Stockholms universitet logo, länk till startsida

Elsa SzatekDoktorand

Om mig

Bakgrund

Mitt intresse för drama och teater har varit med mig sedan barnsben men tog ordentlig form under gymnasiet när jag kom i kontakt med Augusto Boal och forumteatern. Jag har sedan dess utforskat hur drama och teater kan användas för att skapa samtal och oväntade möten mellan människor och grupper. Av särskilt intresse är drama och teater i communitysammanhang där jag ser att det finns många möjligheter att skapa intressanta processer i relation till demokrati, konst och pedagogik.

Innan jag kom till Stockholms Universitet var jag verksam i Gävle där jag dels arbetade med Foajé X Communitykonst samt Högskolan i Gävle där jag utbildade dramapedagoger och fortbildade lärare och pedagoger inom drama som didaktikskt verktyg. Jag har även arbetat med drama och teater inom amatörteater, skola, gymnasieskola samt sociala verksamheter.

Undervisning

Jag undervisar inom förskolelärarutbildningen, kulturskoleklivet, grundutbildning för blivande dramapedagoger samt magisterprogrammet för tillämpad teater. Handleder även uppsatser på grund nivå. Under ht 2021/ vt 2022 fokuserar jag på mitt avhandlingsarbete och kommer inte att undervisa.

Forskning

Sedan 2017 är jag doktorand vid Stockholms universitet. I min forskning undersöker jag hur unga tjejer gestaltar och iscensätter sina livserfarenheter genom drama och teater samt vilka kunskaper som möjliggörs och skapas i dramarummet. I detta är jag intresserad av hur platsen tjejerna bor på bli en aktör i konstruktion av både kunskap och konstärligt uttryck. I min senast publicerade artikel (Moving spaces, mapping the drama room as Heterotopia, 2020) undersöker jag hur kunskap samskapas mellan olika platser så som dramarum och skola. I artikeln synliggjörs bland annat hur dramakunskapen kommer tjejerna till del i vardagliga situationer så som skola och annan fritid. I mitt pågående arbete problematiseras hur strukturell sårbarhet blir en generativ kraft när den omskapas till ett konstnärliga uttryck. Vidare utforskar jag lekfullhetens roll när normativa kroppsuppfattningar ska utforskas och utmanas i dramarummet och på scenen.

Handledare:

  • Karin Gunnarsson, Docent i pedagogik, Inst för pedagogik och didaktik, Stockholms universitet.
  • Jenny Berglund, professor i religionsdidaktik, Institutionen för de humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnenas didaktik, Stockholms universitet,
  • Helen Nicholson, professor of theatre and performance, Royal Holloway University, London 

Forskningsintressen

Mitt huvudsakliga forskningsintresse rör Tillämpad teater, mer specifikt community-teater. Då denna teaterform oftast är platsspecifik har jag utvecklat ett intresse för hur teater samskapas inte bara av deltagarna utan även platsen de bor på.  Genom att sätta spatiala och postkonstruktionistiska teorier i rörelse undersöker jag hur teaterpraktiken samskapas med och är ömsesidigt beroende av mer än det bara mänskliga.

Jag intresserar mig även för arts based research som ett sätt att producera och artikulera kunskap som inte så lätt låter sig kläs i ord.

Publikationer

I urval från Stockholms universitets publikationsdatabas

  • Moving Spaces

    2020. Elsa Szatek. Education Sciences 10 (3)

    Artikel

    This article is aimed at exploring the political characteristics of the drama space, which reflects, juxtaposes, and opposes particular sites in a participant’s everyday life, such as the school. By putting spatial theories to work, this article investigates the drama space belonging to an all-girls community group in Sweden, participation in which is voluntary and where the artistic work produced relies on a democratic process, with the girls’ input being vital. I conceptualise the drama room as a heterotopia that functions as an exclusive and excluding space as a well as a space of resistance. Based on interviews with the girls, this ethnographic study challenges the conventional notion that applied drama is only an interrelational matter between the drama participants. By examining the drama room’s role as the ‘other place’ in the girls’ everyday lives while being connected to ‘everyday’ places, this article demonstrates the drama room as an important space for the girls to have agency, there and elsewhere. When placing space and place in the foreground, a ‘dramaspaceknowledge’ emerges, the influence of which stretches beyond the drama room. This article argues that the girls’ dramaspaceknowledge is utilised when creating a performance and while challenging structures and norms elsewhere, such as in their schools and communities.

    Läs mer om Moving Spaces
  • Dramarummet som heterotopi

    2019. Elsa Szatek. Dramaforskning i Sverige 2019, 24-24

    Konferens

    Dramarummet som heterotopiI detta paper utforskar och konceptualiserar jag dramarummet tillhörande enteatergrupp för tjejer. Empirin i detta paper kommer från samtal med tjejer iåldrarna 13-24 år som är deltagare i community-teatergruppen och derastankar om meningsskapande genom drama och teater. Jag utgår frånFoucaults tankar om heterotopi för att utforska hur lärandet som sker idramarummet är både separat och sammankopplat med lokal kultur, historiaoch normer. Foucault använde sig av heterotopi-begreppet för att visa på hurvissa platser fungerar som arenor för motstånd genom att vara bådesammankopplat men också utanför samhällskroppen. Heterotopin är, för attanvända Foucaults egna ord,“in relation with all other sites, but in such a wayas to suspect, neutralize or invert the set of relations that they happen todesignate, mirror, or reflect”. Genom att vara en heterotopi i relation tilltjejernas vardagsplatser så som hem och skola diskuteras hur dramarummetkan bli en central arena för såväl motstånd som dialog.

    Läs mer om Dramarummet som heterotopi
  • Scenkonst + Forskning = Sant

    2019. Linda Forsell, Anna Roosvall, Elsa Szatek.

    Konferens

    På flera svenska institutioner och i verksamheter för scenkonst bedrivs samverkan mellan scenkonstens professionella aktörer och forskare från olika fält. Dessa samarbeten har sett olika ut vad gäller arbetsmetoder, fokus, former för samverkan och resultat. De har resulterat i nya konstnärliga uttryck och ny kunskap. Riksteatern står som värd för ett nyskapat nätverk där scenkonstnärer och forskare i samverkan träffas och utbyter erfarenheter och kunskap. I denna paneldiskussion/workshop får deltagarna träffa, ta del i några av och diskutera de samverkansprojekt som har utförts och/eller pågår. I panelen deltar såväl scenkonstnärer som forskare. Programpunkten är delvis interaktiv.

    Medverkande: Linda Forsell, konstnärlig ledare Potato Potato Kajsa Widegren, forskare vid Göteborgs universitet Rebecca Örtman, konstnärlig ledare RATS teater Anna Roosvall, professor Stockholms universitet Lisbeth Pettersson, producent RATS teater Grete Havnesköld, konstnärlig ledare Livet Bitch! Elsa Szatek, doktorand Stockholms universitet Åsa Johannisson, regissör verksam vid StDH

    Moderatorer: Anna Lundberg och Isak Benyamine, Riksteatern

    Läs mer om Scenkonst + Forskning = Sant
  • Drama, plats och diskurs

    2018. Elsa Szatek.

    Konferens

    This presentation explores different angles on negotiationprocesses that takes place in a dramaroom from a posthuman perspective.

    Läs mer om Drama, plats och diskurs
  • Towards a connoisseurship in drama

    2017. Anna Johansson, Elsa Szatek.

    Konferens

    Vi hävdar att dramafältet behöver ett utökat vokabulär för att belysa och beskriva det ämnesspecifika kunnandet inom såväl praktik som forskning. Bristen på vokabulär försvårar såväl summativ bedömning som formativ konstruktiv feedback till våra deltagare. Vi söker efter vokabulär för att beskriva det ämnesspecifika inom drama. Dramaämnet innehåller flera hörnstenar såsom rolltagande, förflyttning i tid och rum och skapande. I detta paper kommer vårt fokus att ligga på det som vi anser är en grundläggande förmåga i ett dramaarbete; nämligen kreativitet. Konsten att tolka ett kreativt kaos är ett praktiskt tyst kunnande hos pedagoger som vi saknar vokabulär för.

    Utifrån Eisner begrepp Connoisseurship utforskar vi i detta paper hur vi kan tala om och synliggöra kvalitéer inom drama. Eisner definierar Connoisseurship som "konsten att uppskatta" vilket i sin tur ligger till grund för att ge konstruktiv kritik eller feedback inom ett specifikt ämnesområde. Connoisseurship är oftast en tyst kunskap som bygger på en gedigen ämneskunskap och erfarenhet. I detta paper vill vi försöka sätta ord på och synliggöra utvecklandet av ett Connoisseurship för drama.

    Eisner menar att konstruktiv kritik är en nyckel till att ge konstruktiv bedömning (2017;3) "Critisism is an art of saying useful things about complex and subtle objects and events so that others less sophisticated, or sophisticated in different ways, can see and understand what they did not see and understand before" (2017;3). Vi behöver lära oss att känna igen kvalitet som kan ligga till grund för en konstruktiv kritik vilket i sin tur kan fungera som konstruktiv bedömning.

    Frågan är dock om det går att hitta ett gemensamt språk för drama? Försvåras verbalisering i drama av att dramafältet är tvärvetenskapligt i den meningen att vi står på flera ben från t.ex. teater, pedagogik, socialt lärande, och psykologi? Hur kan ett Connoisseurship i drama i så fall se ut?

    Läs mer om Towards a connoisseurship in drama
  • Hur kunde det bli så fel?

    2014. Elsa Szatek. Visuellla arenor och motsägelsefulla platser, 115-140

    Kapitel

    I denna antologi är den metodiska utgångspunkten att filosofiska utsagor om kulturell förändring behöver konfronteras med etnogra- fiska analyser. Vi tror att konkreta möten med levande människor och närgångna undersökningar av lokala livsvärldar kan ge andra och kanske överraskande svar på vad plats och visuell kultur idag betyder för människor jämfört med tidigare. Om det visar sig att vardagskultu- rer faktiskt har förändrats: vad innebär det för överföringen av kunskap mellan generationer, för institutionaliserat lärande och för det livslånga omlärande som idag hyllas som ideal? Vad händer med människor och platser som inte lyckas leva upp till kraven på kreativt nytänkande, mobilitet och flexibilitet? Vilka risker är förknippade med vad human- geografen Yi-Fu Tuan 1974 beskrev som topofili – kärlek och bundenhet till det lokalt specifika? Vilka faror är å andra sidan förknippade med motsatsen: att förlora all känsla av samhörighet med fysiskt konkreta livsmiljöer?

    Läs mer om Hur kunde det bli så fel?

Visa alla publikationer av Elsa Szatek vid Stockholms universitet