Stockholms universitet har av Utbildningsdepartementet ombetts att yttra sig över utkast till lagrådsremissen Behandling av personuppgifter för forskningsändamål. Universitetet har följande att anföra.

Sammanfattande bedömning

De föreslagna laganpassningarna syftar till att möjliggöra en fortsatt behandling av personuppgifter för forskningsändamål som är ändamålsenlig samtidigt som den enskildes fri- och rättigheter skyddas. Stockholms universitet kan dock konstatera att regeringens förslag innebär en betydande försämring av möjligheten att behandla personuppgifter för forskningsändamål jämfört med forskningsdatautredningens förslag (SOU 2017:50). Regeringens förslag innebär att forskningsverksamhet i Sverige inte fullt ut kan åtnjuta den priviligierade ställning avseende personuppgiftsbehandling som möjliggörs genom den nya dataskyddsförordningen. Osäkerhet kring var den lagliga och etiska gränsen för personuppgiftsbehandling går riskerar att ha en påtaglig hämmande effekt på svensk forskning och kan i förlängningen leda till sämre förutsättningar för Sverige att hävda sig internationellt, exempelvis med avseende på forskningssamarbeten och rekrytering av framstående forskare. Detta rimmar illa med regeringens ambition att ”Sverige ska vara en ledande kunskapsnation och ett av världens främsta forsknings- och innovationsländer” (Prop. 2016/17:50).

Stockholms universitet tar inte ställning när det gäller de lagtekniska överväganden som anförs i utkastet till lagrådsremissen, men konstaterar att en forskningsdatalag hade kunnat skapa en tydlighet på området och minska behovet av att gå tillbaka till förarbeten för att tolka regleringen. Även rena upplysningsbestämmelser kan vara av stort värde för dem som ska tillämpa regelverket även om det saknas klara lagtekniska skäl att införa dem. Såväl forskningsutförare som registrerade skulle vara betjänta av en större grad av tydlighet och förutsebarhet när det gäller de rättsliga förutsättningarna för att behandla personuppgifter för forskningsändamål samt de skyldigheter gentemot den enskilde som är förknippade därmed. Otydlighet och oförutsebarhet i dessa avseenden främjar varken forskningens eller de registrerades intressen och motverkar således själva syftet med förslaget. Som Stockholms universitet påpekat i tidigare remissvar är det av stor vikt att frågan om etikprövningspliktighet som skyddsåtgärd utreds vidare. När det gäller vissa typer av forskning framstår kravet på etikprövning som klart oproportionerligt i förhållande till det faktiska skyddsbehovet, vilket riskerar att hämma forskningen och ge Sverige en konkurrensnackdel i förhållande till andra länder som infört andra, mer proportionerliga skyddsåtgärder.

Det senare ikraftträdandet av ändringarna i etikprövningslagen innebär, som regeringen också konstaterar, att behandling av vissa kategorier av personuppgifter för forskningsändamål under en period inte kommer att omfattas av de skyddsåtgärder som krävs enligt förordningen. Detta är olyckligt och riskerar att skapa problem och osäkerhet när det gäller möjligheten att utföra vissa typer av forskning under denna period.


Dessa synpunkter utvecklas i det följande.

Kommentarer till enskilda förslag

Avsnitt 7 – Rättsliga grunder

Forskningsdatautredningen har föreslagit att det ska införas en bestämmelse i lag som anger att personuppgifter med stöd av artikel 6.1 e dataskyddsförordningen ska få behandlas för forskningsändamål om behandlingen är nödvändig och proportionerlig för att utföra forskning av allmänt intresse samt att forskning av allmänt intresse får utföras av statliga myndigheter, kommuner och landsting, andra juridiska personer och enskilda näringsidkare. Enligt regeringens bedömning bör detta förslag inte genomföras.

För offentliga forskningsutförare föreslår regeringen att behandlingen ska grundas på artikel 6.1 e dataskyddsförordningen, om allmänt intresse. Det förutsätts enligt artikel 6.3 att grunden fastställs den nationella rättsordningen. Regeringen anger att för offentligrättsliga forskningsutförare är forskningsuppgiften i de flesta fall reglerad i författning eller kan regleras i författning (s. 45). Stockholms universitet delar denna uppfattning, men finner det likväl olyckligt att frågan inte ges en mer entydig reglering.

När det gäller privata aktörer förefaller det osäkert om behandling av känsliga personuppgifter kan anses reglerad i nationell rätt i den relevanta bemärkelsen. Regeringen bedömer att ett beslut enligt etikprövningslagen ger en sådan grund för behandlingen som är fastställd i enlighet med nationell rätt enligt artikel 6.3. Stockholms universitet ställer sig frågande till denna tolkning. Även om det inte kan uteslutas att lagrummet kan tolkas på detta sätt framstår det som tvivelaktigt att ett etikprövningsgodkännande skulle kunna utgöra en sådan grund. Universitetet anser att den analys som presenteras i utkastet till lagrådsremissen är alltför kortfattad och att den inte kan anses utgöra ett tillräckligt säkert underlag för regeringens bedömning i denna fråga.

Stockholms universitet anser vidare att det är olyckligt att privata forskningsutförares behandling av personuppgifter ska fördelas på skilda rättsliga grunder, beroende på om känsliga personuppgifter behandlas eller inte. Även om bedömningen av förutsättningarna för att behandla personuppgifter med stöd av artikel 6.1 e (allmänt intresse) respektive artikel 6.1 f (intresseavvägning) kan förväntas vara likartad, blir regleringen mindre transparent och förutsebar i förhållande till forskningsdatautredningens förslag, som innebar en lex specialis för forskningen i dess helhet.

I 13 § i Förslag till lag om ändring i lagen (2013:794) om vissa register för forskning om vad arv och miljö betyder för människors hälsa anges följande (s. 14): ”Personuppgifter […] får bevaras för arkivändamål av allmänt intresse, […].” I utkastet till lagrådsremissen (s. 47)  anges att i propositionen till den nya Dataskyddslagen finns ”en föreskrift som tillåter att t.ex. en förening behandlar personuppgifter för arkivändamål av allmänt intresse i sig innebär att föreningen erkänns ha befogenhet att bedriva arkivverksamhet av allmänt intresse.” Varken i lagrådsremissen eller i den angivna propositionen finns någon definition av arkivändamål av allmänt intresse, vilket innebär tolkningsproblem. Stockholms universitet anser att denna brist behöver åtgärdas och att frågan därmed bör utredas vidare.

Avsnitt 10 och 11 – Skyddsåtgärder för behandling av känsliga personuppgifter och uppgifter om lagöverträdelser

Regeringen bedömer att etikprövning är en sådan i svensk rätt fastställd lämplig och särskild åtgärd som krävs för behandling av känsliga personuppgifter och personuppgifter om lagöverträdelser för andra forskningsändamål än klinisk läkemedelsprövning enligt dataskyddsförordningen. För att etikprövning enligt etikprövningslagen skall kunna fylla denna funktion är det viktigt att etikprövningslagens definition av forskning inte leder till ett snävare forskningsbegrepp än det som följer av dataskyddsförordningen. Det måste med andra ord säkerställas att allt som räknas som forskning enligt dataskyddsförordningen också räknas som forskning enligt definitionen i etikprövningslagen. Annars kan viss personuppgiftsbehandling för forskningsändamål som enligt dataskyddsförordningen måste omfattas av sådan skyddsåtgärd för att få utföras falla utanför etikprövningslagens tillämpningsområde. Detta skulle innebära att dessa behandlingar inte skulle få utföras enligt dataskyddsförordningen (såvida de inte skulle omfattas av andra skyddsåtgärder som uppfyller förordningens krav). Enligt SOU 2017:50 bör forskningsbegreppet (inom den kompletterande nationella dataskyddslagstiftningens tillämpningsområde) avgränsas på följande vis: ”Vetenskapligt arbete för att inhämta ny kunskap och utvecklingsarbete på vetenskaplig grund, dock inte sådant arbete som endast utförs inom ramen för högskoleutbildning på grundnivå eller avancerad nivå” (s. 97). För att uppnå den nivå av harmoni som krävs för att regleringen ska fungera som avsett föreslår Stockholms universitet att etikprövningslagen anpassas efter dataskyddsförordningen, genom att lydelsen i 2 § etikprövningslagen ändras i enlighet med denna avgränsning.

I många fall är kravet på etikprövning välmotiverat, men när det gäller vissa typer av forskning kan det i praktiken ha en hämmande och avhållande effekt utan att tillgodose något egentligt skyddsbehov. Ett exempel på detta är de akademiska kommentarer och artiklar avseende aktuella rättsfall från domstolarna som utgör en viktig del av den rättsvetenskapliga forskningen. I dessa används ofta material som myndigheter själva har publicerat, allmänna och offentliga handlingar, exempelvis domar och beslut. Eftersom sådant material ofta innehåller känsliga personuppgifter eller personuppgifter om lagöverträdelser m.m. (enligt  13 § och 14 § PUL) kan denna typ av forskningsåtgärder falla inom etikprövningslagens tillämpningsområde. Då sådant material redan är offentliggjort är det dock uppenbart att den extra integritetskränkning som kan uppkomma vid forskning är minimal, samtidigt som forskningen i fråga har ett stort allmänt intresse.

I betänkandet SOU 2017:50 konstateras att det i dagsläget råder olika uppfattningar i frågan om etikprövningspliktighet vid användningen av offentligt material, såväl publicerat som opublicerat, samt att det finns ett behov av att utreda frågan närmare (s. 361 ff.). Stockholms universitet har i sitt yttrande avseende SOU 2017:50 betonat vikten av att denna fråga utreds noggrant bl.a. mot bakgrund av de konsekvenser som ett sådant krav på etikprövning skulle få för rättsvetenskaplig forskning. Universitetet vill återigen understryka vikten av att frågan utreds skyndsamt.

Stockholms universitet vill också i detta sammanhang uppmärksamma lagstiftaren på den konkurrensnackdel som Sverige som forskningsnation riskerar att få gentemot andra länder som infört mer proportionerliga skyddsåtgärder för behandling av känsliga  personuppgifter etc. En framtida utredning bör därför ta hänsyn till hur frågan har hanterats i andra nordiska och europeiska länder i vilka dataskyddsförordningen tillämpas.

Avsnitt 13 – Undantag från vissa av den registrerades rättigheter

Till skillnad från forskningsdatautredningens förslag innehåller inte regeringens förslag i utkastet till lagrådsremissen någon reglering om så kallat opt-out förfarande för hantering av registrerades samtycke till behandling av personuppgifter för forskning. Enligt regeringen är en sådan reglering obehövlig, eftersom dataskyddsförordningen redan ger forskare möjlighet att behandla personuppgifter under motsvarande villkor (s. 68). Då frågan är omdebatterad skulle det dock vara en stor fördel om den svenska lagstiftningen på området kunde förmedla en klar och entydig grund för att tillåta ett opt-out förfarande. Även om det saknas lagtekniska skäl för en sådan reglering skulle den kunna bidra till ökad tydlighet och därmed underlätta för dem som har att tillämpa regleringen. Stockholms universitet vill i detta sammanhang framhålla att oklarheter i regleringen av förutsättningarna att bedriva forskning kan leda till att forskare av försiktighetsskäl avstår från att utföra sådan forskning som hade varit lagligt möjlig, vilket i sin tur riskerar att få en hämmande effekt på svensk forskning. I förlängningen kan detta leda till sämre förutsättningar för Sverige att hävda sig internationellt, exempelvis med avseende på forsknings- och innovationssamarbeten och rekrytering av framstående forskare.

Jämfört med forskningsdatautredningens förslag innehåller regeringens förslag överlag färre uttryckliga regler som fastställer undantag i enlighet med artikel 89.2 dataskyddsförordningen. Exempelvis föreslås att undantaget från registrerades rätt till information enligt artikel 14.1-4 dataskyddsförordningen ska grunda sig på punkten 5 c samma lagrum, samt den svenska regleringen för tillgång till allmänna handlingar i tryckfrihetsförordningen (TF) och offentlighet- och sekretesslagen (OSL) (s. 99). Eftersom TF och OSL uppfyller andra syften än dataskyddsförordningen (se exempelvis HFD 2015 ref. 57 och HFD 2015 ref. 71) är det svårt att överblicka i vad mån syftet med artikel 14 kan uppnås genom av allmänhetens tillgång till allmänna handlingar. I utkastet till lagrådsremissen förs inget resonemang om huruvida rätten till tillgång till allmänna handlingar i varje situation täcker in den rätt till information som den enskilde har rätt till enligt 14.1-4. Det är exempelvis av relevans huruvida de informationsbärande handlingarna vid varje tillfälle är upprättade eller inkomna till myndigheten. Stockholms universitet ställer sig frågande till möjligheten att stödja ett undantag från artikel 14.1-4 dataskyddsförordningen på en reglering som inte fullt ut täcker de rättigheter som artikeln avser att skydda.

I förslaget saknas också regler som fastställer undantag från artikel 16 om registrerades rätt till rättelse. En sådan regel är obehövlig enligt regeringen, eftersom de registrerade ändå inte har rätt till rättelse vad gäller arkiverade forskningsdata, till följd av undantaget för arkiv (s. 107). Möjligheten till undantag från artikel 16 i förordningen är dock vidare än så och omfattar även undantag från den enskildes rätt till rättelse under pågående forskning. Framställningar om rättelser av personuppgifter som ligger till grund för forskning kan inverka menligt på förutsättningarna att bedriva forskning och forskarnas möjlighet att förfoga över sitt material. Frågan aktualiseras såväl vid kvantitativ forskning med stora datamängder som vid kvalitativ forskning, där förändringar i enskilda uppgifter kan spela stor roll. I synnerhet gäller detta om begäran om rättelse inkommer i ett skede då delar av analysen redan utförts. Stockholms universitet anser inte rätten till rättelse i dessa sammanhang är av så stor vikt för individen att det motiverar att avstå från att utnyttja de möjligheter till inskränkning som föreskrivs.

Avsnitt 17.1 – Ikraftträdande

Enligt övergångsbestämmelserna i den nya dataskyddslagen ska PUL fortsatt gälla efter den 25 maj 2018 i den utsträckning som det i en annan lag eller en förordning finns bestämmelser som innehåller hänvisningar till PUL. Eftersom de föreslagna ändringarna i etikprövningslagen inte föreslås träda i kraft förrän 1 januari 2019 kommer hänvisningen till 13 § PUL att kvarstå fram till detta datum. Detta innebär att etikprövningslagen under en drygt sju månader lång period efter att dataskyddsförordningen börjat tillämpas endast kommer att omfatta de kategorier av personuppgifter som räknas upp i PUL. Som regeringen konstaterar innebär detta att nationell rätt inte kommer att innehålla någon reglerad skyddsåtgärd för behandling av de kategorier av känsliga personuppgifter enligt artikel 9.1 dataskyddsförordningen som inte omfattas av 13 § PUL.

I utkastet till lagrådsremissen görs ingen vidare analys av vad detta innebär för möjligheten att behandla dessa kategorier av personuppgifter för forskningsändamål. Det torde dock stå klart att vissa typer av forskning kan drabbas av problem och hamna i ett oklart läge, exempelvis när det gäller vilken rättslig grund som ska tillämpas vid vilken tidpunkt. Kan dessa kategorier behandlas med stöd av samtycke fram till dess att ändringarna i etikprövningslagen träder i kraft? Ska behandlingen i så fall upphöra därefter under den tid som ansökan om etikprövningsgodkännande behandlas? Måste behandlingar som inte kan grundas på samtycke skjutas upp eller tillfälligt avbrytas fram till dess att ändringarna i etikprövningslagen träder i kraft?


Stockholms universitet anser att den uppkomna situationen är olycklig och att den borde ha kunnat undvikas. Universitetet förordar att förslaget kompletteras med en utförligare analys av konsekvenserna av det sena ikraftträdandet samt en tydligare vägledning för dem som har att tillämpa regleringen under denna övergångsperiod.