Hatice Zora Forskare

Prosodi förmedlar inte bara känslor av primitivt ursprung utan också avancerade, kognitivt utvecklade språkliga funktioner såsom semantik, syntax och pragmatik. Till exempel använder sig svenskan av kontrastiv grundton i form av ordaccent, vilket åtskiljer ordpar som ánden (bestämd form av and) och ànden (bestämd form av ande), respektive fásen (bestämd form av fas) och fàsen (svordom). Prosodi i kommunikation förmedlar alltså budskap inom två domäner: dels är den känslobärande (emotionell), dels är den informationsbärande (lingvistisk). Båda typerna överförs genom förändringar i fysikaliska attribut hos talsignalen, som grundton, längd och ljudstyrka. I båda fallen tolkas dessa attribut parallellt i hjärnan under pågående kommunikation. Men kunskapen om hur hjärnan skiljer mellan emotionella och lingvistiska attribut, och vilka neurala banor som ligger till grund för deras interaktion, är mycket bristfällig. 

De neurala banor som behandlar lingvistiska respektive emotionella funktioner anses vara skilda. Språkforskning i kombination med neurologiska studier har visat att lingvistiska förmågor uppnås genom associationer i hjärnbarken (kortex) som tillåter oss att uttrycka sensoriska upplevelser och abstrakta resonemang som godtyckliga ljudsekvenser. Känslor å andra sidan har sin grund i de äldsta delarna av hjärnan, dvs. subkortikala limbiska strukturer. Men det är samtidigt självklart att det mänskliga språket kräver rikliga interaktioner mellan hjärnbarken, där den kognitiva förmågan utvecklats, och mer primitiva delar djupt inne i hjärnan, som är viktiga för uppkomsten av t.ex. känslor. I detta avseende erbjuder prosodi en gemensam uttrycksdomän för dessa skilda system. Det faktum att prosodins båda funktioner utnyttjar samma akustiska attribut men att de hänför sig till olika hjärnmekanismer är fascinerande men att studera detta innebär samtidigt en stor metodologisk utmaning, och kräver ett antal olika hjärnavbildningstekniker.

I mitt postdok-projekt undersöker jag interaktionen mellan emotionell grundton i form av arg röst i subkortikala områden och lingvistisk grundton i form av ordaccent i kortikala områden vid lyssnares bedömning av betydelse hos svenska ord genom att använda elektroencefalografi (EEG), en elektrofysiologisk teknik för att studera elektrisk aktivitet i hjärnan med god tidsupplösning. EEG-tekniken fångar främst kortikal aktivitet på millisekundnivå, och är mycket väl lämpad för undersökningar av språkbearbetning i hjärnan. Men eftersom syftet är att visa neurala kopplingar som ligger till grund för interaktionen mellan språkliga och emotionella funktioner av prosodi och undersöka i vilken grad den subkortikala emotionella komponenten reflekteras i kortikala processer är det avgörande att kunna kombinera EEG med en teknik som registrerar förändringar i djupare belägna subkortikala strukturer. Till detta ändamål kommer projektet att använda funktionell magnetresonanstomografi (fMRI) vid det nyetablerade Stockholm University Brain Imaging Centre (SUBIC).

Collaboration:

• Mary Rudner, Professor, Linnaeus Centre HEAD, Swedish Institute for Disability Research, Department of Behavioral Sciences and Learning, Linköping University

Prosody in early morphological and phonological processing 


Collaboration:

• Tomas Riad, Professor, Department of Swedish Language and Multilingualism, Stockholm University
• Sari Ylinen, Associate Professor, Cognitive Brain Research Unit, Department of Psychology and Logopedics, Faculty of 
 Medicine, University of Helsinki 


Hidden events in turn taking

Collaboration:

• Mattias Heldner (PI), Professor, Department of Linguistics, Stockholm University
• Marcin Wlodarczak, Associate Professor, Department of Linguistics, Stockholm University