Man betraktar lervarvsprover
Lervarvsprover som förvaras i specialtillverkade lådor. Foto: Niklas Björling


Gerard De Geer, som var professor i geologi vid Stockholms högskola och rektor 1902–1910, hade börjat mäta de varv i leran som han upptäckte vid en promenad i samband med ett grävarbete för Djurgårdsbrunnskanalen 1884. Det blev början till en dateringsmetod för inlandsisens avsmältning, lervarvskronologin, där ett varv bildas under ett års avsmältning. Genom lervarvskronologin kunde professorn och hans kollegor upprätta en tidsskala för inlandsisens avsmältning, långt innan andra dateringsmetoder var uppfunna, exempelvis kol 14-metoden.

Skulptur av Gerard de Geers huvud
Gerard de Geer - upphovsman till lervarvskronologin. Foto: Niklas Björling

Specialtillverkade lådor

Lervarvsproverna som togs för dokumentation är förvarade i lådor som specialtillverkades av Nordiska Kompaniet. Samlingen innefattar även kartor, anteckningsböcker, arbetsmaterial, fotografier, skisser och andra prover. En del skåp förvarar originalremsor från lervarvsmätningar men också material som samlats in under olika expeditioner och fältarbeten.

Geokronologiska museet ligger på bottenvåningen i geovetenskapens hus på Stockholms universitet.

Mer information

Vill du veta mer om Geokronologiska museet kontakta professor Stefan Wastegård, stefan.wastegard@geo.su.se, tel: 070-512 46 79.

Här kan du läsa mer om Geokronologiska museet

Här kan du läsa mer om Institutionen för Naturgeografi