Stockholms universitet

Våra samarbeten

Naturvetenskapliga området har en bred och omfattande samverkan med samhället. Forskare samarbetar med företag, myndigheter och organisationer, verkar som experter i media, bidrar till utredningar och kommunicerar sin forskning. Samverkan utvecklar forskningen och hjälper till att knyta personer med olika kunskapsområden till olika forskningsprojekt. Här kan du läsa om några av projekten.

 

Svensk kärnbränslehantering (SKB) planerar och bygger slutförvar för använt kärnbränsle. Tillsammans med forskare på Stockholms universitet undersöker man på atomnivå möjliga mekanismer för nedbrytning av de kopparkapslar som ska innesluta avfallet i många generationer.

Sverige är ett föregångsland i frågan om hantering av radioaktivt avfall från våra kraftverk. Men hur kan man förutsäga om det planerade slutförvaret kommer att vara säkert hundratusen år från nu? SKB samarbetar med forskare runt om i världen för att bättre förstå just detta. På Stockholms universitet undersöker man med hjälp av kvantkemi frågor som är svåra eller omöjliga att studera experimentellt.

Koppar har valts som material för inkapsling av kärnavfall på grund av dess goda egenskaper att motstå nedbrytning – korrosion. Frågan är dock om materialet är tillräckligt motståndskraftigt över de långa tidsperioder som krävs för att innesluta det radioaktiva avfallet? Joakim Halldin Stenlid, Egon Campos dos Santos och Lars GM Pettersson vid Fysikum på AlbaNova har tillsammans med grupper i Danmark, Brasilien, och Tyskland utvecklat nya metoder för att modellera gränsskiktet mellan koppar och grundvattnet i slutförvaret. Genom att modellera olika reaktionsvägar på atomnivå, kan de förutsäga hur kopparmaterialet kommer att bete sig i den komplexa grundvattenmiljö som råder kring kapseln i slutförvaret.

Resultaten är viktiga för den processförståelse som ligger till grund för SKBs säkerhetsanalys för kärnbränsleförvaret. Mycket arbete återstår, men genom att successivt förbättra vår förståelse för korrosionsprocesserna kan vi känna oss lite tryggare med valet av koppar som kapselmaterial.

Vår forskning är viktig för att säkerställa att vi tar hand om kärnavfall på ett ansvarsfullt sätt. Det vi gör nu har betydelse för generationer 100 000 år in i framtiden.

Joakim Halldin Stenlid, projektledare för forskningen vid Stockholms universitet

Korta fakta

  • Kopparkapslar ska förvara använt kärnbränsle på 500 meters djup under 100 000-tals år
  • Korrosion kan skada kopparkapseln
  • Kvantkemiforskning ger utökad förståelse
 

Forskning i samarbete mellan AstraZeneca och Institutionen för biokemi och biofysik kan ge nya uppslag till läkemedel mot Alzheimers och Parkinsons. 

En ny generation av elektronmikroskop, tillgängliga på SciLifeLab sedan 2016, skapar möjligheter för nya läkemedel. Elektronmikroskop-tekniken, som var motivet till 2017 års Nobelpris i kemi, gör det möjligt att ta reda på hur proteinstrukturer i människokroppens celler ser ut. Alexey Amunts forskargrupp har tillsammans med AstraZeneca forskat för att ta reda på strukturen för ett protein som transporterar signaler genom cellmembranet på en nervcell. 

Upptäckten är viktig för sjukdomar där nervsystemet försämras genom att celler dör, som Parkinsons eller Alzheimers. Genom att påverka signaler till cellernas inre kan man få dem att leva längre. Forskningen ökar möjligheten för AstraZeneca att skapa nya läkemedel, därför är den här typen av kunskaper viktiga.

Frågan lockade forskarna eftersom det var ett utmanande problem. För att lyckas var de tvungna att utveckla ett nytt sätt att mäta, där mätprovet roteras för att det ska synas ur flera vinklar. Den nya mätmetoden är nu etablerad i labbet och gör det möjligt att lösa fler vetenskapliga problem än tidigare.

Working with SciLifeLab and Stockholm University enables us to access novel technology and science … The cryo-EM collaboration is a benchmark in this regard.

Ratan Bhat, AstraZeneca

The collaboration with AstraZeneca is a step in the endeavours to advance drug discovery. Specifically, to understand the mechanism of a signalling complex, we solved its structure, employing a new approach for data collection, developed in the lab. 

Alexey Amunts

Korta fakta

  • Forskning tillsammans med AstraZeneca har tagit fram strukturen för ett protein som transporterar signaler till nervcellers inre processer.
  • Kunskaperna ger AstraZeneca nya idéer för läkemedel mot till exempel Alzheimers och Parkinsons. Tekniken som används förväntas bli central för läkemedelsbranschen.
  • Den utmanande forskningsfrågan krävde att forskarna utvecklade en ny teknik för att mäta som nu kan användas för att besvara fler olösta frågor.
  • Forskarna vid SciLifeLab och Institutionen för biokemi och biofysik vinner på nära relationer med en bransch i tillväxt som är beroende av den teknik de är experter på.
 

För tio år sedan var Björnöfjärden en av Stockholms skärgårds mest övergödda vikar. Den präglades av omfattande syrebrist och läget var akut. Tack vare ett långsiktigt åtgärdsarbete inom projekt Levande kust har viken åter klart vatten och växt- och djurliv håller på att återhämta sig. Målet är att dessa åtgärder ska användas i fler av Östersjöns övergödda kustområden, vilket på sikt kommer att förbättra vattenkvaliteten i hela Östersjön.

Projektet ”Levande kust” startade 2011 och drivs sedan några år tillbaka från Stockholms universitets Östersjöcentrum av forskarna Linda Kumblad och Emil Rydin. Arbetet sker i nära samverkan med stiftelsen BalticSea2020 som är initiativtagare och huvudfinansiär.

Målet med projektet är att bidra med hopp och ny kunskap om hur man kan restaurera övergödda kustmiljöer och vad det kostar, och på så sätt stimulera till mer åtgärdsarbete mot övergödning med kostnadseffektiva metoder.

Samverkan ger trovärdighet

Levande kust har hela tiden haft nära samverkan med berörda aktörer, såsom boende och olika verksamhetsutövare runt viken, experter och både lokala och nationella myndigheter. Projektet har ett vetenskapligt angreppsätt, med ett ambitiöst provtagningsprogram som bas för att kunna göra noggranna utvärderingar av åtgärdernas effekter och fjärdens återhämtning.

Den breda samverkan och det vetenskapliga upplägget har varit viktigt, både för att samla in kunskap och erfarenheter, och för att få den trovärdighet som behövs för att nå fram till exempelvis myndigheter och politiker, säger Linda Kumblad som är en av projektledarna.

Lyckade åtgärder

Precis som runt Östersjön finns det runt Björnöfjärden en mängd olika näringskällor som bidrar till att för mycket näring når havet. Ett tusental bostäder, jordbruk, hästgårdar och en konferensanläggning bidrog till Björnöfjärdens övergödning. Det allra största näringsbidraget till vattnet kom från bottnarna där tidigare års fosforläckage från land lagrats in under decennier och som sedan frisatts när botten drabbades av syrebrist.

För att förbättra miljön i viken har en rad åtgärder gjorts, exempelvis förbättrade enskilda avlopp, strukturkalkning, sedimentationsdammar med kalkfilterbäddar och åtgärder på hästgårdar. För att stoppa läckaget från bottnarna användes en sjörestaureringsmetod för första gången i en havsmiljö. Åtgärderna har minskat fosfortillförseln med omkring 70 procent och fjärden är nu på väg mot ett naturligt fisksamhälle med syresatta bottnar och rikt djurliv.

Korta fakta

  • Projektet Levande kust bidrar med kunskapsunderlag om hur övergödda kustmiljöer kan restaureras med kostnadseffektiva metoder.
  • Omkring 60 procent av Sveriges kustvatten uppnår inte god status, ofta till följd av övergödning.
  • Samverkan med myndigheter, experter och boende är en viktig del av projektet.
 

Forskare vid Stockholms universitet arbetar tillsammans med Eclipse Optics för att ta fram en optisk komponent som kan öppna upp ett helt nytt sätt att upptäcka jordlika planeter kring de mest närliggande stjärnorna i Vintergatan.

Cirka fyra ljusår från jorden ligger stjärnsystemet alpha Centauri, som innehåller de två närmsta sol-lika stjärnorna utanför vårt solsystem. Var och en av stjärnorna skulle kunna ha jordlika planeter omkring sig, men hittills finns det inga teleskop som är känsliga nog att upptäcka sådana planeter. Detta vill en grupp forskare vid institutionen för astronomi inom Stockholms universitet ändra på. De arbetar på att utveckla en satellit, kallad STARE, som skall använda en ny metod för att upptäcka små rörelser hos stjärnorna som uppkommer när de påverkas av dragningskraften från planeter ikring dem.

Forskningssatelliter har traditionellt utarbetats inom de största rymdorganisationerna, som amerikanska NASA eller europeiska ESA. Där arbetar man framförallt med ett begränsat antal storskaliga, internationella forskningsprojekt. På senare år har det dock blivit allt billigare att skjuta upp satelliter i omloppsbana, vilket inneburit att det i allt större utsträckning blivit möjligt med mer specialiserade forskningsprojekt, utarbetade direkt av forskare vid universitet och andra forskningsinstitutioner. Till skillnad från NASA eller ESA som har tillgång till ett stort eget utbud av ingenjörer med olika specialiteter, blir det dock nödvändigt för sådana forskare att arbeta i nära samverkan med industriella aktörer för att utveckla forskningskoncepten till fungerande satelliter.

Forskarna vid Stockholms universitet arbetar just nu med ingenjörer vid Eclipse Optics för att utveckla en komponent till STARE som skall bryta upp det inkommande ljuset på ett sätt som är extremt stabilt mot t.ex. förändringar i temperatur. Arbetet sker i kontinuerlig dialog, där SU och Eclipse bygger på varandras utvecklingar och respektive expertis, vilket har lett till en lösning som inte skulle kunnat hittas utan båda parters medverkan. Denna komponent ser ut att kunna bidra med den stabilitet som krävs för att STARE i framtiden skall kunna börja upptäcka planeter kring våra närmsta grannar i universum.

Komponenterna som vi behöver till det här projektet är mycket specialiserade och kan inte köpas på vanligt sätt på marknaden. De måste utvecklas i nära samarbete med industriella aktörer.

Markus Janson, Stockholms universitet

Eclipse utvecklar optik för bl.a. medicinteknik, fordon, solenergi och konsumentprodukter. Nu har vi fått en unik möjlighet att utveckla optik för rymdforskning vilket är väldigt stimulerande.

Lars Rymell, VD Eclipse Optics

Korta fakta

  • STARE skall använda sig av “astrometri”, en teknik där en stjärnas rörelse används för att upptäcka dragningskraften från planeter i omlopp kring stjärnan.
  • Eclipse Optics samarbetar med forskare vid SU för att utveckla och förfina modeller för den exakta sammansättningen av den optiska komponent som är kärnan för STARE.
  • Målsättningen är att nå en stabilitet som möjliggör upptäckt av jordlika planeter i den så kallade “beboeliga zonen” kring alpha Centauri-stjärnorna.
 

Torskarna i Östersjön blir allt mindre men vi vet inte varför. Forskare vid Stockholms universitet hjälper Naturvårdsverket att hitta svar genom att analysera hur torskarnas diet har förändrats.

Trots att det finns gott om mat blir torskarna i Östersjön allt mindre. Forskare vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik och vid Östersjöcentrum arbetar med en studie för att kunna ge svar till Naturvårdsverket om detta kan bero på förändringar i torskarnas diet. Precis som för oss människor kan torskar påverkas negativt av en alltför ensidig kost. Genom att göra analyser av ansamlingen av olika ämnen i torskar från Östersjön kan man avgöra hur stor del av deras kost som kommer från sill respektive från bottenlevande ryggradslösa djur och vilka konsekvenser det har för miljögiftshalter i torsken.

Naturvårdsverket har till uppgift att ta fram underlag för att försöka förstå storskaliga förändringar i miljön, som till exempel varför Östersjötorsken magrat över tid eller att kunna förklara varför halter av vissa miljögifter minskar eller ökar över tid. För att formulera åtgärder som kan förbättra situationen är det nödvändigt att veta om förändringar beror på utsläpp av ett ämne i fråga eller om finns det en biologisk förklaring. Kunskapen från forskningen är avgörande för att svara på dessa frågor.

Miljöövervakningens långa tidsserier är den enda källan till kunskap om storskaliga förändringar i ekosystemet, de forskningsanslag forskare vanligtvis konkurrerar om att söka kan bara finansiera några års provtagning. Retrospektiva analyser av sådant sparat material för tex stabila isotoper är viktiga pusselbitar för att förstå hur förändringar i ekosystemet påverkat torsken.

Denna studie syftar till att följa förändringar i diet hos torsk över tid för att bedöma om en förändring i diet skulle kunna orsaka att torsken magrat under de senaste åren.

Elisabeth Nyberg, Naturvårdsverket

Korta fakta

  • Studier av isotopsammansättningen i torskar ska svara på hur torskarnas diet har förändrats över tiden, och om det kan förklara varför de blir allt magrare men å andra sidan innehåller mindre miljögifter än tidigare.
  • Naturvårdsverket behöver information om vad som orsakar förändringar i naturmiljön för att kunna föreslå verkningsfulla åtgärder.
  • Miljöövervakningens långa tidsserier av data och sparade prover i miljöprovbanken som Naturvårdsverket genom decennierna finansierat är en guldgruva för ekologisk forskning om effekter av storskaliga förändringar i havsmiljön på nyckelarter som torsk.
 

För nästan alla experiment vid DESIREE-anläggningen vid Fysikum används partikeldetektorer som fungerar avsevärt sämre i kallt tillstånd. En teknisk förbättring utvecklat i samarbete med Photonis förbättrar signalraten med en faktor 10.

Den nationella forskningsinfrastrukturen DESIREE är en unik anläggning för studier av reaktioner mellan positiva och negativa joner av atomer och molekyler. Experimenten är av stort intresse för grundläggande atom- och molekylfysik samt för tillämpningar inom astrofysik, atmosfärsfysik och biologiska effekter av strålning.

Den begränsande faktorn för många experiment är att partikeldetektorerna, så kallade mikrokanalplattor, fungerar mycket sämre när de är kylda till -260°C: temperaturen inuti DESIREE. Problemet är att den elektriska resistansen i materialet blir mycket högre vid låga temperaturer. Detta leder till att detektorn behöver mycket mer tid för att, efter en partikeldetektion, bli redo för den nästa.

Vi inledda under 2016 en diskussion med Photonis utvecklingsavdelning i Nederländarna om deras processer för att kontrollera detektorplattornas resistans. Efter ett stort antal epostmeddelanden och ett fysiskt besök nådde vi tillsammans fram till en metod som vi ansåg borde ge de önskade egenskaperna. Kruxet var att de, vid deras amerikanska produktionsanläggning, kunde genomföra processen, men inte hade möjlighet att testa det färdiga resultatet. Det kunde däremot vi göra. Resultatet blev mycket lyckat och vi ska nu i sommar byta ut den sista detektorn av fyra i DESIREE till denna nya typ. Samtidigt har detta blivet en ny produkt för Photonis.

Through our work with Stockholm University we learned how the detectors we make operate at cryogenic temperatures … and how they don’t. We pushed specifications to such extremes that we are ourselves now unable to test some of our detectors’ properties. Cryostats are used in many fields of scientific research, and our solutions to the challenges of DESIREE have found their way to other applications

Serge Duarte Pinto, Innovation Scientist, Photonis Netherlands B. V.

Korta fakta

  • Photonis har med vår hjälp utvecklat en partikeldetektor anpassat till DESIREE:s temperatur på -260°C.
  • Nu under 2020 uppgraderas DESIREE:s huvuddetektor.
  • Vi har fått mycket bättre detektorer till samma kostnad.
  • Photonis har fått en ny produkt.
 

Forskning som använder storskaliga data som samlats in av jägare under lång tid kan visa hur viltet påverkas av ett förändrat klimat och människans aktiviteter. Den kunskapen behövs inom viltförvaltningen.

Bodil Elmhagens forskargrupp undersöker hur mängden småvilt – arter som rödräv, mård, skogshare, fälthare, tjäder och orre – varierar och långsiktigt påverkas av klimatet, men också av samspelet arter emellan. Vad händer till exempel med de mindre arterna när det större lodjuret återkoloniserar ett område, och händer samma sak vid olika klimat? Vad innebär ett varmare klimat för skogsharen, som med sin vita vinterpäls är kamouflerad för rovdjur bara om marken är snötäckt?

Det är en utmaning att undersöka skeenden under flera decenniers tid, men det är möjligt tack vare medborgarforskning, data som samlats in av allmänheten. Elmhagens forskargrupp använder data som samlats in av jägare i Sverige och Finland på frivillig basis under 60 respektive 30 års tid. Årliga avskjutningsrapporter och viltinventeringstransekter genererar index som gör att man kan följa viltpopulationernas utveckling och analysera orsaker till de förändringar som sker.

Det är kunskaper som behövs för att förvalta det jaktbara viltet på ett hållbart sätt och bevara djurlivet i skog och mark. Svenska Jägareförbundet, som ansvarar för delar av viltförvaltningen i Sverige och sammanställer jägarnas avskjutningsrapporter, är en viktig samverkanspartner i projektet. Elmhagen delar numera sin tid mellan den egna forskningen på Stockholms universitet och en tjänst som forskningskommunikatör på förbundet.

Inom viltförvaltningen finns ett sug efter fakta och objektiva kunskapsunderlag. Hur når man önskade mål? Vad måste beaktas? Data samlas in och man vill se dem användas. Som forskare får man genom samverkan tillgång till data och bättre insikt i de frågor förvaltningen behöver svar på

Bodil Elmhagen

Korta fakta

  • Hur förändras mängden småvilt i skog och mark - och varför?
  • Samverkan med Svenska Jägareförbundet
  • Enskilda jägare och förbundet samlar data. Forskningen genererar kunskap till viltförvaltningen.
 

Genom HELCOM samarbetar länderna kring Östersjön för att lösa miljöproblem i havet. Under 2020 pågår arbetet med att uppdatera den handlingsplan som länderna kommit överens om. Östersjöcentrum och Institutionen för Miljövetenskap har bidragit med vetenskapligt underlag.

Kemiska föroreningar är ett av de miljöproblem som hotar Östersjöns ekosystem. Tusentals kemikalier används i våra samhällen, och vissa av dem når havet där de kan ge upphov till negativa effekter. Ett fåtal av de tusentals kemikalier, som släpps ut övervakas regelbundet av Östersjöländerna, och man har satt gränsvärden för hur höga halterna av dessa så kallade indikatorämnen får vara i miljön utan att den tar allvarlig skada. För vissa metaller, bromerade flamskyddsmedel, högfluorerade ämnen, läkemedel och de välkända dioxinerna överstiger halterna nivåer som bedömts som acceptabla på flera platser i Östersjön, och ytterligare åtgärder behövs. För att kunna ta fram effektiva åtgärder måste man veta varifrån föroreningarna kommer. Östersjöcentrum har tillsammans med fler forskare vid Stockholms universitet som är experter på dessa grupper av kemikalier sammanställt kunskapsläget om källor, transportvägar till havet och hur halterna i miljön förändrats över tid i Östersjön, samt vad man vet egentligen om hur effektiva åtgärder är som man tidigare infört. Detta underlag ska hjälpa HELCOM-länderna att bestämma om och i så fall vilka åtgärder man bör vidta i den uppdaterade handlingsplanen för att minska föroreningshalterna i havet. Samarbetet med HELCOM innebär även att bidra med underlag för att utveckla arbetet med kemikalier till att omfatta även risken med det stora antal ämnen som inte övervakas men som vi vet finns i havet.     

Det är viktigt att den kunskap som finns inom akademin når ut och används i arbetet med konkreta åtgärder i förvaltningen. Det känns jättebra att vi kan ge denna service till myndigheter och beslutsfattare i Östersjöländerna, och att SUs breda kompetens inom miljökemiområdet kommer till nytta i detta sammanhang

Emma Undeman, projektledare och ansvarig forskare på Östersjöcentrum.

Korta fakta

  • Stockholms universitet bidrar med kunskapsunderlag för uppdateringen av HELCOMs ”Baltic Sea Action Plan” som innehåller åtgärder för att förbättra miljön i Östersjön
  • Helsingforskommissionen HELCOM är samarbetsorganet för havsmiljöfrågor för de länder som omger Östersjön
 

För att möta och förstå de globala miljöutmaningar som världshaven står inför har forskare vid Stockholm Resilience Centre tagit initiativ till en global koalition med flera av världens största fisk- och skaldjursföretag.

Initiativet kallas Seafood Business for Ocean Stewardship (SeaBOS) och är första gången som företag inom fisk- och skaldjursindustrin i Asien, Europa och USA gått samman för att arbeta med en tydlig agenda för förändring. Initiativet är inspirerad av ekologistudier gällande “keystone species” där nyckelaktörer antogs kunna ha ett liknande oproportionerligt inflytande på havets struktur och funktion. Tesen var att om dessa inflytelserika företag tar en ledande roll i att verka förhållbara hav, så kan större ohållbara mönster brytas.

Projektet startade 2012 och leds av Henrik Österblom vid SRC. Tillsammans med kollegorna Carl Folke, Johan Rockström och Jean-Baptiste Jouffray, samt med Beatrice Crona och Max Troell på Kungliga Vetenskapsakademin identifierade forskarna nyckelaktörerna som dominerar den globala fisk- och skaldjursindustrin. Därefter samlade de ledarna för flera av dessa företag till en dialog om marin hållbarhet. En rad åtgärder har sedan bestämts inom initiativet, såsom att vidta åtgärder mot ohållbara metoder som överfiske, slavliknande arbetsförhållanden och miljöfarliga utsläpp.

SeaBOS är ett exempel på hur forskare kan engagera sig i processer som bidrar till globala förändringar.

Forskare måste få tillräcklig träning och utrymme för att kunna bidra till dialog och samarbete på tvärs av discipliner och näringslivsbranscher 

Henrik Österblom

Korta fakta

  • SeaBOS är ett samarbete mellan forskare vid Stockholm Resilience Centre, SU, Kungliga Vetenskapsakademin och 10 av världens största företag inom fisk- och skaldjursindustrin
  • Samverkan mellan forskning och praktik kan leda till en snabbare omställning till hållbarhet
  • Forskning om hållbar utveckling fokuserar på att förstå problem och undersöka möjliga lösningar i dialog med olika aktörer
  • Men samtidigt tar samverkan tid, kan vara svårt att hitta finansiering för, och kan vara svårt att kombinera med en traditionell vetenskaplig karriär.
 

Batteriers begränsande livstid kan snart vara ett minne blott. Framtidens behov av el ställer stora krav på lagringslösningar och forskaren Dag Noréus upptäckt förlänger livet på hydridbatterier (NiMH) till energilager.

Det började som ett samarbetsprojekt för att ta fram ett ytskikt i batteriets inre, och slutade i en oväntad upptäckt. Laddningsbara batterier åldras när de laddas i och ur och hydridbatterier (NiMH) absorberar väte och syre ur batteriets elektrolyt. På grund av batteriets konstruktion, och eftersom ytan forskarna undersökte var mer skyddad och stabil än väntat, insåg de att de att det är möjligt att tillsätta syrgas och vätgas till batteriet utan att skada det. På så sätt kunde de återställa balansen i batteriet och föryngra det.

Upptäckten betyder att stora laddningsbara stationära batterier klarar av att laddas fler gånger än vad som är möjligt idag, utan att förlora i kapacitet. Batteritillverkaren Nilar AB har precis lanserat produkter som utnyttjar upptäckten. Det är en teknik som enligt Dagens industri innebär en stor sänkning av priset per lagrad kWh el, sett över hela batteriets livslängd, och är därmed den för närvarande mest prisvärda lösningen för energilager på den globala marknaden.

I projektet, som delfinansierats av Energimyndigheten, samarbetade forskarna på Institutionen för material- och miljökemi med Höganäs AB, Nilar AB och Scania CV AB. Upptäckten att ytorna i batteriet är mer skyddade och stabila än väntat öppnar för nya möjligheter till mätningar, vilket i sin tur kan öka förståelsen för hur materialen och processerna fungerar.

Den här batteritypen är mycket väl lämpad för att under lång tid jämna ut belastningen i elnätet på alla nivåer, vilket är en förutsättning för ett hållbarare samhälle 

Dag Noréus

Ny batteriteknik är ett stort steg på vägen. Just nu är Sverige världsledande inom segmentet laddningsbara NiMH-batterier 

Yang Shen

Korta fakta

  • Forskning på ytskikt har gett en oväntad upptäckt som ger stora laddningsbara stationära batterier fler gånger längre livslängd.
  • Testerna gjordes på produkter från batteritillverkaren Nilar AB. Den nya upptäckten är implementerad och lanserad i Nilars produkter.
  • Den bättre förståelsen på hur väte skyddar materialet öppnar för nya mättekniker på hur t. ex. diffusion av väte i metallegeringar kan studeras. 
 

Kontakt

Fakultetskommunikatörer

Sanna Lundsten
E-post: sanna.lundsten@su.se
Tel: 08 - 16 35 92

Lina Enell
E-post: lina.enell@su.se
Tel: 08 - 16 39 04

På denna sida