Stockholms universitet har av Jordbruksverket inbjudits att inkomma med yttrande över förslag till ändring av Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om försöksdjur.
Universitetets bilagda yttrande har utarbetats av Områdesnämnden för naturvetenskap. Ärendet har beretts av professor Tore Bengtsson, Institutionen för molekylär biovetenskap Wenner-Grens institut.

Den övervägande delen av förändringarna ser vi som positiva eller att de inte gör någon nämnvärd skillnad. Ett klart undantag är dock att ett godkännande av föreståndaren inte längre krävs för en etisk ansökan (se nedan).
Förslaget att lägga över ansvaret från de djuretiska nämnderna till djurskyddsorganen att godkänna ändringar i ansökningar som inte innebär ökat lidande kommer förvisso minska trycket på de etiska nämnderna, och minska tillståndskostnaderna för de enskilda forskarna. Men samtidigt innebär detta att ansvaret, arbetsbördan och kostnaderna för djurskyddsorganen ökar– speciellt för de djurskyddsorgan som överser diversa verksamheter, t ex på landets universitet. Det är således inte en minskning av kostnader, utan en omfördelning.  

Rundmunnarna har fallit utanför systemet. Vi föreslår att man någonstans har med en mening om att det som står om fiskar i L 150 också gäller rundmunnar.

2 kap. 14 §

Det föreslås att den godkända föreståndaren inte längre ska behöva godkänna ansökan. Detta är olämpligt, framförallt eftersom att det kan väntas försämra ansökningarnas kvalitét  (med efterföljande extraarbete i alla led). Därtill är det inte rimligt att en föreståndare ska behöva ta ansvar för försök som hen kanske finner olämpliga. Tidsbesparingen med den föreslagna förändringen är ytterst liten, eftersom föreståndaren ändå förväntas gå igenom ansökan.

5 kap. 6 §

Som nämns i sammanfattningen har denna förändring stor inverkan på organisationen och arbetsbelastningen på Djurskyddsorganen. Det är oklart om Jordbruksverket avser att inkludera de ansökningar som ska gå till Djurskyddsorganet i e-tjänsten, eller om dessa tilläggsansökningar blir en separat dokumentation som hanteras lokalt på universiteten. Det senare fallet kan skapa stor komplexitet när försöksledaren behöver göra ytterligare tillägg med hjälp av e-tjänsten på en ansökan med flertalet redan godkännda tillägg genom Djurskyddsorganet. Om ansökningarna ska gå till Djurskyddsorganet genom ett separat dokumentationssystem (inte genom e-tjänsten) kommer försöksledaren behöva vägledning när de ska använda e-tjänsten och när de inte ska använda e-tjänsten. Detta innebär en ökad arbetsbelastning på föreståndaren som måste rådge försöksledarna och hjälpa dem filtrera vilka ansökningar som ska skickas in via e-tjänsten och vilka ansökningar som ska skickas direkt till Djurskyddsorganet. Det kan också bli ett tryck på föreståndaren att tillåta så många försöksledare som möjligt i den lokala organisationen att söka direkt till Djurskyddsorganet, eftersom detta är snabbare och billigare.