Profiles

Roberta Colonna Dahlman

Roberta Colonna Dahlman

Postdoktor

View page in English
Arbetar vid Romanska och klassiska institutionen
E-post roberta.colonna-dahlman@su.se
Besöksadress Universitetsvägen 10 B, plan 4 och 5 samt 10 C plan 5
Rum C 518
Postadress Romanska och klassiska institutionen 106 91 Stockholm

Om mig

Jag kommer från Gallipoli, en italiensk stad vid den joniska kusten i Salento, Apulien. Sedan augusti 2000 bor jag i Sverige. I Italien läste jag juridik vid Roms universitet ”La Sapienza” och därefter doktorerade jag i juridik vid universitetet i Lecce, där jag sedan arbetade som forskare och lärare på juridiska fakulteten. I Sverige tog jag en fil.kand. med italienska som huvudämne vid Lunds universitet, där jag sedan 2008 var verksam som lärare i italienska. September 2015 disputerade jag i italienska med språkvetenskaplig inriktning vid Lunds universitet med en sammanläggningsavhandling som innehåller följande forskningsteman: verb som uttrycker propositionella attityder, komplementatorer och underordnade satser, faktiva predikater, implikaturer, språkförlust (language attrition). Min nuvarande forskning är huvudsakligen inriktad på att experimentellt testa några hypoteser från avhandlingsarbetet angående faktiva predikater i olika språk, och att undersöka implikationer i det juridiska språket.
Jag är också översättare av barnböcker och har översatt verk av Astrid Lindgren och Sven Nordqvist.

Publikationer

I urval från Stockholms universitets publikationsdatabas
  • 2018. Roberta Colonna Dahlman, Joost van de Weijer. Language sciences (Oxford)

    In linguistics and in the philosophy of language it is standardly assumed that know is a factive verb, meaning that a sentence such as X knows that p, when uttered in its positive declarative form, presupposes, in fact entails, the truth of its complement. A problem for this analysis is the fact that the verb know can be used non-factively in contexts where it is evident that the proposition expressed by the subordinate clause is not true. In order to account for non-factive uses of know, two main solutions have been advanced in the literature. Hazlett (2009, 2010, 2012) proposes that know is not semantically factive and a sentence such as X knows that p does not entail, but only pragmatically implies p. On the other hand, Tsohatzidis (2012) argues that know is lexically ambiguous between a factive and a non-factive sense: when know is used in its factive sense, a sentence such as X knows that p entails p, whereas, when know occurs in its non-factive sense, it does not.

    As shown in recent works by Colonna Dahlman (2015, 2016, 2017b), the phenomenon at issue―the possibility for a speaker to use know in cases where the proposition expressed by the clause embedded under ‘knows’ is not true―is not unique to English, but occurs, for instance, also in Italian. We carried out a Truth Judgment Task to test the hypothesis that the Italian lexical item ‘sa’ (‘knows’) is ambiguous. Our findings are consistent with the lexical ambiguity hypothesis, and cannot be explained by Hazlett’s pragmatic solution.

Visa alla publikationer av Roberta Colonna Dahlman vid Stockholms universitet

Senast uppdaterad: 23 januari 2019

Bokmärk och dela Tipsa