gamma och alfastrålning. På många håll finns också spår efter Tjernobylolyckan kvar och en stor andel av befolkningen behöver genomgå diagnostik för olika sjukdomar, där låga nivåer av röntgenstrålning och radioaktiva isotoper används.

Exakt hur dessa låga doser av strålning påverkar oss under vårt långa liv är i dagsläget osäkert. Eftersom det inte går att utsätta människor för skadlig strålning i experimentsyfte, är forskares kunskaper begränsade till händelser där stora mängder människor har utsatts för strålning på grund av krig eller olyckor.

– De riskmodeller vi har bygger framför allt på undersökningar som utgår från Hiroshima och Nagasaki. Cirka 100 000 människor överlevde atombomberna. De har varit vår viktigaste källa när det gäller kunskapen om strålrisker, säger Andrzej Wojcik, professor vid Institutionen för molekylär biovetenskap, Wenner-Grens Institut, Stockholms universitet.

 

Skador av atombomber ligger till grund för strålskyddet

Från undersökningarna av atombombernas effekter har man exempelvis dragit slutsatser om hur industriarbetare och vårdpersonal behöver skyddas mot låga doser radioaktivitet. Men det är skillnad på att bli utsatt för en hög dos strålning under en kort tid, och att exponeras för mycket lägre doser under många år. Därför finns det misstankar om att man överdriver riskerna med lågdosstrålning, vilket leder till onödiga kostnader för strålskydd.
– Vår forskargrupp försöker få en bättre förståelse för vilka hälsorisker som låga stråldoser ger, så att vi varken underskattar eller överskattar riskerna.

 

En kombination av olika strålning kan ge värre skador

På uppdrag av regeringen utbildar han bland annat biologer i strålningsbiologi, för att upprätthålla kunskapsnivåerna inom området i Sverige. I ett avgränsat rum på hans laboratorium finns specialbyggda apparater som skapar alfastrålning och gammastrålning. Där studerar forskargruppen bland annat hur celler påverkas av att utsättas för en kombination av två olika former av strålning. Inom dagens strålskydd har man antagit att skadorna är additiva, så att ett plus ett blir två.

– Men våra resultat visar att det finns en interaktion mellan alfastrålning och gammastrålning, och att effekten blir större än om man bara adderar dem. Så där har vi sannolikt underskattat riskerna, säger Andrzej Wojcik.

Eftersom det är relativt vanligt att utsättas för flera former av strålning – när vi flyger exponeras vi exempelvis för både kosmisk strålning och gammastrålning – så är detta viktig kunskap.

 

Rökning och radon – en hälsovådlig duo

Andrzej Wojcik vid rökmaskinen
Andrzej Wojcik vid maskinen som "röker" cigaretter för att mäta kombinationseffekten tillsammans med radioaktiva gasen radion för att utveckla lungcancer. Foto: Ingmarie Andersson

En annan känd kombinationseffekt är att rökning förstärker effekten av den radioaktiva gasen radon. Personer som är exponerade för radon och samtidigt röker har en 10–20 gånger högre risk för lungcancer. Andrzej Wojcik plockar fram två limpor cigaretter ur ett skåp på sitt kontor. De ska rökas av en speciell rökmaskin.
– Vi förstår inte mekanismerna bakom interaktionen mellan rökning och radon. Så vi exponerar celler för både radon och rökning. Vi ska också exponera dem för nikotin och andra komponenter av rök för att se vad som påverkar effekten av radon.

 

Olika människor tål strålning olika bra

Ett annat fenomen som Andrzej Wojcik intresserar sig för är att olika människor reagerar olika på strålning, vilket är tydligt inom cancervården. Vissa patienter får kraftiga biverkningar av strålbehandling, andra inga alls. Ingen vet varför skillnaden är så stor.  En hypotes som Wojciks forskargrupp har testat är att personer som har välfungerande molekylära system för att reparera skador i arvsmassan skulle kunna klara sig bättre, men verkligheten visade sig vara mer komplex.
– Förmodligen spelar båda genetiska och miljöfaktorer roll, men det hade varit bra att kunna förutse hur en människa kommer att reagera på strålning, säger Andrzej Wojcik.

 

En biologisk dosimeter i beredskapen mot terrordåd

De skador som strålning orsakar på blodcellers arvsmassa går också att utnyttja. Tillsammans med flera europeiska forskare har Andrzej Wojcik utvecklat ett slags biologisk dosimeter, som en del i beredskapen mot strålolyckor.
– Om det blir ett terrorangrepp eller om någon droppar en atombomb kan hundratusentals människor bli exponerade för strålning. De flesta kommer då vilja veta vilken dos de utsattes för.

Forskarna kan då mäta hur mycket blodcellernas kromosomer har skadats och utifrån det bedöma vilken stråldos en person har utsatts för.

Andrzej Wojcik försöker också utveckla en biologisk dosimeter för lågdosstrålning. Med hjälp av en sådan skulle det bli lättare att få fram säker kunskap kring hur farlig lågdosstrålning egentligen är. Hans mål är att fylla de kunskapsluckor som finns, så att vi varken överskattar eller underskattar riskerna med strålning.

Läs mer om Andrzej Wojciks forskning.

Text: Ann Fernholm