Stockholms universitet har av Regeringskansliet (Näringsdepartementet) anmodats att inkomma med synpunkter på betänkandet Entreprenörskap i det tjugoförsta århundradet
(SOU 2016:72)(Regeringskansliets dnr N2016_06470_FF). Universitetet framför synpunkter på det för lärosätena centrala kapitel 5 i del 1, Kunskapsuppbyggnad, entreprenörskap och innovation. I en bilaga framförs synpunkter på förslagen rörande företagsrekonstruktion i del 2 av betänkandet. 

Kunskapsuppbyggnad, entreprenörskap och innovation
1)Stockholms universitet avstyrker förslagen i avsnitt 5.6.1 om

  • a.att öka den konkurrensutsatta delen av universitets och högskolors basanslag  från 20% till 50%.

  • b. att medel omfördelas baserat på bibliometriskt index, externa medel och ett samverkanskriterium.

  • c. en kollegial panelgranskning vart 5-8 år.

Stockholms universitet ser inga övertygande skäl för varför en kraftig ökning av de konkurrensutsatta medlen skulle stärka svensk forskning. Universitetet menar istället att förslaget är behäftat med betydande risker för verksamhetens kvalitet, i synnerhet om de föreslagna kriterierna används, enär dessa har både oklara och direkt negativa styreffekter.
Stockholms universitet vill framhålla att forskningen i sig har mycket starka kvalitetsdrivande incitament. Det finns inom de flesta områden allmänt vedertagna kriterier på vad som är bra forskning och en inneboende önskan hos forskare att bli så framgångsrika som möjligt. Genom att skapa system och strukturer där dessa incitament får genomslag stärks forskningen. Att läraranställningar utlyses öppet och brett och att tillsättningsprocessen håller hög kvalitet är här av avgörande betydelse liksom att Sverige har ett internationellt attraktivt och konkurrenskraftigt tenure-track system. Här finns en betydande förbättringspotential. Kvalitetsdrivande är också de externa bidrag som erhålls i konkurrens, i synnerhet från finansiärer som ERC, KAW, Vetenskapsrådet och Riksbankens Jubileumsfond. 

Stockholms universitet är generellt skeptiskt till användning av bibliometri annat än som ett komplement till andra bedömningsgrunder. Att omfördela medel baserat på bibliometriska data anser universitetet bör undvikas på grund av de negativa styreffekterna – det finns många sätt att förbättra sådana data som inte gagnar forskningen.  
Vad gäller samverkan hänvisar utredningen till den av Vinnova föreslagna modellen med bedömning av en internationell expertpanel utifrån fyra perspektiv på samverkan: en tydlig strategi, koppling till meritering och resursfördelning, omfattning, utveckling och uppföljning, samt samverkansresultat. Med tanke på att det inte existerar några etablerade kriterier för hur man värderar, mäter eller ens definierar dessa (eller andra) aspekter av samverkan befarar Stockholms universitet att det föreslagna upplägget kommer att präglas av subjektivitet och slumpmässighet i utfallet, vilket inte gagnar kvalitet i samverkan men däremot försämrar förutsättningarna för kvalitet i forskningen. Vidare menar universitetet att även riskerna med samverkan måste beaktas och diskuteras vid utformande av kriterier. All samverkan är inte av godo; det finns starka ekonomiska intressen som är ute efter universitetens varumärken och den legitimitet forskningsresultat kan ge.
Stockholms universitet anser, av ovanstående skäl, att konkurrensutsatta medel ska omfördelas enbart baserat på en bedömning av forskning och då genom utnyttjande av den peer-review bedömning av projektansökningar som regelbundet görs av forskningsråden. För en vidare diskussion om detta hänvisas till universitetets synpunkter på förslagen i ’’Research quality evaluation in Sweden − FOKUS’’.  Stockholms universitet anser att samverkan ska stärkas inom områden där så bedöms vara angeläget genom riktade ekonomiska insatser och inte genom generella omfördelningar av basanslag. 

2) Stockholms universitet avstyrker förslaget i avsnitt 5.6.2 om att kollegiala organ i huvudsak ska vara rådgivande.

Stockholms universitet delar inte utredningens uppfattning att kollegial styrning försvårar strategiska beslut och förlänger anställningsprocesser. Universitetet instämmer förvisso i att ansvarsfördelningen ska vara tydlig och organisationen beslutsför, men menar att dagens organisation med en kombination av linjestyrning och kollegial styrning på intet sätt står i motsättning till detta. 

3) Stockholms universitet är tveksamt till förslaget i avsnitt 5.6.3 om en konsolidering av antalet forskningsfinansiärer och än mer tveksamt till att införa färre men större forskningsprogram.

Stockholms universitet vill framhålla projektbidragens, Vetenskapsrådets och andras, avgörande betydelse för forskningens kvalitet och utveckling och menar att medel till dessa bör öka och inte minska på bekostnad av större forskningsprogram. Flera finansiärer, som ERC och KAW, och också VR, ger redan idag stora forskningsbidrag. En risk med att minska antalet forskningsfinansiärer är att bredden i vad som finansieras kan minska vilket är riskfyllt enär det är svårt att förutsäga vad som kommer att leda till resultat. Om antalet forskningsfinansiärer ska minska måste det göras så att de blir kvar som fördelar medel baserat på skarp vetenskaplig kvalitetsbedömning. 

4) Stockholms universitet stöder förslaget i avsnitt 5.6.4 att Vetenskapsrådet även fortsättningsvis ska stödja rekrytering av internationellt framstående forskare.

Programmet har vid Stockholms universitet varit mycket lyckosamt och lett till etablering av nya exceptionellt starka verksamheter som långsiktigt stärker Sveriges forskning, utbildning och samverkan. Programmet bör dock utvärderas och modifieras utifrån dragna lärdomar.

5) Stockholms universitet tillstyrker förslaget i avsnitt 5.7.3 om vidareutbildning av högskoleutbildade.

Stockholms universitet ser ett ökande behov av vidareutbildning i det snabbt föränderliga samhället.

6) Stockholms universitet avvisar förslaget i avsnitt 5.8.4 om förändrade bedömningsgrunder i högskoleförordningen i syfte att påverka lönesättning och anställning.

Lärosätena har idag de möjligheter som behövs för att utforma de kriterier och bedömningsgrunder som är av betydelse för verksamheten.