I artikeln argumenterar forskningsnätverket FUTURES (vid Stockholms universitet) för betydelsen av ämnesdidaktisk forskning runt elevers framtidsföreställningar. Utifrån en narrativ ansats, och med hjälp av empiriska exempel från en pilotstudie, analyseras och beskrivs gymnasieelevers framtidsberättelser och en diskussion förs om implikationerna för samhällskunskapsundervisningen. Analysen visar att elevernas berättelser om framtiden ofta har en eurocentrisk utgångspunkt och en genomgående pessimistisk ton. Berättelserna tar avstamp i samtida skeenden som klimatkrisen och pågående internationella konflikter. De flesta eleverna utesluter eller distanserar sig i berättelsen från det egna potentiella aktörskapet i framtiden. Två huvudsakliga implikationer för undervisningen diskuteras. För det första vikten av att samhällsundervisningen skapar möjligheter för eleverna att fördjupa förståelse av de egna möjligheterna till politisk påverkan i frågor som rör samhällets utveckling. Vi lyfter fram potentialen i att ta avstamp i ytterligare ämnesperspektiv från bland annat historia, geografi och religionskunskap när framtidsfrågor diskuteras. För det andra vikten av att eleverna ges möjlighet att i berättelser om framtiden skriva in sig själva som aktiva, engagerade och kunniga medborgare.

Democratic school systems are expected to equip students with the knowledge, abilities, and attitudes needed for life as citizens, particularly through social science education. Disciplinary knowledge, derived from the academic counterparts to school subjects, is essential in developing these skills. However, research has also emphasized the importance of life-world perspectives, where students’ experiences are included and taken seriously in teaching. This study suggests that the theory of (civic) narrative competence can function as a bridge between the disciplinary domain and the life-world domain in its focus on how students’ civic reasoning can be developed through teaching. The article uses narrative theory to explore how the students’ civic narratives changed and became more nuanced after a teaching segment focusing on social and political trust. In the article, we demonstrate how the students’ personal experiences colored their interpretations and orientations before the teaching segment and how their civic narratives were developed through the implemented teaching, which provided them with concepts, a theoretical model, and empirical examples. We found that the students did not discard previous perceptions after the teaching segment, but integrated them into their new knowledge and orientations, thus integrating the life-world and disciplinary domains.

Styrdokumenten trycker på att elever ska lära sig arbeta med historiska källor i historie- ämnet och att det ska vara ett centralt inslag i undervisningen. I praktiken sker det dock i relativt liten utsträckning och ofta i avgränsade källkritiska övningar med givna svar. Frågan om vad det innebär att lära sig källtolkning och att göra källkritiska granskningar är därför viktig. I skolämnet historia finns liknande spänningar som i det vetenskapliga ämnet, men historia är delvis olika saker för historiker och elever. Skolan kan lära sig av historikers källarbete, men frågan är vad källundervisningen kan vara och hur den ska gå till. Texten argumenterar för att historiska källor kan fylla några viktiga funktioner i un- dervisningen: att väcka frågor, möjliggöra historiskt undersökningsarbete, bygga historisk kunskap, och skapa förståelse för ”vad historia är”.

Purpose: The article explores how the tension between embracing and scrutinising democracy can be productively overcome through social science teaching about democracy that focuses on trust as a subject content.Design/methodology/approach: Empirical materials were collected through focus group interviews before and after an inquiry-based teaching segment on trust, and the materials were analysed qualitatively through three grounded themes.Findings: It is argued that working with the displacement of subject content in inquiry-based teaching about democracy enhances the possibilities for students to deepen their knowledge about democracy, while enabling them to scrutinise the democratic system critically.Research limitations/implications: The article reports from a small-scale study of four classes in two upper secondary schools in Sweden, and the study provides tentative observations and conclusions that should be investigated further in future research.Practical implications: The article shows how trust as a subject content can contribute to problematising students’ understandings of democracy, and how the displacement of content can be important in formulating compelling questions and in designing inquiries on democracy.

Att undervisa i historia är både roligt och utmanande. Historieämnets berättande tradition innebär att undervisningen lätt kan göras medryckande med hjälp av färgstarka händelser och personer. Eleverna kan ges möjlighet att leva sig in i levnadsvillkor under andra tider och betrakta sina egna liv som en del av historiens gång. Föreställningarna om dåtid, nutid och framtid samspelar med varandra, och det är lärarens uppdrag att hjälpa eleverna att utveckla sin förmåga att relatera de olika tidsskikten till varandra. Detta är viktigt men inte alltid enkelt, och historieundervisningen ställer höga krav på både lärare och elever.  Historiedidaktik i praktiken – för lärare 4-9 är en introduktion till undervisning i historia i grundskolan och tydligt grundad i historiedidaktisk teoribildning. Resonemangen i boken är praktiknära och knyter an till kursplanen i historia för grundskolan.  Kärnan i boken utgörs av fyra kapitel som behandlar centrala kunskaper i historia:  historiska referensramskunskaper, hantering av historiska källor, historieanvändning och historiska begrepp. Dessa diskuteras utifrån ett undervisningsperspektiv, där lärarens didaktiska val står i centrum. I bokens övriga kapitel diskuteras specifika aspekter av historieämnet i relation till undervisningen: begreppet historiemedvetande, bedömning i historia, samt vad forskningen säger om yngre barns lärande av historia.  Bokens andra upplaga är utvidgad till att omfatta både årskurserna 4-6 och 7-9, och kan även vara användbar för lärare på gymnasienivå.