Yttrande: Barnets bästa vid fortsatt vård enligt LVU

Sammanfattning

Stockholms universitet har inga invändningar mot utredningens förslag till lagändringar avseende vård enligt 2 § LVU i familjehem, men avstyrker förslaget om ny grund för fortsatt vård i de fall som rör omhändertagande enligt 3 § LVU. Skälen till detta ställningstagande är att det senare förslaget enligt universitetets bedömning strider mot de principer som LVU vilar på, att förslaget är bristfälligt utrett och saknar en diskussion om konsekvenserna av den föreslagna lagändringen samt att förslaget kan befaras medföra längre vårdtider och därmed risker för barnet i fråga.

Synpunkter på utredningens förslag

Utredningens förslag innebär att vårdens upphörande ska prövas i två steg (avsnitt 10.2, ss. 96ff.). Det första steget knyter an till frågan om förutsättningarna för vård enligt 2 eller 3 § LVU fortfarande är uppfyllda, medan det andra steget knyter an till frågan om det finns risk för att ett barns hälsa eller utveckling skadas genom att vården upphör. Vid bedömningen i det andra steget ska vad som bedöms vara bäst för barnet vara avgörande. Den nya grunden (avsnitt 10.3, ss. 100ff.) innebär att barn kan fortsätta att vårdas med stöd av lagen trots att förutsättningarna för vård enligt 2 eller 3 § LVU inte längre finns. Vård som fortgår med stöd av den nya grunden ska dock upphöra senast när barnet fyller 18 år.

Att barn kan fortsätta vårdas med tvång på institutioner trots att förutsättningarna inte längre är uppfyllda finner Stockholms universitet bekymmersamt och i motsättning till Barnkonventionen artikel 37 b, där det framgår att frihetsberövande av barn ska ske i enlighet med lag och endast får användas som en sista utväg under kortast lämpliga tid. Universitetet menar därför att förslaget strider mot de principer som LVU vilar på och menar att det inte ska vara möjligt att tvångsvårda barn om förutsättningarna för sådan vård inte föreligger.

Utredningen är bristfällig i sin genomgång av gällande rätt, remisskritik och resonemang om konsekvenser av den föreslagna lagändringen avseende omhändertaganden enligt 3 § och tvångsplaceringar på institution. Samtliga resonemang som underbygger förslaget rör omhändertaganden enligt 2 § och placeringar i familjehem och är tydligt kopplade till omständigheter aktuella i det så kallade ”lilla hjärtat-fallet” och således till utredningens grunduppdrag. I dessa fall är situationen som ska bedömas kopplad till de biologiska föräldrarna och deras omsorgsförmåga. Utredaren har på eget initiativ utvidgat förslaget till att gälla omhändertaganden enligt 3 §, det vill säga barn som placeras på grund av eget beteende. För detta saknas såväl en motivering som en närmare utredning. Innan risker och konsekvenser tydligt utretts är det enligt universitetets mening oansvarigt att föreslå och införa en sådan lagändring för en grupp som inte omfattas av grunduppdraget.

Utredningen är tydlig med att längre vårdtider inte är en avsikt med den föreslagna lagändringen, men slår samtidigt fast att det är en tänkbar konsekvens (avsnitt 9.4, s. 94). För barn och unga som institutionsplaceras behöver en sådan utveckling vägas mot de risker som är förbundna med institutionsvård av unga, och mot avsaknaden av forskning som visar på goda effekter av institutionsvård för unga med beteendeproblem. Detta görs inte alls i utredningen.

Forskningen om institutionsvård för unga med beteendeproblematik visar på omfattande risker att de unga utvecklar mer omfattande problem i mötet med andra unga med större problem än de själva. Det är också känt att institutionsvård har svårt att skapa stadigvarande förändring över tid, och att konsekvensen ofta i stället blir en anpassning till institutionsmiljön. Omhändertagande på grund av eget beteende är samtidigt styrt av starka samhälleliga normer där risken för diskriminering är påtaglig. Dessa aspekter gör att tiden på institution bör hållas kort, vilket riskerar att motverkas av den föreslagna lagändringen.

Detta beslut är fattat 2022-06-02 av rektor, professor Astrid Söderbergh Widding, i närvaro av prorektor, professor Clas Hättestrand, och universitetsdirektör Åsa Borin. Studeranderepresentanter har informerats och haft tillfälle att yttra sig. Övrig närvarande har varit Ulf Nyman, Ledningssekretariatet (protokollförare). Ärendet har beretts vid Kriminologiska institutionen. Föredragande i ärendet har varit utbildningsledare Rikard Skårfors.