Stockholms universitet har av Regeringskansliet (Arbetsmarknadsdepartementet) anmodats att inkomma med yttrande över betänkandet Ett arbetsliv i förändring – hur påverkas ansvaret för arbetsmiljön? (SOU 2017:24). Universitetet har följande att anföra.

De föreslagna lagändringarna innebär att ett regionalt skyddsombud ska få utses även för ett arbetsställe där arbetstagarorganisationen saknar medlemmar men är eller brukar vara bunden av kollektivavtal med arbetsgivaren på arbetsstället ifall ingen skyddskommitté har utsetts enligt lagen. Förslag till lagändring av tillägg ”eller 9 a §” har syftet att tydliggöra skyddskommittés befogenhet.  

Utredningen ger en välbehövlig sammanställning över arbetsmarknadens utveckling och framväxten inte bara av atypiska anställningar utan även av atypiska arbetsplatser. Det är uppenbart att en förstärkning av skyddsombudets område är välbehövlig; i ett förändrat arbetsliv måste även skyddsregler anpassas. Utredningens förslag på att ge regionalt skyddsombud en ökad tillträdesrätt är i detta avseende en bra början.

Utredningens tolkning av gällande rätt innebär att fler ställen som normalt inte betraktas som arbetsställen kan omfattas, vilket kan ge ett rådighetsansvar för arbetsmiljön. Vilka arbetsställen som omfattas måste dock tydliggöras för att regleringen ska vara effektiv. Utifrån den diskussion som utredningen för på ss.187-188 kan universitetet t.ex. se att ideella studentdrivna caféer, som ofta används som arbetsplats av studenter med flera, skulle kunna få ett arbetsmiljöansvar för caféets gäster som de idag inte räknar med.
Universitetet ställer sig något frågande till diskussionen på s. 142, som hamnar i slutsatsen att det inte föreligger ett större arbetsmiljörättsligt skyddsbehov för visstidsanställda. Utredningen verkar inte ha beaktat att de allmänt visstidsanställda som kallas in vid behov många gånger inte kommer att få fortsätta arbeta om de blir skadade eller uttrycker rädsla för att bli det. De arbetsmiljörättsliga problemen för dessa arbetstagare förefaller mer omfattande än vad utredningen klargör.  

Även om universitetet ser fördelar med en förstärkning av regionalt skyddsombuds tillträdesrätt så skulle generellt en större framtida systemkoherens vara önskvärd mellan arbetsmiljörättens förvaltningsrättsliga system och arbetsledningsrättens civilrättsliga. Det ärinte tillfredsställande med två parallella system som iakttar samma företeelse men kommer till olika slutsats utifrån olika intresseområden, vilket utredningens genomgång klart och tydligt visar.