Stockholms universitet

Gunnel EngwallProfessor

Om mig

Fil. mag.-examen med franska och latin som huvudämnen 1966, fil. doktorsexamen 1974, docent 1977, professor 1989, samtliga i romanska språk särskilt franska, Stockholms universitet. Längre forskningsvistelser vid University of Pittsburg och Stanford University, USA, Université Libre de Bruxelles, Belgien, och Institut National de la Langue Française, CNRS, École Normale supérieure de Fontenay/Saint-Cloud, Frankrike. Uppdrag som prefekt, prorektor och rektor vid Stockholms universitet samt som preses för Kungl. Vitterhetsakademien. Ledamot av Humanistisk-Samhällsvetenskapliga Forsk¬ningsrådet, svenska regeringens forskningsberedning och styrelsen för Riksbankens Jubileumsfonds forskarskola i moderna språk och ordförande i styrgruppen för den nationella forskarskolan i romanska språk, för den nätbaserade Litteraturbanken och för Ledningsgruppen för Nationalupplagan av August Strindbergs Samlade Verk. Svensk korrespondent för den franska tidskriften MOTS, ledamot i styrelsen för Association for Literary and Linguistic Computing, Revue Française de Linguistique Appliquée, i Nordiska Samarbetsnämnden för humaniora, NOS–H och ordförande i UNICA, nätverk för europeiska huvudstadsuniversitet 

Forskning

Mina två huvudsakliga forskningsområden är (1) kvantitativ lingvistik och (2) studier av August Strindbergs författarskap, främst Strindbergs franska texter.

Inom det första området skrev jag min avhandling om vokabulären i tjugofem franska bästsäljarromaner, Fré¬quence et distribution du vocabulaire dans un choix de romans français. Stock¬holm (1974). Avhandlingen behandlar inte bara ordförrådet i romanerna utan prövar även olika statistiska modeller för ordfrekvenser och ordförrådets struktur. Avhandlingens korpus har utvalts enligt uppställda kriterier angående romanernas handling (i Frankrike efter andra världskriget) samt författarnas födelseland (Frankrike) och ålder (de yngsta). Den har också legat till grund för mitt frekvenslexikon, Vocabulaire du roman français (1962–1968). Dictionnaire des fréquences, som förutom tryck innehåller 43 microfiches (1984). Korpusen har jag dessutom utnyttjats i en rad artiklar, som behandlar olika aspekter på hela materialet eller på enskilda romaner. Den har även använts flera andra forskare i Sverige och inte minst i Frankrike, där den numera ingår i Institut National de la Langue Française’s material.

Det andra området, som berör Strindberg och hans intresse för Frankrike och franskan, inbegriper flera olika forskningsinriktningar som textedition, översättningsvetenskap och andraspråksinlärning. Bland annat har jag gett ut två volymer med franska texter inom Nationalupplagan av Strindbergs Samlade Verk, En dåres försvarstal och Vivisektioner II. Översättningsfrågor behandlas till exempel i volymen Från språk till språk (1983) och i artiklar som tar upp Strindberg som sin egen översättare och andra översättares arbete med Strindbergs texter. Andra arbeten berör specifika språkliga och litterära frågor som användningen av tilltalsord, interpunktion och språkgranskares roll inför publiceringen av Strindbergs franska texter.

Min forskning kring Strindberg är och kommer att vara aktuellt under en längre tid framåt, dels genom fortsatt arbete med de textkritiska kommentarerna till Samlade Verk, dels genom ytterligare undersökningar av Strindbergs manuskript och hans publicerade verk på franska. Vid undersökningar av Strindbergs ordförråd kan jag förena mina två forskningsområden genom att utnyttja samma slags statistiska metoder som i avhandlingen och därigenom få fram nya aspekter på Strindbergs språk.