Stockholms universitet har av Formas inbjudits att inkomma med synpunkter på utkast till det nationella forskningsprogrammet om klimat – en forskningsagenda för programmets aktiviteter 2017-2026. Universitetet har följande att anföra. 

Sammanfattning av övergripande synpunkter

Stockholms universitet stödjer forskningsagendan, men tycker att viss komplettering och/eller nyansering behövs kring enskilda punkter:

•    Tema Digitalisering: En strategi hur klimatmodeller ska förbättras saknas.
”Hantering av stora datamängder [för att förfina] klimatmodellerna” är inte tillräckligt.
•    Mål för forskningsprogrammet utifrån den svenska forskningspolitiken: Det förblir oklart hur ”Ökad forskningsanknytning av den högre utbildningen” ska uppnås/genomföras.
•    Mål för forskningsprogrammet utifrån den svenska forskningspolitiken: Det förblir oklart hur ”Ökat användande av infrastruktur inom området” ska uppnås/genomföras.
•    Effektmål för programmets inverkan på samhällets klimatarbete: Det förblir oklart vilka steg som ska tas för att forskningsprogrammet ska ge
”förutsättningar för beslutsfattare på lokal, regional, nationell, mellanstatlig (EU) och global nivå att fatta evidensbaserade beslut som kan bidra till inga nettoutsläpp av växthusgaser”.
•    Effektmål för programmets inverkan på forskningssystemet: Först listade mål i denna kategori är knutna till jämställdhet. Universitetet vill understryka att excellens i forskningen måste vara det främsta målet för programmets inverkan på alla plan.

Synpunkter på avsnitt 2 ”Mål och utmaningar för klimatarbetet”

Avsnitt 2 beskriver mål och utmaningar för klimatarbetet. Texten sammanfattar standard information på ett bra sätt och universitetet har inga kommentarer eller synpunkter på avsnittet. 

Synpunkter på innehållet i avsnitt 3 ”Forskningslandskapet”

Avsnitt 3 belyser det nuvarande forskningslandskapet, där ”nuvarande” syftar på forskningslandskapet åren 1994-2010 som redovisats i Riksrevisionens granskning
(presenterad 2012). Även styrkor och svagheter som identifierades inom svensk klimatforskning i Riksrevisionens rapport sammanfattas i avsnitt 3.  
Dessutom beskriver avsnitt 3 resultaten av Formas (2015) kartläggning och analys av svensk klimatforskning som utvärderades av en expertpanel. Universitetet understryker en av panelens slutsatser, nämligen att finansieringssystemet är fragmenterat vilket inte är till fördel för effektiv användning av befintliga resurser, och vilket i sin tur minskar möjligheter och förväntad ”impact”. När det gäller klimatkunskap noteras i avsnitt 3 att humanistiska och samhällsvetenskapliga discipliner bör erbjudas bättre tillgång till finansiering än tidigare. I sammanhanget kan nämnas att Stockholms universitet för närvarande gör satsningar inom humanistisk-samhällsvetenskaplig klimatforskning.

Synpunkter på innehållet i avsnitt 4 – ”Programmets prioriteringar

Förutom de sex övergripande prioriterade områdena har även fyra teman identifierats: Globalisering, Digitalisering, Hållbar utveckling och Jämställdhet.  Gällande temat ”Digitalisering” vill universitetet peka på att det krävs mer än ”hantering av stora datamängder [för att förfina] klimatmodellerna”. Gällande temat ”Jämställdhet” så håller universitetet med i stort sett, men vill påminna om (i kontext av de senare beskrivna ”Effektmål för programmets inverkan på forskningssystemet” där jämställdhet nämns som första mål) att excellens i forskningen måste vara den främsta faktorn en forskningsagenda ska sträva att stödja, snarare än jämställdhet i forskningen.  

Synpunkter på innehållet i avsnitt 5 – ”Programmets mål och förväntade effekter”

Universitetet håller med om de stora övergripande målen som nämns i avsnitt 5, men undrar hur följande ska uppnås/finansieras: ”Ökad forskningsanknytning av den högre utbildningen. Programmet ska bidra till en ökad sammanhållning av forskning, utbildning på grund- och avancerad nivå och forskarutbildning.” Forskningsagendan ger inga svar på hur målet ska uppnås. Samma gäller följande punkt: ”Ökat användande av infrastruktur inom området. Programmet bör föra en löpande dialog med forskningsutförare om behovet av infrastruktur inom området samt om hur befintlig infrastruktur kan nyttjas bättre och tillgängliggöras. Infrastruktur här betyder såväl anläggningar som infrastruktur för data och annat insamlat material”. Forskningsagendan ger inga svar på hur målet ska uppnås, annat än att dialog bör föras. Eftersom infrastruktur är en viktig men också dyr resurs anser universitetet att dialog som leder till handling har hög prioritet om den ska vara till nytta inom klimatrelaterad forskning.  

Gällande de nämnda effektmålen för programmets inverkan på samhällets klimatarbete vill universitetet understryka att internationellt samarbete och utbyte är standard inom område 2. Systemintegrerad kunskap om klimat, effekter och samhälle, och vilket dokumenteras bl. a. i  bibliometriska analyser. Att forskningsprogrammet ska ”fungera som en nationell plattform för svensk klimatforskning och som en språngbräda till internationell klimatforskning” betraktar universitetet som en självklarhet inom område 2, men situationen är kanske annorlunda för de andra områdena 1 samt 3-6.
 
Vilka steg som ska tas för att forskningsprogrammet ska ge ”förutsättningar för beslutsfattare på lokal, regional, nationell, mellanstatlig (EU) och global nivå att fatta evidensbaserade beslut som kan bidra till inga nettoutsläpp av växthusgaser” förblir oklart.  Stockholms universitet vill understryka att kommunikation från forskare till beslutsfattare upplevs som svår, och dessutom som en uppgift som för många forskare ligger i utkanten av deras kompetens- och erfarenhetsspektrum. Denna typ av kommunikation bör utföras professionellt, men samlade insatser som utvecklar och stödjer denna viktiga länk saknas.
 
Slutligen anser universitetet att excellens i forskningen ska vara främsta målet för programmets inverkan på alla plan. Att verka för jämställdhet i akademin är viktigt, men det får inte ske på bekostnad av excellens.