Stockholms universitet har av Regeringskansliet (Utbildningsdepartementet) anmodats att inkomma med yttrande över betänkandet Saknad! Uppmärksamma elevers frånvaro och agera (SOU 2016:94). Universitetet har följande att anföra.

Allmänna synpunkter

Utredningen visar på behovet av mer forskning om elevers frånvaro i skolan som på ett nyanserat sätt hanterar att skolfrånvaro är ett komplext problem som uppstår i relationer mellan elev, hem och skola. Särskilt behövs utbildningsvetenskapligt grundad forskning om skolfrånvaro, såväl nationellt som internationellt, för att lyfta fram skolans, lärares och pedagogikens roll i arbetet för att främja elevers närvaro.


Utredningen ger en definition av begreppet ”problematisk frånvaro”. En sådan enhetlig definition är välkommen för att kunna beforska området närmare, öka förståelsen av orsakerna hos inblandade parter och kunna fatta beslut om relevanta åtgärder. Definitionen som föreslås kan naturligtvis diskuteras. Formuleringen på s 234, ”som kan påverka elevernas måluppfyllelse”, ter sig alltför vag för att kunna användas som ett konkret verktyg i det dagliga arbetet i skolan. Om det inte går att avgränsa detta mer på grund av skolfrånvarons komplexitet behövs ytterligare diskussion av vad detta kan innebära i praktiken, såväl nationellt som lokalt ute i skolverksamheterna. Ett bra verktyg för detta kan vara utredningens förslag att Statens skolverk bör ges i uppdrag att ta fram allmänna råd om bedömning av problematisk frånvaro.


Utredningen konstaterar att syftet med registrering av frånvaro ytterst är att säkerställa elevernas rätt till utbildning. Registreringen av frånvaro är av stor vikt för utredningens olika förslag om att främja närvaro och utredningen visar att det finns brister i skolors registrering av både giltig och ogiltig frånvaro. Eftersom digitala system – ofta med tillhörande automatisk SMS-tjänst till föräldrar så snart ogiltig frånvaro ägt rum – är vanligt förekommande, behöver både för- och nackdelar med den omfattande digitaliserade registreringen kartläggas närmare. Forskning vid Stockholms universitet visar att snabb återkoppling via SMS snarast kan skapa distans i relationen mellan hem och skola. Utredningen adresserar inte tillräckligt hur digitaliseringen av skolfrånvaron påverkar relationen mellan hem och skola.

Utredningen konstaterar att ströfrånvaro är en stark riskfaktor för att utveckla sammanhängande och bestående frånvaro. Tidig upptäckt är därför viktig och bygger på noggrann registrering. Utredningen föreslår följdriktigt på s 135 att: ”Skolan bör uppmärksamma, registrera och analysera både giltig och ogiltig frånvaro vid varje lektion.” Vilka konsekvenser detta förslag kan få för den vardagliga skolpraktiken diskuteras inte närmare, t ex vad avser lärares arbetsbörda och hur mycket lektionstid som kommer att behöva användas för att uppmärksamma, registrera och analysera närvaro och frånvaro. Forskning vid Stockholms universitet visar att den digitala registreringen redan idag har påverkat lärares arbetsbörda och skolans vardagliga arbete. Ytterligare resurser behöver tillsättas för att närmare analysera konsekvenserna för skolans pedagogiska arbete av ett utökat krav på registrering av närvaro och frånvaro vid varje lektion. Förslaget riskerar att bli mycket resurskrävande och närmare konsekvensanalys krävs innan det kan lanseras i full skala. Innebörden i förslagets ovannämnda formulering ”analysera” behöver i sammanhanget förtydligas och avgränsas.
I de fall där problematisk frånvaro konstateras instämmer Stockholms universitet i att systematisk kartläggning av orsaker bör göras utifrån konkreta uppgifter så att förståelse för orsakerna finns innan åtgärder sätts in. Vid kartläggning av frånvaro är det vidare viktigt att elevernas åsikter om egen studie- och livssituation tillvaratas.  


Betänkandets förslag i avsnitt 8.12.4 om att se över schemaläggning och skapa en sammanhållen skoldag är ett exempel på åtgärd som berör skolors organisation och arbetsmiljö. Detta är något som redan eftersträvas i skolors schemaläggning men som skulle kunna stärkas ytterligare. Dock behövs en konsekvensanalys av hur detta skulle

påverka lärares arbetsdag, och på vilket sätt tillgången till lokaler och lokalkostnader påverkar.
Stockholms universitet instämmer i att tillgång till studie- och yrkesvägledning är en väsentlig del i arbetet med att främja närvaro, och tillstyrker utredningens förslag om att en särskild utredare bör tillsättas med uppdrag att föreslå åtgärder för att öka elevernas tillgång till studie- och yrkesvägledande personal.  


Universitetet anser att de frågeställningar och resonemang kring samverkan som framförs i betänkandet är relevanta. Rimligtvis är en effektiv samverkan både inom skolan samt mellan skolan och externa aktörer (socialtjänsten och hälso- och sjukvård) väsentlig i det förebyggande arbetet med frånvaro. Samtidigt delar universitetet utredningens uppfattning att det finns problem med samverkan, avseende en mängd skilda faktorer (s.299). På grund av detta är det viktigt att förutsättningarna till samverkan är uppfyllda innan samverkansmål formuleras.  

Kommentarer till författningsförslagen

Enligt förslaget till den nya 17 a § 7 kapitel skollagen ska rektor, i de fall där en elevs frånvaro riskerar att äventyra måluppfyllelsen, skyndsamt utreda orsakerna till frånvaron. Någon definition av ”skyndsamt” ges inte, men av författningskommentaren framgår att det ska förstås som ”så fort som möjligt”. Med utgångspunkt i resultatet av utredningen ska rektor därefter se till att de åtgärder vidtas, som skäligen kan krävas för att tillgodose elevens rätt till utbildning. Utformningen av den nya paragrafen väcker ett antal frågor. Den första frågan Stockholms universitet ställer sig är om det är rimligt att vänta med att påbörja en utredning till dess att elevens frånvaro har nått en sådan omfattning, att eleven riskerar att inte uppnå målen med utbildningen. Givetvis måste det handla om en gradvis upptrappad utredning, men eftersom det föreligger skolplikt borde all frånvaro utöver den helt marginella (någon enstaka lektion per termin) utredas, och primärt med huvudfokus på den ogiltiga, i syfte att undvika att problemen eskalerar till en nivå där elevens måluppfyllelse riskeras. Utredningens omfattning, liksom antalet inblandade instanser, måste givetvis anpassas till frånvarons omfattning, men det vore önskvärt med så tidiga insatser som möjligt. Stockholms universitet vill betona signalvärdet av tidiga insatser.
När elevens frånvaro väl har nått en omfattning som gör att utvecklingen mot att uppnå utbildningens mål äventyras måste orsakerna till frånvaron omedelbart utredas. Stockholms universitet inser att det kan vara vanskligt att i författningstext definiera tidsrelaterade begrepp, men här skulle man inte desto mindre önska att lagstiftaren tydligare markerade det akuta behovet av att komma till rätta med frånvaron genom ett mindre töjbart tidsbegrepp, antingen i författningstexten eller i förarbetena. Det kunde också vara på sin plats att förtydliga räckvidden av rektors ansvar för att skäliga åtgärder vidtas till att avse sådana åtgärder, som det ankommer på skolan att vidta. Det kan inte uteslutas att utredningen någon gång emellanåt kommer fram till att de åtgärder som krävs för att få bukt med elevens frånvaro är sådana, för vilka elevens vårdnadshavare bär ansvaret och där det snarast är elevens hemkommun som bäst kan bistå vårdnadshavaren i arbetet med att få eleven tillbaka till skolan.
I ett tillägg till 22 § 7 kap. skollagen föreslår utredaren att enskilda huvudmän ska åläggas ansvar för att informera elevens hemkommun om en elev börjar eller slutar vid en skolenhet med annan huvudman än hemkommunen, alternativt om eleven är frånvarande på det sätt, som regleras av 17 a §. I ljuset av det fria skolvalet framstår det som helt väsentligt för en likvärdig skolgång att elever garanteras samma rätt till skolgång, och det under samma förutsättningar, oavsett om huvudmannen är offentlig eller enskild. Förslaget framstår som ett viktigt steg i mot ökad likvärdighet. Då ansvaret för att samordna insatser med anledning av 17 a §, oavsett huvudman, åvilar elevens hemkommun borde lagstiftaren även överväga att utvidga informationskravet i 22 § till att omfatta inte blott att det föreligger problematisk frånvaro, utan också resultatet av den utredning som genomförts i enlighet med kraven i 17 a §, samt de åtgärder som skolan med anledning av detta vidtagit.