Profiles

mats burström

Mats Burström

Stf Prefekt

View page in English
Arbetar vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur
Telefon 08-16 20 95
E-post mats.burstrom@ark.su.se
Besöksadress Wallenberglaboratoriet, Lilla Frescativägen 7
Rum 322
Postadress Institutionen för arkeologi och antikens kultur 106 91 Stockholm

Om mig

Mats Burström (f. 1962) är sedan 2009 professor i arkeologi vid Stockholms universitet. Han var tidigare (2003-2009) professor vid Södertörns högskola i södra Storstockholm och var där även verksam som prefekt och vice prefekt för Institutionen för Kultur och kommunikation.

Disputerade vid Stockholms universitet 1991 och blev docent där 1995. Arbetade vid Arkeologiska institutionen vid Stockholms universitet som tf lektor (1992), tf forskarassistent (1992-93), forskarassistent (1993-99) samt tf professor (1996). Arbetat vid Riksantikvarieämbetet som projektledare för ett mångvetenskapligt forsknings- och utvecklingsprojekt (1999-2001) samt som sakkunnig med ansvar för forskning och utveckling (2001-2002).

Har varit gästforskare vid Stanford University i USA (2010), La Trobe University i Australien (2012) samt University of Oxford i Storbritannien (2014). Var under läsåret 2016/17 verksam vid Centre for Advanced Study i Oslo.

Var (tillsammans med Anders Carlsson) redaktör för tidskriften Current Swedish Archaeology från starten 1993 till och med 2000. Är med i redaktionsråden för tidskrifterna Nordisk Museologi (sedan 2005), Journal of Social Archaeology (sedan 2007), Norwegian Archaeological Review (sedan 2011) samt Journal of Contemporary Archaeology (sedan 2012).

Forskning

Är intresserad av arkeologi som ett vidare kulturellt fält och dess relation till vetenskap och konst samt det samtida samhället. Många arbeten rör frågor om tolkningsteori och meningspluralism samt kulturmiljövårdens samhällsuppdrag.

Har under senare år framför allt ägnat sig åt samtidsarkeologi och har genom en lärobok i ämnet samt en rad fallstudier starkt bidragit till att etablera detta forskningsfält. Fallstudierna behandlar bland annat en bilkyrkogård i Småland, ett flyktingläger i Sörmland, en festivalarena från Tredje rikets Tyskland, nergrävda familjetillhörigheter i Estland, och sovjetiska missilbaser på Kuba. I dessa studier uppmärksammas särskilt relationen mellan materiell kultur och människors minnen samt kopplingen mellan den lilla och den stora historien.

En studie av de materiella spår som forna tiders fartygstrafik med barlast avsatt visar hur dessa inkluderar såväl förhistoriska artefakter som djur och växter som förflyttats mellan kontinenter. Härigenom väcks frågor om vad som är föremåls ”rätta plats” och vad som överhuvudtaget utgör ett arkeologiskt källmaterial.

Publikationer i urval

Ett flertal av nedan redovisade arbeten finns tillgängliga för nedladdning på academia.edu.

Publikationer

I urval från Stockholms universitets publikationsdatabas
  • 2016. Mats Burström. Historiens hemvist. 3

    Arkeologins studieobjekt är ting som tidigare och nuvarande generationer lämnat efter sig. Det som kännetecknar denna materiella kvarlåtenskap är dels dess beständighet över tid, dels att lämningar från skilda epoker blandas med varandra och bildar nya helheter. Tingen överlever de människor som en gång skapade dem och över tid antar tingen nya former och träder in i nya sammanhang. Genom denna varaktighet utmanar tingen modernitetens idé om en linjär kronologisk ordning där var sak hör till en bestämd, väl avgränsad tid. Detta komplicerar den för arkeologin ständigt återkommande frågan om tingens datering; tingens tidsrymd kan inte längre begränsas till deras tillkomsttid och ursprungliga brukningsperiod. I människors livsvärld är alla samtidigt existerande ting samtida oavsett deras ålder. Insikten om varje samtids tidsmässiga heterogenitet föranleder en omprövning av den arkeologiska arbetsordningen. Istället för att tidsbinda tingen i en tillrättalagd kronologisk ordning måste de tillåtas ha en tidsrymd som sträcker sig bortom strikta periodindelningar och som inbegriper deras återkommande uppträdande i nya sammanhang. Tingens universum kommer härigenom att likna det mänskliga minnet. I minnet blandas fragment från olika tider med varandra och bildar ständigt nya bilder av det förflutna. På motsvarande sätt har arkeologin att ta hänsyn till att människors livsvärld vid varje enskilt tillfälle består av en blandning av ting av varierande ålder, men som vid den aktuella tidpunkten alla är samtida och bildar en samlad helhet.

  • 2015. Mats Burström. Svenska Dagbladet (10 nov)

    En presentation i ord och bild av ett urval 1900-tals platser som kan vara av intresse för framtidens arkeologer.

  • 2015. Mats Burström.

    Alla platser har en historia att berätta. I Skärvor av 1900-tal söker arkeologen Mats Burström upp ställen där något alldeles speciellt utspelat sig. En mytomspunnen filminspelningsplats i Kalifornien, en specialbyggd arena för Tredje rikets skördefestival, gropen efter en störtad raket i Småland, och sovjetiska kärnvapenbaser på Kuba.

    Platser som myllrat av liv och rörelse ligger nu tysta och öde. Den tydliga skillnaden mellan då och nu gör intryck på en besökare. Ibland är de fysiska spåren från tidigare händelser iögonfallande, ibland oansenliga. Oavsett storlek hjälper lämningarna oss att få syn på andra aspekter av det förflutna än de som brukar dominera historieskrivningen. De kvarlämnade tingen låter oss komma nära människor som annars sällan uppmärksammas.

    Resterna av det förra århundradet framstår ofta som märkvärdigt tidlösa fornlämningar. Som skärvor av en förlorad helhet har de en förunderlig förmåga att beröra och väcka nya tankar.

  • 2014. Mats Burström. Axess (2), 28-31

    Bergrummet Elefanten, byggt i allra största hemlighet, skulle vara ledningscentral för civilförsvaret i händelse av krig. Det är ett fascinerande monument över det kalla kriget och svensk 1970-talsinredning.

  • 2014. Mats Burström. Who Needs Experts?: Counter-mapping Cultural Heritage, 101-112

    The need for dialogue between heritage management and various societal groups is now widely recognized. This is a great improvement which has changed the role of the professional expert. It is no longer sufficient to just have expert knowledge within your scholarly field; you must also be able to conduct a two-way communication with people outside that field who have other interests and priorities. How the heritage management should respond to these different views is however a delicate matter. It is not self-evident that the management best represents the public interest by making the public’s opinion their own. It may, on the contrary, be argued that the professional expert has a particular responsibility to stand up for other values than those that are spontaneously embraced by the public.

Visa alla publikationer av Mats Burström vid Stockholms universitet

Senast uppdaterad: 19 april 2018

Bokmärk och dela Tipsa