Historik

Aula Magna vid Stockholms universitet
Aula Magna (foto: Eva Dalin)

Aula Magna invigdes 1997 och är ritad av arkitekt Ralph Erskine (1914–2005) tillsammans med Lars Wilson. Detta blev den sista byggnad som Erskine gjorde för universitetsområdet och som tack för hans arbete belönades Erskine 1997 med universitetets guldmedalj.

Totalt är Aula Magna sju våningar högt, med tre nedsprängda våningar i berget. Mot nordost där huvudingången finns ger den ett lågt och småskaligt intryck där fasaden är av glas, bakom vilka de generösa foajéutrymmena avtecknar sig. Mot sydväst reser sig byggnaden i sin fulla höjd. Genom att Erskine bröt upp fasaden i många volymer med olika storlekar, strukturer och höjder lyckades han gestalta denna slutna del på ett intressant sätt. Här är fasaden utförd i mönstermurat tegel med skiftande texturer och olika röda, gula och bruna nyanser. På taket syns från långt håll Erskines typiska solreflektorer, som släpper in dagsljus ner till hörsalen via lanterniner.

Aula Magna – idag

Förutom den stora aulan finns här idag ett galleri samt ett antal grupp- och seminarierum.

Kul att veta

Vid byggnationen av Aula Magna ställdes höga krav på god ljudisolering och akustik. Det har till exempel resulterat i att en talare kan stå nere på scenen och tala utan mikrofon till 1200 åhörare. I december varje år anordnar här Kungliga Vetenskapsakademien de traditionella Nobelprisföreläsningarna med olika pristagare.