Stockholms universitet

Institutionen för naturgeografi och Geokronologiska museets samling

När samtliga geoinstitutioner flyttade till Frescati år 1997 skapades Geokronologiska museet. Här finns samlingar med lervarvsprover, anteckningsböcker, kartor, fotografier och skisser.

Foto med man som tittar in i glasskåp med lervarvsprover.
Geokronologiska samlingens lervarvsprover. Foto: Niklas Björling

Gerard De Geer, som var professor i geologi vid Stockholms högskola och rektor 1902–1910, hade börjat mäta de varv i leran som han upptäckte vid en promenad i samband med ett grävarbete för Djurgårdsbrunnskanalen 1884. Det blev början till en dateringsmetod för inlandsisens avsmältning, lervarvskronologin, där ett varv bildas under ett års avsmältning.

Genom lervarvskronologin kunde professorn och hans kollegor upprätta en tidsskala för inlandsisens avsmältning, långt innan andra dateringsmetoder var uppfunna, exempelvis kol 14-metoden.

Remsor av prover med tydliga lervarv
Lervarvsprover i Geokronologiska museet. Foto: Niklas Björling

Lervarvsproverna som togs för dokumentation är förvarade i lådor som specialtillverkades av Nordiska Kompaniet. Samlingen innefattar även kartor, anteckningsböcker, arbetsmaterial, fotografier, skisser och andra prover. En del skåp förvarar originalremsor från lervarvsmätningar men också material som samlats in under olika expeditioner och fältarbeten.

Geokronologiska museet ligger på bottenvåningen i geovetenskapens hus på Stockholms universitet.

 

Kontakt

Vill du veta mer om Geokronologiska museet kontakta professor Stefan Wastegård, stefan.wastegard@geo.su.se, tel: 070-512 46 79.

Här kan du läsa mer om Geokronologiska museet

Här kan du läsa mer om Institutionen för Naturgeografi

Vid frågor om universitetets konstsamlingar eller textjusteringar på denna sida, eposta konstintendent Camilla Hjelm, camilla.hjelm@su.se.

På denna sida