Profiles

Press

Martin Ratcovich

Doktorand

View page in English
Arbetar vid Juridiska institutionen
Telefon 08-674 75 06
E-post martin.ratcovich@juridicum.su.se
Besöksadress Universitetsvägen 10 C
Rum C 840
Postadress Juridiska institutionen 106 91 Stockholm

Om mig

Jag är forskare och lärare i folkrätt på Juridiska fakulteten, Stockholms universitet. Mina forskningsintressen rör folkrätt (internationell rätt) i allmänhet samt havsrätt, internationell flyktingrätt och mänskliga rättigheter i synnerhet. Jag är också intresserad av teori, särskilt kritisk rättsteori. Jag disputerade i september 2019 över en avhandling i folkrätt med titeln "International Law and the Rescue of Refugees at Sea".

Jag har tidigare arbetat som folkrättsjurist i Utrikesdepartementet (enheten för folkrätt, mänskliga rättigheter och traktaträtt, UD-FMR), Försvarsdepartementet (enheten för samordning av samhällets krisberedskap, Fö-SSK) och Kustbevakningen (rättsenheten). Jag har deltagit i och företrätt Sverige vid en rad internationella förhandlingar, inte minst på havsrättens och säkerhetspolitikens område. Jag har även varit expert/sakkuning i flera statliga utredningar inom Regeringskansliet.

Jag är knuten till Stockholm Center for International Law and Justice (SCILJ) och Göteborg/Lund/Uppsala Migration Law Network (GLUMIN). Jag är medlem av International Law Associations (ILA) kommittér om havsnivåhöjning (Committee on International Law and Sea Level Rise) respektive om undervattenskablar och -rörledningar (Submarine Cables and Pipelines under International Law).

Undervisning

Jag undervisar i folkrätt på juristprogrammet vid Stockholms universitet. Jag undervisar även på andra lärosäten, bl.a. Juridiska fakulteten vid Uppsalas universitet, Försvarshögskolan och Teologiska högskolan i Stockholm samt inom olika organisationer och statliga myndigheter.

Forskning

Min avhandling behandlar folkrättens regler om plats för landsättning av
människor som räddas till sjöss, mot bakgrund av att många av de som räddas är flyktingar och migranter. Syftet är att utifrån ett juridiskt perspektiv utreda
innebörden av begreppet ”säker plats” i ett större folkrättsligt sammanhang.

Avhandlingen har två huvudsakliga delar. Den första avser det internationella
regelverket om flyktingar och migranter till sjöss och den andra tolkningen av begreppet ”säker plats” mer i detalj.  En huvudsaklig slutsats är att ”säker plats” inte kan förstås enbart utifrån havsrätten utan att hänsyn ska tas till relevanta
och tillämpliga regler även inom andra rättsområden, såsom internationell
flyktingrätt och mänskliga rättigheter. Viktiga exempel på sådana andra regler
handlar om förbud mot återsändande (non-refoulement), rätten till liv och
icke-diskriminering. Sammanfattningsvis beskrivs en ”säker plats” som en
plats där de räddade är säkra inte bara i sjösäkerhetshänseende
(maritime safety) utan även med avseende på grundläggande personlig
säkerhet (basic security).

Publikationer

I urval från Stockholms universitets publikationsdatabas
  • 2019. Martin Ratcovich (et al.).

    International law provides a duty to rescue everyone in distress at sea. Rescue at sea often entails recovering survivors and bringing them on board ships or other rescue units. While their subsequent delivery and disembarkation may not always be controversial, they frequently are if those assisted are refugees and migrants. Coastal states are especially likely to be reluctant to accept disembarkation within their territories if the distress situation and rescue operation occurred in the course of attempts to enter the coastal state in a clandestine or otherwise irregular way. The controversial but unavoidable question in such situations is where refugees and migrants rescued at sea shall be brought for disembarkation.

    Until recently, international law was strikingly silent in this regard. However, following amendments to the two main treaties on maritime search and rescue — the International Convention for the Safety of Life at Sea and the International Convention on Maritime Search and Rescue — international maritime rescue law now requires that everyone rescued at sea be delivered to a ‘place of safety’. The responsibility to provide such a place or to ensure that it is provided lies with the state party responsible for the search and rescue region in which the survivors were recovered. However, ‘place of safety’ is not defined in these or any other treaty. Instead, the application is guided by a set of guidelines from the International Maritime Organization (IMO). However, the guidelines are not legally binding and many questions remain unanswered.

    This thesis examines the meaning of the concept of ‘place of safety’ against the background that many of those rescued at sea are refugees and migrants. Using a legal perspective, it asks how the meaning of this concept can be understood in the wider context of international law. The emphasis on the legal context links to the applicable standard of interpretation, which requires the meaning to be determined with reference to not only the text but also the context and the object and purpose of the treaty.

    Drawing on an explorative survey of the international legal framework for irregular maritime migration covering norms under the international law of the sea, international refugee law, international human rights law and international law against transnational organised crime and on a dedicated discussion of the applicable standard of interpretation, this thesis analyses the interpretation of the concept of ‘place of safety’. In keeping with the general legal framework of the interpretation of treaties, it explains that this concept cannot be understood with reference to the law of the sea exclusively, as it imports norms from other areas of international law. Due to the contribution of these other norms, including some of a primarily humanitarian character such as those dealing with non-refoulement, right to life and non-discrimination, this thesis argues that the meaning of the concept is broader than it first may seem. To conclude, this thesis summarises a ‘place of safety’ as a location where not only the maritime safety but also the basic security of survivors is no longer threatened.

  • 2019. Martin Ratcovich.

    Havet stiger och kommer att fortsätta att göra det under lång tid. Havsnivåhöjning är också en fråga av växande betydelse för det internationella samfundet – fler än 70 stater är eller förväntas bli direkt drabbade. Konsekvenserna för mänsklig säkerhet förmodas bli stora. Havsnivåhöjning väcker flera folkrättsliga frågor och lyfter behovet av ökad medvetenhet, helhetstänkande och institutionella lösningar.

  • 2016. Martin Ratcovich. Australian Yearbook of International Law 33, 81-129

    International law requires that everyone rescued at sea shall be disembarked and delivered to a ‘place of safety’. However, neither the treaties that establish this requirement nor any other treaty define what is meant by ‘place of safety’. When refugees and migrants are rescued at sea considerations of international human rights law and international refugee law as well as of international law against transnational organized crime are of principal concern. This article examines the concept of 'place of safety' and argues that it needs to be interpreted in the wider context of international law, so that other relevant and applicable rules of international law are taken into account. The article provides an exploratory discussion of the interpretation of the concept of 'place of safety', seen particularly against the background that many of those rescued at sea are refugees and migrants. The article also comprises discussions of the duty to rescue those in distress at sea, the basic rules on interpretation of treaties and the legal framework for rescue of migrants at sea. The analysis is illustrated by references to Australian legislation, state practice and case law.

  • 2016. Graham Butler, Martin Ratcovich. Nordic Journal of International Law 85 (3), 229-253

    This article addresses the main legal challenges facing the European Union (EU) Naval Force, EUNAVFOR Med (‘Operation Sophia’), established in 2015, to disrupt human smuggling and trafficking activities in the Mediterranean Sea. It examines a number of legal issues that have given rise to scepticism on the viability of this type of operation, ranging from challenges under European Union law regarding mandate and oversight, to complex questions of compliance with international law. Forcible measures may be at variance with the international law of the sea, binding on the eu and its Member States alike. Even if such strictures can be avoided by a broad United Nations mandate and/or the consent of the neighbouring government(s), international refugee law and international human rights law provide limitations on the measures that Operation Sophia will be tasked with. Different avenues will be explored to ensure the Operation’s compliance with these different legal regimes.

  • 2016. Martin Ratcovich.

    Runt en miljon flyktingar och migranter upp­ges förra året ha sökt sig till Europa över Medel­havet. EU försöker allt­jämt hitta håll­bara lösningar på flykting­situationen, men vad gäller egentligen för hanteringen av flyktingar som befinner sig till havs? Vilket regel­verk styr exempel­vis EU-samordnade insatser som Operation Triton och Operation Sophia? I den här analysen redogör Martin Ratcovich för vad folkrätten och EU-rätten har att säga när det gäller flykting­strömmarna över havet. Fokus för analysen är den internationella havs­rättens regler om ingripande mot fartyg och sjö­räddning.

Visa alla publikationer av Martin Ratcovich vid Stockholms universitet

Senast uppdaterad: 3 mars 2020

Bokmärk och dela Tipsa