Johan Edman Professor

Min forskning har empiriskt till stor del fokuserat på studier av statlig hantering utanförskap och missbruk, politik och kunskapsbruk, men teoretiskt och tematiskt spänt över ett brett fält. Jag disputerade på Historiska institutionen vid Stockholms universitet år 2004. I

och ett antal

och

intresserade jag mig främst för de problembeskrivningar som har genomsyrat och reproducerats inom den svenska tvångsvården av alkoholmissbrukare. Utifrån en genusteoretiskt inspirerad ansats kunde jag här bland annat belysa de skilda villkor och problembeskrivningar som under åren 1940–1981 präglade den praktiserade anstaltsvården av män respektive kvinnor inom ett formellt sett könsneutralt åtgärdsprogram. Arbetslinjen inom institutionsvården i bredare mening undersöktes i ett

skrivet tillsammans med historikern Lena Eriksson. I samband med min postdoktjänst i Helsingfors 2006 fick jag även möjligheten att tillsammans med Kerstin Stenius redigera och bidra med studier till en innehållsrik

om den nordiska missbrukarvårdens historia.

Åren 2007–2017 arbetade jag som externfinansierad forskare på

(SoRAD) vid Stockholms universitet. Förutom en undersökning av försöken att revidera

under tidigt 1900-tal koncentrerade jag inledningsvis min forskning på narkotikamissbruk som byråkratiskt och kriminalpolitiskt problem. I ett par publikationer undersökte jag den

tvångsvården av narkotikamissbrukarna ur ett

perspektiv. Empiriskt undersöktes det politiska spelet bakom 1970-talets sjukdomsbeskrivning av narkotikamissbrukarna samt utvecklingen mot våra dagars missbruksvård grundad i en social beskrivning av missbruksproblemen. Den begreppsliga medikaliseringen av alkoholistvården jämfördes i en annan studie med den institutionella medikaliseringen av narkomanvården. Tillsammans med Jan Blomqvist undersökte jag också den svenska missbrukarvårdens kunskapsanspråk under ett århundrade.

Ett längre externfinansierat projekt om den svenska narkomanvårdens historia redovisades sommaren 2012 i form av en

där jag undersökte vilken sorts narkomanvård som har propagerats och understötts av den svenska staten under åren 1960–2000. Det handlar på en övergripande nivå om vem man från statligt håll har menat ska bli föremål för vårdinsatser, hur man har menat att vården ska bedrivas och vad som har varit vårdens syfte. Förutom den mer generella undersökningen av narkomanvårdens historia och vårdideologiska utveckling bidrog detta projekt till en problematisering av tidigare forskning om statliga styrambitioner då jag fann ett kriminalpolitiskt fält genomsyrat av ideologiska utspel och en arena för politiska strider som långt ifrån alltid handlade om narkotikaproblemet. Vid sidan av arbetet med detta projekt försökte jag i några publikationer även begripliggöra den svenska missbruksvårdens utveckling utifrån

teori och metod.

Inom ramarna för det stora EU-finansierade projektet

återvände jag delvis till alkoholpolitiken då jag undersökte de internationella

som har hållits kontinuerligt sedan 1880-talet. Förutom möjligheten att i detta material nå en bred förståelse för alkoholfrågans samhälleliga relevans under drygt 120 år har jag här också gett mig i kast med själva

– dess politiska, sociala och kunskapsspridande betydelse. Det sista projekt jag slutförde på SoRAD var en undersökning av den medicinska förklaringsmodellens användning på ett antal fenomen beskrivna som missbruk eller avvikande beteenden:

,

,

,

, och

.

År 2018 började jag på Kriminologiska institutionen och arbetade då i flera år primärt med ett projekt inom ramarna för det övergripande forskningsprogrammet

(administrerat av RJ). Jag fungerade som projektledare och genomförde tillsammans med ytterligare tre forskare projektet

där vi undersökte skärningspunkter och spänningar mellan forskningens och politikens kunskapsformer på det välfärdspolitiska området, empiriskt exemplifierat av missbrukspolitiken. Projektets slutrapport publicerades hösten 2024 i form av monografin

.

Från och med 1 januari 2025 bedriver jag det av Vetenskapsrådet finansierade projektet

.

I projektet ska det kriminalpolitiska kunskapsbruket i Sverige undersökas under åren 1853–2024. Syftet är för det första att analysera vilka kunskapsanspråk våra rikspolitiker har redovisat då de har uttalat sig i kriminalpolitiska frågor, om och hur detta har förändrats över tid samt, för det andra, att därigenom bidra med ett historiskt perspektiv på dagens kriminalpolitik. Projektet kommer att bidra till forskningen om kriminalpolitikens historia i allmänhet och dess kunskapsbas i synnerhet samt även ge sig i kast med flitigt diskuterade forskningsfrågor som kriminalpolitisk populism, repression och forskningsresistens. Projektets resultat kan även bidra till att öka kommunikationen och förståelsen mellan politiker, forskare och opinionsbildare.