Stockholms universitet

Enkät om den Regionala utvecklingsplanen för Stockholmsregionen (RUFS 2050)

Stockholms universitet har inbjudits av Region Stockholm att inkomma med svar på en enkät om den Regionala utvecklingsplanen för Stockholmsregionen (RUFS 2050) används och kommande process att ta fram den nya regionala utvecklingsplanen. I det följande redovisas universitetets svar på enkätfrågorna. Dnr SU FV-3419-22.

1. Bedömer ni att visionen och målen i RUFS 2050 fångar regionens samlade behov? (se sida 36–37 i RUFS 2050 och sida 7 i kortversionen)

De fyra övergripande målen är breda nog för att rymma regionens identifierade behov och utmaningar som förekommer i RUFS 2050. Att utöver det formulera mätbara delmål är positivt, då regionen med större sannolikhet kan undvika de brister i uppföljningen som tidigare förekom t.ex. i arbetet med miljökvalitetsmålen. Universitetet identifierar två aspekter där det möjligen finns utvecklingsbehov.

Den första aspekten som saknas är regionens beredskap och resiliens gentemot oförutsägbara händelser. RUFS 2050 innehåller en översiktlig omvärldsanalys som emellertid kan missa vissa brytningar i trender och oförutsägbara händelser, som pandemin, den höga inflationen, utvecklingen av energipriserna etc. Eftersom dessa ofta inte är kända i förväg är de naturligtvis svåra att planera för. Därför bör utvecklingsplanen se till att det finns utrymme för anpassningsbarhet, t.ex. genom regelbundna utvärderingar.

Den andra aspekten gäller kopplingen mellan regionen och omgivande regioner ur ett naturresursperspektiv. Precis som planen kartlägger den rumsliga inriktningen, person- och godstransporter över regiongränser, samt vissa aspekter av teknisk infrastruktur, behöver den också ta hänsyn till innebörden av den nya visionen och de olika målen på den naturliga basen runt omkring regionen. Planen skulle exempelvis kunna ha tagit upp vad utmaning 4 innebär för grön elproduktion i andra delar av landet, och om RUFS 2050 kan räkna med en ökande och stadig försörjning av vindkraft utanför regiongränserna. Några av dessa aspekter tas upp under ”Tekniska försörjningsystem” under ”Utbyggnad och utveckling”, där nyckelresurser identifieras (dricksvatten, energi…), men mer fördjupad analys behövs av t.ex. den förväntade befolkningsökningens effekter på energiförbrukningen.

2. Tycker ni att de sex identifierade utmaningarna i RUFS 2050 fortfarande är relevanta? (se sida 30–31 i RUFS 2050 och sida 9–10 i kortversionen) Ange gärna hur ni resonerar i ert svar, varför eller varför inte det finns relevans.

Stockholms universitet anser att de sex utmaningarna är relevanta, och att de kommer fortsätta vara relevanta inom RUFS 2050:s tidsskala. Samtidigt skulle RUFS kunna vara mer konsekvent med att sätta människan i fokus i formuleringen av utmaningarna, som det lyfts upp tidigt i planen. Flera av utmaningarna formuleras nu som ”top-down”, något regionen ska hantera inom en bredare kontext (internationellt ledande, befolkningstillväxt, global konkurrens). Andra utmaningar är formulerade utifrån invånarnas perspektiv (”bottom-up”: kapacitetsbrist, trygghet, minskad klimatpåverkan). Universitetet menar att delaktigheten bland invånarna och de aktörer som är aktiva i regionsutvecklingen skulle gynnas om utmaningarna mer konsekvent formuleras i ett ”bottom-up”-perspektiv.

Utöver detta kan det finnas en risk att några utmaningar inte hanterar processer bakom symptom. Bakom utmaningarna 5 och 6, och delvis 1, ligger nyckelaspekter som kulturell tillhörighet, identitet och delaktighet. Bakom utmaningarna 1 och 4 ligger människans förhållande till naturen och synen på det urbana nätverket inom den omfattande naturliga miljön. Planen tar upp några av dessa viktiga aspekter (t.ex. kultur), men underskattar deras betydelse för att skapa och hantera utmaningar.

3. Vilka är de viktigaste utmaningarna för Stockholmsregionen framöver och vilka skulle ni vilja se beslutade om i en framtida plan?

För Stockholms universitet, Kungliga Tekniska högskolan och Karolinska institutet (Stockholm trio) är det centralt att bygga en stark region för lärande och forskning. För detta är det nödvändigt att stärka de rumsliga sambanden mellan universitetsområdena, samt att genom bl.a. goda boendemöjligheter få internationella forskare att välja Stockholm som verksamhetsort.

Utbredningen av bebyggelse kan komma i konflikt med bevarandet av den grön-blåa infrastrukturen. Detta är redan ett problem som sannolikt kommer att bli större. Att öka densifieringen (att bygga uppåt) är inte en enkel lösning som alltid kan förespråkas som ett alternativ till utbredning (”sprawl”). Universitetet ser fördelar med fler regionkärnor, men betonar att det kan innebära större anspråk på obebyggd mark. Konflikten mellan markanvändningsformer lämnas ofta till ett senare skede i planeringsproceduren, men det kanske inte alltid behöver vara så.

5. Hur använder ni RUFS 2050 och på vilket sätt får planen genomslag i ert arbete?

Stockholms universitet använder utvecklingsplanen för utbildning, exempelvis inom masterprogrammet i miljövård och fysisk planering, samt inom forskning om hållbar markanvändning och klimatanpassning.

För utbildningen ger RUFS 2050 en bra bild av hur en bredare sociopolitiska diskurs och omvärldstrend konkretiseras i visioner och mål i planeringen. Lärovärdet är både konstruktivt och kritiskt, då man ofta kan se hur RUFS riskerar att orsaka problem senare i planeringen, t.ex. på detaljplanenivån.

Inom forskningen ramar RUFS in en sannolik framtid inom vilken man formulerar specifika hypoteser. Några exempel på detta har varit om städer kan försörjas med vindkraft, om det finns möjlighet att skapa en cirkulär och integrerad användning av fyllnadsmassor, eller hur skapandet av parker eller belysning i naturområden för rekreation påverkar biodiversiteten.

6. Hur skulle utvecklingsplanen kunna utvecklas gällande till exempel innehåll, form eller struktur, för att ge er en större nytta i ert arbete?

Stockholms universitet menar att det är positivt att det finns mätbara indikatorer för uppföljningen av delmålen. Universitetet saknar dock en något tydligare beskrivning av hur RUFS är placerad i planeringskedjan (mellan nationell planering och översiktsplaner). Hur har RUFS tagit hänsyn till ramen på nivån ovanför, och hur förbereder den för stegen efter? Finns det till exempel diskussioner som ”kommer delmål x att orsaka konflikter och därmed inte kunna uppnås?” Finns det mekanismer för återkoppling från planerare på detaljplanenivå eller inom tekniska infrastrukturområden?

Detta beslut är fattat 2022-11-24 av rektor, professor Astrid Söderbergh Widding, i närvaro av prorektor, professor Clas Hättestrand, och universitetsdirektör Åsa Borin. Studeranderepresentanter har informerats och haft tillfälle att yttra sig. Ärendet har beretts vid Institutionen för naturgeografi samt vid Fastighetsavdelningen. Övrig närvarande och föredragande i ärendet har varit utbildningsledare Rikard Skårfors, Ledningssekretariatet (protokollförare).

På denna sida