Dekanus har ordet, juni 2025

Lena Mäler reflekterar över kollegialitetens och den akademiska frihetens roll i en tid då forskningen utmanas.

Lena Mäler. Foto: Sören Andersson.

Kollegialitet och akademisk frihet – vart är vi på väg?

Givet omvärldsläget just nu, och då framförallt utvecklingen i USA rörande forsknings- och utbildningspolitik, finns ständigt frågan om akademisk frihet och kollegialitet högt upp på agendan. Med rätta är det så. Det är viktigt att vi gör vad vi kan för att fortsatt styra vårt universitet på ett kollegialt sätt och för att värna den akademiska friheten. Därför finns det skäl att reflektera över vad kollegialitet är och vad det betyder för oss. Universitetet ska vara en plats där vi alla tar ansvar för att driva verksamheten framåt vilket betyder att kollegor turas om att ta ansvar för olika delar av universitetets ledning, till exempel genom att axla rollen som prefekt, dekan eller vicerektor. Det är en garant för att frågor som rör verksamheten diskuteras och beslutas om av rätt personer. Kollegialitet är dock så mycket mer än så. Det handlar om att ta ansvar för gemensamma frågor, stora som små, och att på så sätt bidra till att universitetet är allas vår gemensamma forsknings- och utbildningsarena.

År 2025 är den akademiska friheten under hot i vår del av världen. För forskare i USA och även för flera svenska forskare har det politiska läget i USA haft en direkt påverkan på deras möjlighet att bedriva forskning. Genom nedskärningar och styrning av vilka ämnen som inte längre kan komma ifråga och vad som ens är tillåtet att nämna i en forskningsansökan påverkas forskarnas möjligheter att själva välja sitt forskningsområde¹. Internationella utbyten stoppas². Det är oacceptabelt och utvecklingen har gått mycket fort. Det ligger därför på oss, den kollegiala organisationen, att stå upp för den akademiska friheten också här i Sverige och på vårt universitet. Det gäller såväl för våra lärosätens autonomi som rätten och möjligheten för den enskilde forskaren och läraren att själv bestämma forskningsinriktning och innehåll i utbildningar. Bristen på skydd mot politisk styrning av våra lärosäten är uppenbar och den skrämmande takt med vilken förändringar sker i väst påminner om att de kan ske snabbt. Även om det just nu skrivs mycket om detta anser jag att det inte går att upprepa detta för många gånger. Ju mer vi pratar om problemet, desto större är chansen att det kommer högre upp på agendan!

Några av nyckelpersonerna i det kollegiala arbetet är våra prefekter. Tillsammans med institutionernas styrelser utgör de ett utmärkt exempel på den kanske viktigaste delen av kollegial styrning. Jag vill därför, så här inför sommaren, tacka alla prefekter för ännu ett år av mycket gott samarbete. Ni prefekter har ett mycket stort ansvar för universitetets verksamhet och jag är glad och stolt över hur väl vår fakultet fungerar – mycket tack vare er!

Jag vill även rikta ett speciellt tack till de prefekter som nu kliver av sina uppdrag: Jan Conrad, Martin Högbom och Neus Visa. Tack för era insatser för Stockholms universitet och fakulteten. Jag ser också fram emot att samarbeta med de nya prefekterna: Daniel Daley, Tony Hansson och Eva Sverremark Ekström. Tack för att ni tar på er detta viktiga uppdrag.

Trots den dystra inledningen på denna text vill jag till sist passa på att önska alla en trevlig, avkopplande och skön sommar!

Lena

Senast uppdaterad: 2025-11-05

Sidansvarig: Områdeskansliet för naturvetenskap