Stockholms universitet

Yttrande: Nytt sanktionssystem samt uppgifter om sanktionsavgifter inom djurskyddsområdet

Stockholms universitet har av Regeringskansliet (Näringsdepartementet) anmodats att inkomma med synpunkter på Statens jordbruksverks rapport "Uppdraget att föreslå vilka bestämmelser på djurskyddsområdet som bör omfattas av ett nytt sanktionssystem" samt på Näringsdepartementets promemoria "Skyldighet att lämna uppgifter till Transportstyrelsen om sanktionsavgifter som avser överträdelser av djurtransportförordningen". Dnr SU FV-1923-22.

Stockholms universitet tillstyrker förslagen i Näringsdepartementets promemoria.

Avseende Statens jordbruksverks rapport har Stockholms universitet främst synpunkter på förslagen avseende sanktionsavgift för den som inte uppfyller krav på uppfödning, förvaring, tillhandahållande eller användning av försöksdjur (ss. 15ff.).

Stockholms universitet menar att reglerna måste vara tydliga avseende vem som ska betala sanktionerna; universitetet uppfattar det som att betalningsansvaret generellt ska ligga på ansvarig person ute i verksamheten och inte centralt vid universitetet eller på tillståndshavare. Det bör också framgå om betalningsansvaret är personligt eller inte, och om jämkning av sanktionsavgiften kan ske.

Det finns en risk att sanktionsavgiften drabbar fel person, då det inte alltid är enbart föreståndare eller försöksledare som har ansvar för att den skriftliga arbetsinstruktionen för skötsel åtföljs. Föreståndaren för djurens välbefinnande och skötsel har enligt 16 kap. 3 § i Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om försöksdjur (SJVFS 2019:9) ansvar för att det finns en skriftlig arbetsinstruktion för skötsel av försöksdjuren samt att denna följs av den personal som hanterar djuren (s. 16). Föreståndaren har emellertid sällan arbetsgivaransvaret för all personal som hanterar djuren och är därmed inte alltid i en position som ger insyn i eller mandat att påverka att skötselrutiner av försöksdjuren finns. Då är det viktigt att definiera vem som har ansvaret vid en brist i den skriftliga arbetsinstruktionen. Om en skriftlig arbetsinstruktion saknas, bör inte både försöksledare och föreståndare sanktioneras. I stället bör en utredning klargöra om föreståndaren borde haft skäl att tro att en skriftlig instruktion saknats och inte tillsett att denna finns på plats, vilket bör leda till en sanktionsavgift riktad mot föreståndaren. I annat fall bör sanktionsavgiften riktas mot försöksledaren.

En risk med ett sanktionssystem är att det försämrar relationen mellan verksamheter och länsstyrelser, då en rädsla för sanktioner kan få verksamhetsföreträdare att inte vilja kommunicera med inspektörerna. Dialogen mellan parterna är viktig, då den driver en positiv utveckling och en försämring av den vore beklaglig. Stockholms universitet vill betona vikten av att tydliga instruktioner ges till länsstyrelserna, i form av en handledning som gör det lätt att kontrollera sanktionsreglerna mot Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om försöksdjur (SJVFS 2019:9).

Avslutningsvis noterar Stockholms universitet att de föreslagna bedömningskategorierna ”större allvar” respektive ”mindre allvar” (s. 7) kan medföra komplikationer i en juridisk kontext och föreslår att det ska övervägas om de ska tas med i författningsförslaget.

Detta beslut är i rektors ställe fattat 2022-06-30 av prorektor, professor Clas Hättestrand, i närvaro av universitetsdirektör Åsa Borin. Studeranderepresentanter har informerats och haft tillfälle att yttra sig. Övrig närvarande har varit Ulf Nyman, Ledningssekretariatet (protokollförare). Ärendet har beretts av ställföreträdande tillståndshavaren och Tillståndshavarkansliet samt Juridiska institutionen. Föredragande i ärendet har varit utbildningsledare Rikard Skårfors.

På denna sida