Yttrande: ändring i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter HVMS 2012:18

Huvudsakliga synpunkter

Stockholms universitet kan inte tillstyrka förslaget till föreskriftsändringar som helhet. Rörande övergödning bedömer universitetet att det föreslås små justeringar som är väl motiverade, medan förslaget för fiske enligt universitetets bedömning inte kommer att bidra till hållbar ekosystembaserad förvaltning. För havsbottnens integritet ger de nya indikatorerna möjlighet till bättre uppföljning, men universitetet pekar i det följande på några begränsningar i möjligheterna att följa upp de satta normerna.

Övergripande synpunkter

Avseende fiske bedömer Stockholms universitet att målbeskrivningen är felaktig och sannolikt inte möjlig att uppfylla. Att fortsätta behandla fiskbestånd enligt denna strategi kommer att leda till överutnyttjande av fiskbestånd och försämrad ekosystemfunktionalitet även i framtiden.

Detaljerade synpunkter om författningstexten

Bilaga 3

Ändringen i texten av norm A.1 är korrekt och reflekterar syftet bättre. Det är bra att få en tydligare beskrivning av bedömningen i norm A.1.1. Beskrivningen är korrekt så när som på två punkter:

• Värdera om ordet ”prognos” inte borde bytas mot ”testvärde”, då värdet inte representerar någon framtida belastning. Det är inte korrekt att ”belastningsserien extrapoleras från…” utan en trend eller medelvärde beräknas från senaste brytpunkt till bedömningsåret beroende på om signifikant trend existerar. Extrapolation betyder att man fortsätter med samma trend i "framtiden" utan data.
• I den regionala havsmiljökonventionen HELCOM tas hänsyn till ett mått på osäkerheten i bestämningen av belastningen vid bedömningsåret vid utvärderingen mot belastningstaket till ”benefit of the environment”. Denna procedur är klarlagd i HELCOM Guidelines, men det är oklart om osäkerheten i belastningen ska ingå vid utvärderingen mot belastningstaket för att uppnå normen.

Avseende norm D.1 menar Stockholms universitet att det i grunden är bra att lägga till utbredning utöver enbart omfattning av opåverkade livsmiljöer. Den nya miljökvalitetsnormen är dock formulerad så att det går att tolka som att fokus ligger på konnektivitet snarare än struktur och funktion. I och med att det inte finns indikatorer för eller övervakning av konnektivitet finns det risk för att miljökvalitetsnormen blir svårtolkad och svår att styra mot.

Vad gäller indikator D.4.1 Fysisk påverkan på havsbotten från bottentrålning uppskattar universitetet att målvärdet nu är kvantitativt, vilket gör det lättare att följa upp. En svaghet är dock att målvärdet är satt till en viss andel av den totala bottenarealen och inte per livsmiljötyp. Det gör det rimligen svårt att helt och hållet styra mot MKN D.4 om begränsad störning per livsmiljötyp. Universitetet konstaterar att både D.4.1 och D.4.2 enbart bedöms för utsjövatten, trots att MKN D.4 ska bedömas för hela havsområdet.

Indikator C.3.1 Fiskeridödlighet (F) för alla kommersiellt nyttjade populationer: Målbeskrivningen är felaktig, för att inte säga omöjlig att uppfylla, och att fortsätta behandla fiskbestånd enligt denna strategi kommer leda till överutnyttjade fiskbestånd och försämrad ekosystemfunktionalitet även i framtiden av följande skäl: a) Det är inte möjligt att samtidigt exploatera alla kommersiella bestånd vid den nivå av fiskeridödlighet som möjliggör en maximal hållbar avkastning (Fmsy) (Larkin 1977, Holt 2014,  Stäbler et al. 2016). b) Det är heller inte önskvärt att utnyttja de viktiga fiskbestånd som också utgör bytesfisk för andra fiskarter och rovdjur. Utnyttjas bytesfiskbestånd av exempelvis sill och skarpsill vid Fmsy, kommer flera viktiga ekosystemfunktioner att skadas allvarligt; biomassan blir för låg i havet. c) Det är även en fråga om att ha säkerhetsmarginaler för felaktiga bestämningar av Fmsy (modellosäkerhet) och av fiskerimortalitet, rekrytering och lekbiomassa (observationsosäkerhet).
Indikator C.3.4 Åldersfördelning för kommersiellt nyttjade populationer: Ett fiskbestånds åldersfördelning är en funktion av rekrytering, naturlig dödlighet och fiskerimortalitet, dvs. den är bara delvis möjlig att påverka genom förvaltningsåtgärder. Det är däremot säkert att fiske vid Fmsy leder till färre äldre fiskar än om inget fiske hade bedrivits. Felaktiga skattningar av uppräknade faktorer eller ett för högt satt Fmsy leder till att beståndets åldersfördelning blir trunkerad (sammanpressad).
Indikator C.3.5 Orapporterat och olagligt utkast av fisk: Orapporterat utkast av fisk (discards) är att betrakta som en del av ”den naturliga dödligheten”, dvs. den del av en kohorts minskande förekomst över tid vars öde är okänd. Vinsten av att minska dödligheten för mindre individer är ofta begränsad. En generell sänkning av fiskeansträngning är billigare och mer effektivt för beståndets utveckling.

Indikator C.3.6 Fiskpopulationer med hög biologisk risk: Bra att öka övervakningen av vad som landas. Universitetet tillstyrker indikatorn.

Indikator C.4.1 Storleksstruktur i fisksamhället i utsjövatten: Storleksfördelningen beror av följande faktorer: rekrytering, naturlig dödlighet och fiskerimortalitet och fiskens individuella tillväxt, och är bara delvis möjlig att påverka genom förvaltningsåtgärder. Att ha förutbestämda mål var Large Fish Index (LFI) ska ligga när tillväxten hos t.ex. det östra torskbeståndet har sjunkit drastiskt sedan åtminstone 15 år tillbaka i tiden faller på sin orimlighet (Svedäng et al. 2022, 2024). Att försöka förbättra storleksfördelningen i en population genom ökad selektivitet, dvs. röra sig mot s.k. Lopt-fiske (se Froese et al. 2008) är dessutom en ineffektiv metod som även försämrar fiskets ekonomi drastiskt då den kräver att fiskeansträngningen ökar (Beverton & Holt 1957, Svedäng 2014,2015, Holt 2014, Svedäng & Hornborg 2015). Vill man ha en mindre trunkerad storleksfördelning är lägre fiskeridödlighet betydligt mer effektivt, då ökad storleksselektivitet betyder ökad fiskeansträngning för att fånga samma mängd biomassa som tidigare, om det ens är möjligt (Svedäng 2013). Notera även att Fmsy ökar om fisket blir mer storleksselektivt (Beverton & Holt 1957, Svedäng & Hornborg 2016).

Indikator C.4.2 Storleksstruktur hos nyckelart av fisk i kustvatten – torsk: Storleksfördelningen av en art som torsk inom ett specifikt havsområde som västkusten är avhängig populationsstrukturen, dvs. förekomsten av lokala bestånd (t ex Svedäng & Svenson 2006, André et al 2016, Barth et al. 2017, Henriksson et al 2023). Förbättring av torskens storleksstruktur i bohuslänska fjordar är beroende av om lokala torskpopulationer kan utvecklas /återetableras. Det är således en fråga som kan ses som en del av bevarandet av biologisk mångfald.

Stockholms universitet menar att indikator C.5.5 Syreskuld i utsjövatten, som används i HELCOM, borde ha medtagits.

Detta beslut är fattat av rektor, professor Astrid Söderbergh Widding, i närvaro av prorektor, professor Clas Hättestrand, och ställföreträdande universitetsdirektör Karin Fürstenbach. Studeranderepresentanter har informerats och haft tillfälle att yttra sig. Övrig närvarande har varit Henrik Lindell Kennberg, Ledningssekretariatet (protokollförare). Ärendet har beretts av Områdesnämnden för naturvetenskap. Föredragande i ärendet har varit utbildningsledare Rikard Skårfors.