Spökslottet

Spökslottet (Schefflerska palatset) på Drottninggatan, ett stenkast från Odenplan, donerades till Stockholms universitet (dåvarande Stockholms Högskola) 1924. I dag används 1700-talspalatset för universitetets representation, interna arrangemang, aktiviteter och möten.

Spökslottet sett från Drottninggatan. Foto: Jean Baptiste Béranger

I byggnaden finns delar av universitets konstsamlingar av äldre målningar, skulpturer, teckningar, grafik, porslin och äldre inventarier som möbler, mattor och konsthantverk samt den donerade Orreforssamlingen med konstglas. Konstsamlingarna används främst för utbildning och forskning, men visas även för förbokade grupper för såväl universitetets personal och studenter som för allmänheten.

Hans Petter Scheffler – ett stadspalats växer fram

I slutet av 1600-talet flyttade Hans Petter Scheffler, en köpman från Schlesien (en region som vid denna tid sträckte sig över delar av nuvarande Polen, Tyskland och Tjeckien), till Stockholm. Han gifte sig med Katarina Grill, syster till den framstående handelsmannen Johan Grill. Genom äktenskapet blev Scheffler en del av   en inflytelserik familj inom Stockholms handelskretsar. Det gav honom tillgång till viktiga sociala nätverk, en avgörande faktor för framgång inom borgarklassen på den tiden.

Handelsmannen Scheffler

Som tysk tillhörde Scheffler den grupp av utländska köpmän och hantverkare som under denna period slog sig ner i Sverige, särskilt i Stockholm, för att delta i stadens blomstrande handel. Stockholm var en växande handelsstad, och många tyskar etablerade sig i staden för att ta del av den ekonomiska utvecklingen. Scheffler var en aktiv och inflytelserik köpman, troligen engagerad i handel med viktiga varor som textilier, kryddor och andra importprodukter, som alla var centrala för stadens tillväxt. Bland annat var han linneimportör, vilket var en viktig del av hans affärsverksamhet. Under sin livstid blev Hans Petter Scheffler en av de rikaste och mest framgångsrika köpmännen i Stockholm.

Stadspalatets tillkomst

År 1697 köpte Hans Petter Scheffler den nuvarande egendomen Kungstenen, som tidigare hade använts som bland annat handelsträdgård. Området kring Observatorielunden var i slutet av 1600-talet en del av Stockholms landsbygd och var sparsamt bebyggt. Observatoriet och Adolf Fredriks kyrka byggdes inte förrän i mitten av 1700-talet. Stadens centrum låg i det som idag kallas Gamla stan. 

År 1698 fick Scheffler lagfart på egendomen och lät uppföra ett stadspalats (malmgård) på platsen. Tanken var att det skulle bli ett sommarresidens, men byggnaden kom istället att bli familjens permanenta bostad. Utsikten från den högt belägna åsen var troligen enastående, med vyer över Stockholms inlopp och de handelsfartyg som seglade in i staden. På tomten byggdes även ett lusthus, ett orangeri och två ekonomibyggnader vid vardera sidan av flyglarna, medan en privat trädgård anlades i mitten. I den ena ekonomibyggnaden fanns stall, vagnshus och bostad för kusken, medan den andra inrymde kök och matförråd. Runt hela egendomen gick ett målat trästaket, vilket var vanligt för tiden. Den gröna gallergrinden, med sitt spegelmonogram, är ett original från den tid då palatset uppfördes omkring 1701. Byggnaden fick senare namnet Schefflerska palatset.

Schefflerska palatset är ett av de sista stora byggprojekten från stormaktstiden i Stockholm. Den är utformad som en blandning av stadspalats, malmgård och lantlig villa, vilket gör att byggnaden skiljer sig från annan högreståndsbebyggelse i staden.

Huvudbyggnaden, flygeln, parken och lusthuset är idag den enda bevarade anläggningen av sitt slag från Norrmalms utbyggnad på 1600-talet. Spökslottet, tillsammans med Observatoriet som byggdes på 1750-talet, är en viktig del av Stockholms äldre stenstad.

Kunskapens kvarter – centrum för vetenskap, forskning och utbildning

Under 1700-talet fick naturvetenskapen ett allt större inflytande i samhället, och många viktiga upptäckter gjordes som drev vetenskapen framåt. I Stockholm bestämde sig den nyinstiftade Kungliga vetenskapsakademin sig för att bygga ett nytt observatorium, inspirerat av det som fanns i Uppsala. Arkitekten Carl Hårleman fick uppdraget. 1753 stod den nya byggnaden klar på stadens högsta punkt, Brunkebergsåsens krön. Platsen har sedan fått namnet Observatoriekullen och den omkringliggande parken benämns Observatorielunden. Här, på denna plats, skapades en samlingspunkt för undervisning, vetenskap och kultur – ett centrum som skulle vara en del av Stockholm i över två hundra år.

I början av 1900-talet byggdes Stockholms högskolas första egna hus vid hörnet av Drottninggatan och Kungstensgatan, strax nedanför Observatoriekullen. Platsen var noggrant utvald, nära både Observatoriet och Tekniska högskolan mitt emot Spökslottet, för att stärka banden mellan forskning och utbildning. Visionen om ett "kunskapens kvarter", där vetenskap och undervisning samlas på en och samma plats, började ta form – ett framtida centrum för lärande och innovation i Stockholm.

Från 1920-talet och framåt spred sig den akademiska världen runt observatoriekullen. Bland de mest framstående institutionerna som växte fram fanns Handelshögskolan, Stockholms stadsbibliotek och Stockholms högskola. Dessa blev centrala delar av stadens intellektuella landskap och bidrog till att forma Kunskapens kvarter, en stadsdel för utbildning och forskning.

Spökslottet och universitetet

Spökslottet förblev privatbostad under 1700- och 1800-talen och har bland annat bebotts av Wilhelmina Hierta, änka till publicisten Lars Johan Hierta (grundaren till Aftonbladet). Huset och parken donerades av familjen Hierta till Stockholms högskola, nuvarande Stockholms universitet år 1924 och högskolan flyttade in verksamhet i huset i december 1926. I byggnaden hade universitetsförvaltningen från 1920-talet sina tjänsterum och bottenvåningen användes för Zootomiska institutet och övervåningen för Konsthistoriska institutet. Under åren har Spökslottet även använts för ledningens representation och sammanträden. Vid 1960 överlämnades fastigheten med tillhörande park till staten i samband med att högskolan blev universitet.

År 1991 överfördes ansvaret för parken från staten till Stockholms stad och en omfattande upprustning genomfördes. Spökparken är en av få byggnadsminnesmärkta parker i Stockholm och utgör värdekärna inom riksintresset för kulturmiljövård Stockholms innerstad med Djurgården.

2026 uppmärksammar Stockholms universitet att det är 100 år sedan universitetet flyttade in i huset. Spökslottet är idag den byggnad där universitetet har haft verksamhet längst tid.

Hundra år av undervisning och möten på Drottninggatan

Spökparken – från privat trädgård till allmän stadspark

På 1600-talet byggdes malmgårdar på Stockholms malmar, som då låg utanför stadens centrum. Dessa sommarbostäder hade stora trädgårdar inspirerade av adelsmiljöer, ofta i barockstil med tuktade träd, buxbom och orangerier. Trädgårdarna kombinerade nytta och nöje med odlingar av grönsaker, frukt och bär, samt dekorativa planteringar, gångar och lusthus. Många ägare valde senare att bosätta sig permanent och byggde ut gårdarna enligt herrgårdsmodell, med huvudbyggnad, flyglar och symmetriska trädgårdsanläggningar.

Spökslottets trädgård har under trehundra år formats av renässans, barock och 1800-talets romantik. 

Under 1600- och 1700-talen präglades svenska trädgårdar av symmetri och tydliga axlar, med raka alléer, klippta växter och centrala parterrträdgårdar. Trädgården vid Spökslottet följde denna modell med en mittaxel, blandning av prydnads- och nyttoodlingar samt ett orangeri där bland annat aprikoser och vinrankor odlades. En vattenkonst i tegel och bly stod mitt i trädgården, och gräsytor användes för att skapa mönster – en nyhet för sin tid. Syrén och doftschersmin var bland de tidiga växterna som introducerades i parken.

I slutet av 1800-talet förändrades Spökparken mot en tysk-inspirerad trädgårdsstil, där naturens mjuka former mötte ordnade planteringar vilket var vanligt i mindre lustträdgårdar och stadsparker. Fotografier från 1920-talet och en målning från 1860-talet visar en trädgård med mjuka linjer, bevarad huvudaxel och olika trädslag som äppelträd, buskar och stora träd med varierande växtsätt.

När Spökslottet togs över av Stockholms Högskola 1926 öppnades parken för allmänheten och Stockholms stad övertog skötseln. Under 1930-talet användes lusthuset som redskapsbod och en lekplats anlades.

1965 blev området ett statligt byggnadsminne. På 1980-talet behövde parken omfattande upprustning, men kostnaderna ledde till att fastigheten delades och ägandet överfördes till Stockholms stad för att möjliggöra fortsatt skötsel. Ännu en upprustning gjordes 2009.

Spökparken ses idag som en lummig oas i Stockholm, med huvudentréer från Drottninggatan och Holländargatan och är en av stadens få byggnadsminnesmärkta parker och anses vara kulturhistoriskt värdefull genom sina tydliga historiska lager från olika sekel. Parken är känd för sina öppna gräsytor och gamla träd, såsom bok och ask. I den södra delen finns två mindre parkrum med sittplatser och planteringar med perenner och sommarblommor.

Visningar

Spökslottet är stängt för bokning av visningar från 10 april till 11 maj 2026.

Det erbjuds flera olika visningar i och runtomkring Spökslottet. Gå till exempel på en visning om Stockholms universitets konstsamling eller om byggnadens historia och kopplingar till Stockholm universitet.

Läs mer och boka en visning här!

Läs mer om universitetets konst och konstsamlingar här.

Spökslottet arrangerar ibland visningar i samband med andra större evenemang, exempelvis Kulturnatt Stockholm och Kulturarvsdagen. Information om det publiceras här och i universitetets kalendarium.

Under Kulturnatt Stockholm 2025 bjöd Spökslottet på visningar för allmänheten.

Stort intresse för Spökslottet på Kulturnatt Stockholm

Under Kulturarvsdagen 2025 erbjöd Spökslottet visningar på olika teman.

Senast uppdaterad: 2026-03-25

Sidansvarig: Rektors kansli