Stockholms universitet har av Regeringskansliet (Utbildningsdepartementet) anmodats att inkomma med yttrande över promemorian Behörighetsgivande och högskoleintroducerande utbildningar (U2018/02165/UH) . Universitetet har följande att anföra.

Övergripande synpunkter

Stockholms universitet ställer sig negativt till förslaget att införa en sammanhållen reglering som möjliggör för universitet och högskolor att erbjuda och kombinera kurser som leder till grundläggande och särskild behörighet, antingen separat eller i kombination med högskoleintroducerande kurser. Detta då det väcker grundläggande frågor om högre utbildnings roll och riskerar att leda till en gymnasifiering av högskolan. Även om högskolan har kompetens att bidra med till olika typer av förberedande högskoleutbildning, innebär inte det att det är lämpligt att högskolan ska ta på sig detta uppdrag. Högskolans uppdrag är att ge högre utbildning som vilar på vetenskaplig och konstnärlig grund för behöriga studenter. Andra aktörer har i uppdrag att ge utbildning på lägre nivåer.

Promemorian föreslår att gynnande bestämmelser i Högskoleförordningen även ska gälla för studenter på de behörighetsgivande utbildningarna. Däremot ska de inte omfattas av Högskolelagens (4 kap. 4 b–6) regler om avskiljande och avstängning. Någon motivering till detta undantag ges inte. Utifrån lärosätenas synvinkel vore en sådan ordning olycklig. Om studenter på de behörighetsgivande utbildningarna i andra avseenden ska jämställas med högskolestudenter bör detta gälla fullt ut. Det förefaller svårt att motivera att exempelvis plagiat för vissa studenter leder till avstängning, medan det för andra studenter inte får några andra konsekvenser än att examinationsuppgiften får göras om. Samma oklarhet gäller även andra disciplinåtgärder.

En aspekt av förslaget som inte belyses i promemorian är att den mer flexibla möjligheten att anordna utbildningar som leder till särskild behörighet för studier i olika högskoleämnen medför ett behov av att se över systemet med områdesbehörigheter. Om kurser som ska leda till särskild behörighet förutsätter att de sökande ska ha grundläggande behörighet, så uppstår behovet av ett annat, högre behörighetskrav till de efterföljande kurser som inte längre kan ha enbart grundläggande behörighet utan som bör kräva grundläggande behörighet och den särskilda behörighet som den föregående behörighetsgivande kursen ger. 

Synpunkter på formuleringar i förslaget till ny förordning

§§ 3-5 och 7

I förslaget till förordning bör samma kvantitetsmått för utbildningens längd genomgående användas. Längden bör lämpligen uttryckas i antal högskolepoäng, såsom är fallet i § 7, i analogi med skrivningen i nuvarande collegeförordning. I §§ 3–5 uttrycks längden däremot i antal veckor, vilket möjligtvis härrör från det tidsmått som används i nuvarande basårsförordning (om att förutbildningen får omfatta högst ett år).

§§ 4 och 9–10

Ett par ordval i § 4 respektive §§ 9–10 bör förtydligas. I § 4 föreslås att utbildning som ger grundläggande behörighet ska anordnas i anslutning till utbildning som ger särskild behörighet eller som är högskoleintroducerande utbildning. Av §§ 9–10 framgår däremot att om utbildning som ger särskild behörighet eller som är högskoleintroducerande utbildning kombineras med utbildning som ger grundläggande behörighet, så räcker det för tillträde att sökanden uppfyller kravet på behörighet till den utbildning som ger grundläggande behörighet. Formuleringen att kombinera en utbildning med en annan tillåter tolkningen att enskilda lärosäten kan utforma en sådan kombination av utbildningar i form av en enda sammanhållen utbildning, till exempel en kurs i italienska som dels leder till särskild behörighet för högskolestudier på grundnivå i nämnda ämne, dels är högskoleintroducerande. Skrivningen att ge en utbildning i anslutning till en annan lämnar inte samma tolkningsmöjligheter, utan ger vid handen att det handlar om två separata utbildningar som ges tillsammans. I anslutning till bör för tydlighetens skull ersättas med i kombination med.

§ 6

I § 6 föreslås att en person som antagits till och fullgjort utbildning som ger särskild behörighet ska ha rätt att vid samma lärosäte bli antagen till en av de högskoleutbildningar som utbildningen ger särskild behörighet för, samt att denna rätt ska gälla i högst två år efter att den behörighetsgivande utbildningen slutförts. Avses verkligen en rätt att bli antagen eller enbart en rätt att delta i ordinarie urval på samma villkor som övriga behöriga sökande? Detta framgår inte med önskvärd tydlighet av formuleringen i nämnda paragraf eller av motiveringen till paragrafen i promemorian under punkt 4.2.2.1.  

Kravet på att vid antagning till utbildning som ger särskild behörighet samtidigt anta studenten till direkt efterföljande reguljär högskoleutbildning föreslås ersättas med ett krav på att anta studenten till en reguljär högskoleutbildning som den behörighetsgivande utbildningen ger behörighet för, inom högst två år från den behörighetsgivande utbildningens slut. Samtidigt föreslår departementet att man tar bort kravet på att utbildning som ger särskild behörighet endast får anordnas vid brist på behöriga sökande. Om den enskilde ska ha rätt att bli antagen, även om rätten gäller under en begränsad tid, kommer detta att innebära att studenten får platsgaranti och slipper konkurrera om sin plats för det fall att studenten väljer en högskoleutbildning där det inte råder brist på behöriga sökande utan där lärosätet tvärtom måste genomföra urval bland behöriga sökande. I praktiken skulle detta medföra att ett visst antal platser på de högskoleutbildningar till vilka basår eller behörighetsgivande utbildning anordnas måste vikas för de studenter som slutfört den behörighetsgivande utbildningen, medan övriga behöriga sökande tvingas konkurrera om resterande platser och genomgå urval.

Om en högskola exempelvis erbjuder en utbildning som leder till särskild behörighet i matematik och samhällskunskap, tänkt för blivande ämneslärare, skulle högskolan, med nuvarande skrivningar, förutom till ämneslärarprogrammet även behöva erbjuda studenterna platsgaranti på psykologprogrammet, som har samma krav för särskild behörighet. En behörighetsgivande utbildning, tänkt för vissa utbildningar, skulle således kunna få konsekvenser för helt andra utbildningar. Effekterna av att anordna en sådan utbildning blir svåra att överblicka. Som förslaget är utformat riskerar en sådan platsgaranti att få konsekvenser som man inte förutsett och heller inte eftersträvar.

Det är oklart hur förslaget är kopplat till Regeringens proposition 2017/18:204 Fler vägar till kunskap – en högskola för livslångt lärande? I den propositionen framgår att: ”Den nuvarande betygsgruppen för sökande med betyg som i efterhand har kompletterats för behörighet eller för att höja meritvärdet tas bort. De som har kompletterat sina betyg för att uppnå kraven på behörighet föreslås i stället konkurrera i betygsgruppen tillsammans med sökande med betyg direkt från gymnasieskolan/motsvarande och sökande med utländska betyg. Utredningens förslag innebär att betyg som i efterhand har kompletterats för att höja meritvärdet inte längre ska få användas i urvalet, förutom betyg som har höjts från ett F.”

Detta kan befaras leda till en snedvridning av studerandes incitament genom att man i skolsystemet bygger in en större lönsamhet i alternativet att inte slutföra gymnasiet med fullständiga betyg och i stället komplettera gymnasiebetygen genom en behörighetsgivande utbildning som leder till antagning till en eftertraktad högskoleutbildning där det, i normala fall, sker ett urval bland behöriga sökande. Landets mest populära och eftersökta utbildningar lär inte drabbas av detta, då sannolikheten att man anordnar behörighetsgivande utbildningar till dessa är låg. Man kan dock inte utesluta att utbildningar som har lägre söktryck men där antalet tillgängliga platser ändå är lägre än antalet behöriga sökande kan drabbas. Stockholms universitet förordar därför att man tar rättvise- och incitamentsaspekterna i beaktande och att man följaktligen i stället för en rätt till antagning till en reguljär högskoleutbildning inom högst två år från den behörighetsgivande utbildningens slut inför en rätt att delta i ordinarie urval på samma villkor som övriga behöriga sökande – en rätt som ju i praktiken redan föreligger.

Övergångsbestämmelse punkt 5

Under punkt 5 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser i promemorian, s. 27, anges ett annat slutår än i själva förslaget till förordningen: 2023 i stället för 2022. Detta gäller den övergångsperiod som föreslås för rätten att slutföra en utbildning enligt collegeförordningen för den som påbörjat en sådan utbildning före den 1 juli 2019.

Övergångsbestämmelse punkt 6

I fråga om övergångsbestämmelserna till den föreslagna nya förordningen efterlyser universitetet ett förtydligande av varför departementet under punkt 6 valt att utelämna studenter som före den 1 juli 2019 antagits till en utbildning enligt basårsförordningen men fått anstånd eller studieuppehåll. Anstånd med studier och studieuppehåll för behörighetsgivande förutbildning förekommer i praktiken, även om området är oreglerat i högskoleförordningen och basårsförordningen.

Övergångsbestämmelse punkt 7

Under punkt 7 i övergångsbestämmelserna föreslås en generösare övergångsperiod än den som anges under punkt 5 och 6. Detta utan att skälen till denna skillnad framgår av motiveringen till förslaget.