Hållbarhetsforum 2021

Neoliberalism, globalisering, resiliens och hållbarhet – går de ihop?

I denna session tar vi avstamp i ekonomiska kriser, pandemier och klimatkrisen för att diskutera hur (eller om) en marknadsekonomi kan kombineras med en resilient hållbar värld. En värld där samhället har uppnått hållbarhetsmålen. En värld där ekonomin inte bara är cirkulär, utan återskapande. Här lyfter vi perspektiv från vetenskap, politik, näringsliv och trossamfund för att kunna reda ut om begreppen neoliberalismen, globalisering, resiliens och hållbarhet går ihop.

Medverkande i sessionen:

• Kevin Noone, professor, Institutionen för miljövetenskap
• Per Olsson, forskare, Stockholm Resilience Centre
• Antje Jackelén, ärkebiskop
• Jenny Wik Karlsson, verksamhetschef och förbundsjurist, Svenska Samernas Riksförbund
• Erica Treijs, journalist SvD
• Moderator: Johan Kuylenstierna, adjungerad professor och rektorsråd för Hållbar utveckling samt ordförande, Klimatpolitiska Rådet

Se inspelning från "Neoliberalism, globalisering, resiliens och hållbarhet – går de ihop?"

Kriser genom historien – hur hållbar har hanteringen varit?

Klimatkriser, pandemier och andra kriser har funnits så länge som människor funnits. Hur hållbara har samhällen varit genom historien och hur har man hanterat kriser?
Kan vi bättre förstå långa och korta tidsperspektiv genom att titta bakåt i tiden? Här diskuteras även vad vi kan lära av förhistoriska kriser och vad vi har för ansvar för kommande generationer.

Medverkande i sessionen:

• Alasdair Skelton, professor vid Institutionen för geologiska vetenskaper
• Fredrik Charpentier Ljungqvist, docent i historia och naturgeografi vid Historiska institutionen och Bolincentret för klimatforskning
• Anders Andrén, senior professor vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur
• Christina Fredengren, forskare vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur
• Matti Leino, forskare vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur
• Karin Dirke, docent i idéhistoria vid Institutionen för kultur och estetik
• Moderator: Kerstin Lidén, professor vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur

Titta på inspelning från "Kriser genom historien – hur hållbar har hanteringen varit?"

Konspirationer, konflikter och krishantering – hållbar kommunikation vid kriser

I medierapportering om coronapandemin har felinformation och desinformation fått stor spridning. Coronasmittan har utmålats som den perfekta häxbrygden för en infodemi, det vill säga en ryktesepidemi som sprider en blandning av sanning, påhitt och rena lögner. I samtalet diskuteras infodemier och konspirationsteorier samt vilka lärdomar det går att dra utifrån pandemin. Vi söker även svar på vilket ansvar medierna har, hur man skapar hållbar kriskommunikation och frågar oss om det går att skapa ”vaccin” mot infodemier.

Medverkande i sessionen:

• Sigurd Allern, professor emeritus, Oslo universitet
• Christian Christensen, professor vid Institutionen för mediestudier
• Annika Rabo, professor emerita vid Socialantropologiska institutionen
• Marina Ghersetti, docent vid Institutionen för journalistik, medier och kommunikation, Göteborgs universitet
• Moderator: Ester Pollack, professor, Institutionen för mediestudier
  

Titta på inspelning från "Konspirationer, konflikter och krishantering – hållbar kommunikation vid kriser"

Beslutfattande under risk och osäkerhet – i svenskt och internationellt perspektiv

Samtalet belyser krishantering under coronapandemin, såväl i Sverige som internationellt. Hur har den ”svenska modellen” för styrning och hantering av pandemin fungerat? Bör regeringar lyssna mer på experter eller själva ta en mer aktiv roll i hanteringen av kriser?
Coronapandemin visar även att hanteringen av gemensamma internationella kriser är mångfacetterad. Här inryms bland annat behovet av pålitlig information, koordinering av skyddsåtgärder, logistik, hjälpinstanser och resursfördelning. Behöver vi än mer samarbete och starkare internationella organisationer eller hanteras kriser bättre via bilateralt samarbete, privata aktörer eller civilsamhället? Och vilka lärdomar från coronakrisen kan föras över till hanteringen av klimatkrisen?

Medverkande i sessionen:

• Johan Hirschfeldt, jurist, f.d. president i Svea hovrätt samt tidigare ordförande i Katastrofkommissionen
• Krister Bykvist, professor i praktisk filosofi, Filosofiska institutionen
• Karin Bäckstrand, professor i samhällsvetenskaplig miljöforskning, Statsvetenskapliga institutionen
• Moderator: Jonas Ebbesson, professor i miljörätt, Juridiska institutionen
  

Titta på inspelning från "Beslutfattande under risk och osäkerhet – i svenskt och internationellt perspektiv"

Hållbarhet i utbildningar – så arbetar Stockholms universitet

Universiteten har en viktig roll i att hantera samhällets hållbarhetsutmaningar, framförallt genom forskning och utbildning. Stockholms universitet har skrivit under FN:s avtal om globala hållbarhetsmål för högre utbildning och förbundit sig att vara koldioxidneutralt år 2040 men också att satsa på handlingsorienterad klimatforskning samt att utveckla miljö- och hållbarhetsutbildningar. I samtalet belyser vi Stockholms universitets ambitioner för hållbarhet och presenterar både goda exempel och utmaningar i arbetet med ambitionen att vara ett universitet där hållbarhetsfokus ska genomsyra en större del av utbildningarna.

Medverkande i sessionen:

• Magnus Breitholtz, professor och prefekt vid Institutionen för miljövetenskap samt ordförande i Miljörådet
• Christina Schaffer, lärare, hållbar samhällsutveckling vid Institutionen för naturgeografi
• Lisen Schultz, forskare vid Stockholm Resilience Centre
• Anna Christiernsson, forskare vid Juridiska institutionen
• Li Malmström, universitetslektor vid Företagsekonomiska institutionen
• Barbro Blehr, professor vid Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap och vicedekan för Humanistiska fakulteten
• Yvonne Svanström, professor vid Institutionen för ekonomisk historia och internationella relationer, vicerektor för det humanvetenskapliga området och dekan för Samhällsvetenskaplig fakultet
• Elis Wibacke, vice ordförande för Stockholms universitets studentkår
• Moderator: Cecilia Lundholm, professor vid Institutionen för de humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnenas didaktik

Titta på inspelning från "Hållbarhet i utbildningar – så arbetar Stockholms universitet"

Här kan du se frågor som inkom under Hållbarhetsforum. De är besvarade av de medverkande i programmet.

Fråga: Kan det vara så att kriser är våra bästa beslutsfattare eftersom krisen överbryggar alla institutioner och dessutom är globala?

Svar: Ja! De säger att kriser hjälper till att "fokusera sinnen" och driva samförstånd mellan institutioner. Men det är tyvärr inte alltid sant. Klimatkriserna har till exempel inte hanterats väl.

Fråga: Vad kommer finnas kvar efter denna första pandemi i form av nya resilienta arbetsformer? Vad har vi vunnit?

Svar: Det är alltid svårt att svara på vad som kommer bli resultatet i framtiden. Pandemin har dock, utan tvekan, drivit på digitaliseringen och även fått många att inse att det finns både tid och pengar att spara på ett mer begränsat resande. Möjligen kan även mer flexibla arbetsformer (mer hemarbete) bli en realitet i vissa yrkesgrupper. Detta kan minska behovet av resor och kontorsutrymmen.

En ytterligare faktor som kopplas till samhällets resiliens handlar om en ökad förståelse för sårbarhet. Detta kan förändra arbetsformer såväl i Sverige som internationellt kopplat till samhällets funktioner och strukturer liksom med värdekedjor. ”Just in time” kanske inte blir den rådande paradigmen i alla lägen och många företag ser redan nu över deras värdekedjor.

Forskning kopplat till psykologi och beteendeförändringar liksom samhällsstrukturer kommer att vara mycket viktig framöver.

Fråga: Hur ska vi klara energiomställningen utan att skövla naturen, nu när vi ska tillverka grönt stål i norr som tar all energi i Luleälven bland annat? Alltså ingen energi kan skickas söderut.

Svar: Ja, detta är helt klart växande frågor där mycket forskning och ny kunskap kommer att behövas, parallellt med investeringar. Internationella Energiorganet pekar i sina ”sustainable development scenarios” på ett behov av minst 40% ökad energieffektivisering fram till 2050. Vad de menar är således att vi lika mycket som att tala om en överflytt från fossilt till fossilfritt måste fokusera på hur vi kan öka energieffektiviteten i alla delar av ekonomin.

Men med det sagt, det är svårt att tänka sig att inte behovet av el (och eventuellt biomassa) kommer att öka kraftigt i Sverige och internationellt. Teknikutveckling för att också öka effektivitet och verkningsgrad kommer att vara viktig men även en översyn av hela systemets funktion (inklusive energilagring etc). Men det finns utan tvekan reella hot för växande målkonflikter, även mellan olika miljömål (t ex klimat och biologisk mångfald).

Systemövergripande forskning kommer därför vara oerhört viktig framöver.

Fråga: Brist på jämlik fördelning av resurser skapar konkurrens och konflikt och i förlängningen krig, fattigdom och flyktingar. På vilket sätt integreras freds- och konfliktforskningen in i hållbarhetsarbetet?

Svar: Detta är en mycket viktig fråga.

Utan tvekan innebär kampen om olika typer av naturresurser en stor utmaning och kan, som du säger, i värsta fall leda till konflikter. Freds- och konfliktperspektiven var tidigare inte tydligt integrerat i ”Hållbarhetsagendan”, t ex i Agenda 21. Med Agenda 2030 och de globala målen så har det delvis förändrats.

Mål 16 och 17 tar upp dessa perspektiv och även frågan om väl fungerande handelssystem (som är en grundförutsättning för att just kunna fördela resurser) är en del av Agenda 2030. Detta var som sagt inte fallet tidigare då frågor som ansågs vara ”politiskt känsliga” tenderade att lämnas utanför Hållbarhetsdiskussionen.

Med det sagt, mycket återstår att göra och det är viktigt att Freds- och Konfliktforskningen får en tydligare roll framöver.

Fråga: Med de utmaningar vi ser idag måste vi ta in fler perspektiv och arbeta tillsammans över de organisatoriska tomrummen. Medmänsklighet och solidaritet har aldrig varit viktigare än nu. Hur påskyndar vi förändrade värderingar?

Svar 1: Det finns mycket var och en kan göra: Gå med i en förening eller en organisation och verka för att dess värderingar sprids. Säga emot när andra yttrar sig kränkande eller nedsättande. Abonnera på och därmed medfinansiera sådana medier som står för värderingar man vill främja.

Kanske allra mest effektivt verkar det vara att gå ut på gatorna och protestera. Forskning har visat att det kan räcka med att få ut några få procent av en befolkning på gatorna för att sannolikheten att åstadkomma effekt ska öka markant. Massorna har makt, visar det sig. Så sent som denna vecka i början av maj fick massdemonstrationer regeringen i Colombia att dra tillbaks ett förslag om kraftigt höjda skatter.

Man måste alltså visa sina värderingar och tala för dem -- och leva i enlighet med de för att vara trovärdig. Och så måste man vara beredd att arbeta hårt för att de ska få större inflytande i samhället. Och man måste hoppas att andra kommer att dela dem.

Svar 2: Det är en viktig fråga att ställa sig, och värderingar som medmänsklighet och solidaritet är avgörande för att få till stånd en omställning som är både rättvis och kraftfull. Samtidigt är det egentligen inte värderingar i sig som förändrar något, utan handlingar.

Mycket forskning, samt en gedigen filosofisk tradition, säger också att handlingar präglar värderingar minst lika mycket som värderingar präglar handlingar. Svaret blir alltså: fokusera på handlingarna. Vi behöver få till en mer insiktsfull och engagerad diskussion om hur vi ska agera för att åstadkomma ett hållbart samhälle. Politiker måste lägga mycket mer kraft på att utforma seriösa och konkreta strategier för att hantera klimatkrisen och den ekologiska krisen.

Dessutom måste vi alla – medborgare, konsumenter, väljare, föräldrar, samhällsdebattörer, tjänstepersoner, näringsidkare – se till att utrusta oss med den kunskap vi behöver för att kunna reflektera över vad var och en av oss kan göra för att bidra till omställningen.

Hur påskyndar vi förändrade värderingar? Med handling, med kunskap, och med en med hjälp av kunskap initierad diskussion om handling.

Fråga: Varför pratar vi om despoter och inte tydliga ledare som vågar ta obekväma beslut ibland? Hur mycket samarbetar forskningen med krisorganisationer som agerar och alltid agerar i kriser, Röda Korset?

Svar: Det finns absolut utrymme för akademi och civilsamhälle att både samarbeta och samverka mycket mera!

Några fina exempel på givande samarbeten de senaste åren är t ex RJ:s Flexittjänster, där Riksbankens Jubileumsfond finansierat forskare som förlagt sin verksamhet till olika idéburna organisationer, som exempelvis Röda Korset och Rädda Barnen.

Ofta använder ju t ex humanitära organisationer sig av forskning i sitt påverkansarbete, och det finns många exempel på sådana utbyten.
Sedan är ju också civilsamhällsforskning ett växande fält i Sverige, där vi har många engagerade forskare som studerar och lyfter fram civilsamhällets insatser.
Några namn där är Susanna Alexius och Amir Rostami på SU, Filip Wijkström. Marta Reuter och Stefan Einarsson på Handels och Apostolis Papakostas på Södertörns högskola.

Inom hållbarhetsforum är ju vårt eget Resilience Center spännande.

Stockholms universitets tredje Hållbarhetsforum den 22 april 2021 vill ur detta perspektiv belysa och diskutera vad kriser kan innebära för samhällets långsiktiga utveckling. Med coronapandemin som aktuell utgångspunkt innehåller programmet både nutida och historiska perspektiv på olika slag av förändringsprocesser och kriser och vad vi kan lära av dem.

Högre utbildning och forskning är grundpelare i ett hållbart samhälle – kloka beslut kräver kunskap inom allt från ekologisk och ekonomisk till social hållbarhet. Hur påverkas samhällsliv, konsumtion och relationer – globalt, nationellt, individuellt? Kan en akut kris oväntat visa vägen till varaktig positiv förändring på ett helt annat område? Vart leder tillit och öppenhet jämfört med kontroll och oro?

Nyhetsartikel Hållbarhetsforum 2021: Insikt om sårbarhet kan hjälpa i klimatarbetet