Stockholms universitet
This page in English

Jeff WernerProfessor

Om mig

Jeff Werner är professor i konstvetenskap och institutionens enda gaisare. 

 

Forskning

Mitt huvudintresse är den moderna tidens visuella kultur, och jag har forskat och skrivit om dess bildkonst, film, design och arkitektur. Jag har även gett ut flera böcker om vad museer gör och varför. Tidigare har jag varit forskningsledare vid Göteborgs konstmuseum, professor vid Högskolan på Gotland, gästprofessor vid University of Minnesota och gästforskare vid University of Kansas och University of California Santa Cruz.

Min senaste bok handlar om vithet: Kritvit? Kritiska vithetsperspektiv i teori och praktik (2021).Boken vänder sig i första hand till studenter inom humaniora och samhällsvetenskap men passar också som introduktion för alla som vill orientera sig om kritiska vithetsperspektiv. Den behandlar frågor som vad avses egentligen med vithet när det används inom akademisk forskning och samhällsdebatt? Och hur kan vithet som analytiskt begrepp användas i studier av Sverige och svenska företeelser, i nutiden och i historien? Vad, som annars är svårupptäckt, kan synliggöras genom kritiska vithetsperspektiv? Detta slags teoretiska, metodologiska och praktiska problem står i fokus i Kritvit? Boken introducerar kritisk vithetsteori anpassad efter svenska förhållanden. Den prövar i ett antal konkreta tillämpningar hur vithetsperspektiv kan användas för att studera bland annat skönhetstävlingar och fototeknik, antik konst och modern design, reklamfilm och anatomiundervisning, förorter och tv-serier, bilder av kungar och gjuteriarbetare, ungdomsböcker och film.

https://www.studentlitteratur.se/kurslitteratur/humaniora-och-samhallsvetenskap/konstvetenskap/kritvit/#show

Under 2021 kommer jag även att för första gången ge en introduktionskurs till kritiska vithetsperspektiv vid Stockholms universitet. Den kommer att gå på halvfart och heldistans under hösten 2021.

https://www.su.se/sok-kurser-och-program/kv1001-1.537862

Min förra bok som kom ut 2018 handlar om Postdemokratisk kultur. Den argumenterar för att det finns tecken på att vi lever i ett postdemokratiskt tillstånd. Visserligen upprätthålls ännu demokratins formella strukturer, såsom fria val, yttrandefrihet, fri press med mera, men de har börjat tömmas på innehåll och vitalitet. Politiken bestäms mer av opinionsundersökningar än av gräsrötterna i partiorganisationerna, och det politiska samtalet mer av kalkylerade medieutspel än av ideologier. Den stora majoriteten av befolkningen är partipolitiskt passiv. Partierna tappar i medlemsantal, vilket leder till ett ökat beroende av opinionsundersökningar för att kunna forma politiken och av reklambranschen för att föra ut den. Det kan inte längre förutsättas att det finns sympatisörer som finner det angeläget att diskutera politik på kafferaster eller över fredagsölen. Medlemstappet medför att partierna blivit beroende av offentlig finansiering. Det interna arbetet och kommunikationen med väljarna sköts i stor utsträckning av specialister som analyserar opinionsundersökningar och paketerar partiets politik i attraktiva former. Samtidigt som demokratin tunnats ut används begreppet allt oftare och om allt fler saker. Det finns nästan ingenting som inte kan vara ”demokratiskt” idag: Demokratisk design, demokratisk arkitektur, till och med demokratisk läxhjälp. Det tycks också som att kulturen, i det postdemokratiska tillståndet, håller på att ta över politikens roll och bli den främsta spelplatsen för det demokratiska samtalet. Medan tidningens ledarsida ägnar sig åt det politiska spelet, diskuteras grundläggande politiska och ideologiska frågor på kultursidan, men också på museet och i konsten. I takt med att politiken ser sin uppgift som alltmer administrativ (”att styra landet på bästa sätt”) blir kulturen den plats där politiken hoppas att demokratin ska kunna verka. Konsten ges i uppdrag att förstärka civilsamhällets demokratiska arbete, stadsplaneringen att verka för den demokratiska staden och museet att bli en demokratisk mötesplats. Boken ställer frågor om vad detta betyder för kulturen – och för demokratin.

2014 gav jag ut Blond och blåögd, handlar om hur det gick till när svenskar började uppfatta sig som vita, blonda och blåögda. Och om hur bilder, filmer, design och arkitektur medverkar till att upprätthålla denna föreställning. Boken föddes ur en vilja att förstå varför frågor om integration nästan alltid förlägger problemen någon annan stans. Hos dem med slöja. Eller hos rasisterna. Boken är en studie av dem som är problemlösa. Som ser sig som normala. Som är ytterst känsliga för hur andra avviker, med en främmande accent, mörk hudfärg eller andra vanor, men som är blinda för sitt eget sätt att tala, se ut och vara.

För närvarande arbetar jag med tre större projekt:

Laddade bilder. Om bilder som uppfattats som rasstereotypa och orsakat debatt i 2000-talets Sverige.

Demokratins torg. Om torg som platser för demokrati med huvudsakligt fokus på utvecklingen i USA och Sverige under de senaste 150 åren.

Liggmöblers estetik och etik. Om synen och utseendet på möbler avsedda för en horisontell ställning.

Personlig hemsida: www.jeffwerner.se

 

Publikationer

I urval från Stockholms universitets publikationsdatabas

Visa alla publikationer av Jeff Werner vid Stockholms universitet

Redigera profilen