Stockholms universitet har av Länsstyrelsen Stockholm inbjudits att inkomma med synpunkter på utkast till regional handlingsplan för grön infrastruktur i Stockholms län. Universitetet har följande att anföra.

Generella synpunkter

Rapportens två första delar, vilka beskriver bakgrund och allmänna målsättningar (Del A, ss. 10-30) respektive nuläget (Del B, ss. 32-182) är överlag korrekta och viktiga för förståelsen av vilka åtgärder som prioriteras, men upptar en alltför stor del av hela rapporten omfångs- och innehållsmässigt. De skulle kunna kortas betydligt eftersom de till stor del återger innehållet i tidigare rapporter vilka istället kunde refereras till. Det är också oklart vilka referenser man valt att bygga rapporten på och varför. I princip finns inga referenser till aktuell forskning i ämnet med i rapporten. Större fokus borde istället ligga på sista delen (Del C, ss. 182-255) som belyser de åtgärder som planeras.

De stora fördelarna med att inkludera grön infrastruktur i skötsel av biologisk mångfald och ekosystemtjänster är att det medför fokus på en större rumslig skala och landskapsekologiska samband, att man har ett helhetsperspektiv och prioriterar samverkan mellan aktörer, samt att man även inkluderar vardagslandskapet och inte bara värdekärnorna. De prioriterade insatsområdena (Del C, kap. 21, ss. 209f.) är rimliga, men det är svårt att förstå hur man ska kunna arbeta praktiskt med begreppet inom vissa beskrivna områden. För insatsområden som urbana landskap eller sötvatten och våtmarker är avgränsningen relativt enkel, men för andra områden blir det betydligt svårare, t. ex. skog och marina områden. Vad, förutom värdekärnorna, ska räknas in och baserat på vilka ekosystemtjänster och vilken kunskap? Här krävs bättre ekologisk kunskapsunderbyggnad om hur olika organismer rör sig i landskapet och på vilka geografiska skalor ekosystemtjänster genereras. För att få en överblick av omfång och insatser vore det bra med en tabell där det framgår vilka ekosystemtjänster och vilken typ av mångfald som kommer prioriteras för varje insatsområde. Det gör det lättare att identifiera kunskapsluckor och fokusera och prioritera insatserna.

Koppling mellan funktion och struktur

I definitionen av begreppet grön infrastruktur (Del A, kap. 4, ss. 24ff.) framhålls vikten av funktionella nätverk. Tyvärr finns inget i rapporten som beskriver hur just funktionen av dessa ska inkorporeras i planer och verksamhet. Det är endast fokus på strukturen i landskapet, samt hur den ska dokumenteras och planeras efter. Mycket forskning kring hur nätverk och konnektivitet fungerar visar att strukturellt sammankopplade landskap inte alls behöver vara funktionellt sammankopplade. Att rapporten inte reflekterar över detta är något förvånande eftersom det finns en stor forskningsbas vid Stockholms universitet (och även vid Lunds universitet och SLU) gällande funktionell konnektivitet och organismers spridning att referera till. Detta gäller både på artnivå, på organismnivå samt för flera olika ekosystemtjänster. Kort sagt, bara för att områden ser sammankopplade ut geografiskt behöver de inte vara funktionella i den bemärkelsen som eftersträvas för organismers spridning och ekosystemtjänsters generering. Här spelar de omkringliggande habitatens kvalitet en stor roll, vilket diskuteras i rapporten men endast mycket kortfattat. 

Åtgärder

De åtgärder som föreslås i kapitlen om insatsområden (Del C, kap. 22-29) är främst inriktade på dokumentation av nuvarande grön infrastruktur. Det står mycket lite om hur denna kunskap sedan ska användas i planering och skötsel. Hur kommer man hantera de intressekonflikter som antagligen kommer att uppstå p.g.a. svårigheter att samlas kring en gemensam målbild? Hur ska man prioritera? Hur ska man vikta värdekärnor mot övriga biotoper i infrastrukturen? Hur kommer man att hantera koppling/konflikt mellan blå och grön infrastruktur? I avsnitt 19.2.2 om rekommenderade förhållningssätt (Del C, kap 19, ss. 194f.) är specifika rekommendationer mer preciserade. Här utgår man från hur ett nätverk bör vara strukturerat när det gäller ett specifikt insatsområde, t.ex. lövskog, och sedan appliceras den på en karta för att se vilka insatser som behövs. Här är det dock viktigt att ha förståelse för vilka tröskelvärden som finns, t.ex. minsta mängden värdekärnor och korridorer som behövs för ett fungerande nätverk.

Universitetet ser också att det verkar råda en brist på samsyn och samordning på kommunal nivå vilket är en mycket viktigt aspekt för att gröna infrastrukturer verkligen ska fungera inom länet. Rapporten identifierar det (Del C, kap. 18) men det ges få konkreta förslag på hur en samsyn ska implementeras.

Klimatfrågor

Stockholms universitet saknar en djupare diskussion kring effekter av klimatförändringar i kapitlet om klimatanpassningar (Del C, kap. 27, ss. 238ff.). Ett förslag är att ta bort klimat som ett eget insatsområde och istället under varje annat insatsområde beskriva hur förändringar i klimatet kan påverka den gröna infrastrukturen specifikt. Detta är speciellt viktigt för långsiktigheten. Det påpekas i rapporten men inte hur man tänker sig att planera för långsiktigt hållbara nätverk. Rapporten behandlar endast tiden 2018-2020 vilket är en mycket kort tid i dessa sammanhang.