Jag undervisar  i olika kurser på Stockholm universitet, bl.a. i drama på förskolelärarprogrammet, F-3-lärarutbildningen, fristående kurser i drama,  samt handleder studenter i självständigt arbete.

Min avhandling Barns teaterskapande handlar om vad barn gör när de skapar teater och hur detta kan beskrivas som ett ämneskunnande. Avhandling bygger på två studier som  från olika perspektiv utforskat barns teaterskapande; en etnografisk fältstudie och en learning study.

Sedan hösten 2023 leder jag en forskningscirkel med tio pedagoger på Kulturskolan i Jönköping i syfte att utveckla och anpassa verksamheten för elever med olika slags funktionsnedsättningar.

Texter om min avhandling: 

Intervju i skolporten

Intervju i ämnesläraren

Intervju i Teaterforum (124 Kb)

Recension i DN 25 november 2023 (243 Kb)

 

 

 

 

 

 

I urval från Stockholms universitets publikationsdatabas

• Barns teaterskapande: En ämnesdidaktisk studie av drama och teater i kulturskolan

  2023. Anna Johansson.

  Avhandling (Dok)

  The subject of this thesis is children’s theatre making in the Swedish School of Arts (Kulturskolan), which involves the creating work that children do on their own when they are asked to craft dramatic scenes without relying on a script or a story. Despite the fact that this is a common way of producing theatre in the Swedish School of Arts, little research has been done on the collective process when it is controlled by the children themselves. This thesis explores what children are actually doing when they collectively develop their own scene and what they need to master to make it comprehendible. The thesis is based on two empirical studies – a field study and a learning study – carried out in three drama groups with children aged 9–11 at a School of Arts in Sweden.

  In the field study, I observed a drama group during the process of creating their own play. By applying ethnographic methods and multimodal interaction analysis combined with theories about children's creative process and connections between play and drama/theatre the study explores what children do when they are set free to make scenes in small groups. The result shows a speedy, multi-layered, collaborative process in which they all, in different ways, responsively participate in designing roles and events through interactive verbal and bodily improvisation. The field study was followed by a learning study to explore how the multifaceted, simultaneous, and interactive activity of creating dramatic scenes could be specified and articulated as subject-specific knowledge. For this purpose, two other drama groups were chosen, and the subsequent study was conducted in collaboration with their respective drama teachers. A total of six lessons were designed and videotaped. The empirical material was analysed by using phenomenography. The result shows the skills divided into four subthemes: making the story logic, creating meaningful roles, coordinating the big picture, and adding relevant events. The co-creation of characters and events involves the ability to both talk about ideas and try them out through acting. When they create a scene, they use strategies similar to those children often use when role-playing; they alternate between being in and out of character, in and out of fiction. What essentially distinguishes theatre making in this sense from children’s ordinary role-play is the concern for and awareness of an imagined audience. Taking on the perspective of an audience includes the ability to design roles and events to make the play understandable from the outside: what I call aesthetic triangulation. 

  Läs mer om Barns teaterskapande

• Miniteater – ett kollektivt sätt att skapa egna berättelser

  2023. Anna Johansson. Svenskläraren (3/4), 14-15

  Artikel

  Läs mer om Miniteater – ett kollektivt sätt att skapa egna berättelser

• On the Unseen Scene: Experimenting with Methods to Analyse Children’s Creative Processes in Drama

  2022. Anna Johansson. Conference Proceedings CIVAE 2022, 353-357

  Konferens

  In this paper I address the challenges of researching children’s creative processes creating a short scene in drama. I intend to highlight and discuss the use of video recordings for data collection and to show how multimodal conversation analysis combined with membership categorisation (MCA) can support understanding of the rapid, ephemeral and multi-focused co-creation that occurs when a group of children make drama. Through the analysis of a 20 seconds video clip, I show how these analytical tools can clarify how children in a drama group collaboratively, and moment by moment, construct fictional characters in interaction with each other. The analysis is focused on how the co-players co-create a fictional character by talking to and about the character.

  Läs mer om On the Unseen Scene

• Barns teaterskapande

  2022. Anna Johansson.

  Konferens

  Den här presentationen bygger på mitt pågående avhandlingsprojekt om hur barn i åldern 9-11 år i en teatergrupp på en kulturskola själva skapar teater. Jag avser först att diskutera möjligheter och utmaningar med att videofilma barns teaterskapande. Jag  kommer därefter att föra ett resonemang om hur multimodal interaktionsanalys i kombination med medlemskategorisering (MCA) kan stödja förståelsen för det snabba, flyktiga och multifokuserade samskapande som sker i barns teaterskapande. Genom analys av ett transkript från ett  20 sekunder långt videoklipp visar jag hur jag använt dessa analysverktyg för att klargöra hur barn i en barnteatergrupp i samarbete och steg för steg  konstruerar fiktiva karaktärer i interaktion med varandra. Analysen fokuserar på hur medspelarna tillsammans skapar en fiktiv karaktär genom att prata med och om karaktären.

   

  Anna Johansson

  Doktorand i ämnesdidaktik med inriktning mot de estetiska ämnenas didaktik 

  Institutionen för ämnesdidaktik, Stockholms universitet. 

   

  Läs mer om Barns teaterskapande

• Towards a connoisseurship in drama: dimensioner av tyst kunskap i förhållande till kreativitet i en dramakontext

  2017. Anna Johansson, Elsa Szatek.

  Konferens

  Vi hävdar att dramafältet behöver ett utökat vokabulär för att belysa och beskriva det ämnesspecifika kunnandet inom såväl praktik som forskning. Bristen på vokabulär försvårar såväl summativ bedömning som formativ konstruktiv feedback till våra deltagare. Vi söker efter vokabulär för att beskriva det ämnesspecifika inom drama. Dramaämnet innehåller flera hörnstenar såsom rolltagande, förflyttning i tid och rum och skapande. I detta paper kommer vårt fokus att ligga på det som vi anser är en grundläggande förmåga i ett dramaarbete; nämligen kreativitet. Konsten att tolka ett kreativt kaos är ett praktiskt tyst kunnande hos pedagoger som vi saknar vokabulär för.

  Utifrån Eisner begrepp Connoisseurship utforskar vi i detta paper hur vi kan tala om och synliggöra kvalitéer inom drama. Eisner definierar Connoisseurship som "konsten att uppskatta" vilket i sin tur ligger till grund för att ge konstruktiv kritik eller feedback inom ett specifikt ämnesområde. Connoisseurship är oftast en tyst kunskap som bygger på en gedigen ämneskunskap och erfarenhet. I detta paper vill vi försöka sätta ord på och synliggöra utvecklandet av ett Connoisseurship för drama.

  Eisner menar att konstruktiv kritik är en nyckel till att ge konstruktiv bedömning (2017;3) "Critisism is an art of saying useful things about complex and subtle objects and events so that others less sophisticated, or sophisticated in different ways, can see and understand what they did not see and understand before" (2017;3). Vi behöver lära oss att känna igen kvalitet som kan ligga till grund för en konstruktiv kritik vilket i sin tur kan fungera som konstruktiv bedömning.

  Frågan är dock om det går att hitta ett gemensamt språk för drama? Försvåras verbalisering i drama av att dramafältet är tvärvetenskapligt i den meningen att vi står på flera ben från t.ex. teater, pedagogik, socialt lärande, och psykologi? Hur kan ett Connoisseurship i drama i så fall se ut?

  Läs mer om Towards a connoisseurship in drama

Visa alla publikationer av Anna Johansson vid Stockholms universitet