Studie om användning och utsatthet för våld bland unga män i Stockholm

Studien undersöker utvecklingen av icke-dödligt våld bland unga män i åldrarna 15-18 år boende i Stockholm under perioden 2002-2020. Bakgrunden till studien är att samtidigt som brottsligheten generellt har minskat har skjutvapenrelaterat våld blivit ett allt större problem.

Brottsligheten bland unga män har överlag minskat sedan 1990-talet i flera västländer, även i Sverige. I Stockholm har denna trend varit synlig sedan början av 2000-talet och allt färre unga män uppger att de har begått brott. Samtidigt har Sverige ett ökande problem med skjutvapenrelaterat våld bland unga män, särskilt i storstadsregionerna.

Det kan vara ett tecken på att Sverige har fått en allt mer polariserad fördelning av våldsbrott och att våldsbrotten har koncentrerats till en allt mindre grupp av befolkningen. Det finns en del som tyder på detta. Andelen unga män som lagförs har minskat över tid, men i den grupp som faktiskt lagförs är mängden våldsbrott och återfall nästan oförändrad.

Samtidigt vet vi inte om denna utveckling beror på förändrade beteendemönster hos de som lagförs eller om det beror på förändrade prioriteringar eller rutiner hos polisen. Det är till exempel möjligt att en större prioritering från rättsväsendet mot tidigare kända förövare skulle kunna leda till en ökad upptäcktsrisk, och då även återfallsrisk, utan att deras brottslighet har förändrats i nämnvärd utsträckning.

För att undersöka detta använder studien både register- och självrapportdata. Den självrapporterade datan hämtas från den så kallade Stockholmsenkäten som vartannat år ges till alla skolelever i 9:an och årskurs två i gymnasiet. Registerdatan hämtas från Statistiska Central Byrån, Brottsförebyggande rådet och Socialstyrelsen.